Det är mycket nu

Idag har vi kört till Bezieres och shoppat. Det var en del viktiga saker som vi behöver.

Först körde vi till Darty. En tvättmaskin är köpt och levereras på lördag. Nu ska här tvättas. Även en microugn och en kaffebryggare har fått följa med hem.

Därefter var vi till Intermarche och nu har Mr J ett nytt fint armbandsur. Sedan hem till Thezan och Brico.

En ogrästunna, kratta, två bockar så vi kan göra ett provisoriskt skrivbord i vårat nya bibliotek. En kantklippare för nu ska det höga gräset klippas ner. En toasits till en av våra toaletter. Den ena har en röd ful sits och nu blir det en grå självstängande istället. Den andra toaletten har en sådan.

Jo, just det vi var till affären där vi köpte sängarna och inhandlade en bäddmadrass. Vi har använt de som vi har i husbilen, men de är endast 80 cm breda. Nu ligger det en 180 cm på bägge sängarna.

Nu är vi hemma och som ni ser på är det en hel del att göra i trädgården. Detta foto har jag tagit från entrén och utsikten mot vinfältet är så fint. Mer foton kommer. Var så säker.

Fortsatt städning idag

Så skönt vi sov inatt. Vaknade utvilad och sedan var det bara att öppna upp överallt. Skönt att få fläkt genom hela huset.

Hundarna vill inte vara ute i denna värme som är nu. De går bara ut kort och gör vad de ska och sedan ligger de inomhus. Vi har våra franska fönster öppna, men de kikar bara ut och går inte ut.

Idag har vi torkat alla element och kontakter i vardagsrummet /allrummet. Fy, djäkeln vad skitigt det var. Fick byta vatten två gånger. Men nu tusan är det rent och efter att Mr J dragit runt vår nya snabeldrake ska jag moppa golvet där och i köket. Fläkten är rengjord och nya ledlampor insatta.

Det går framåt för oss.

Första dagen i huset

Vaknade vid halv tio i husbilen och det var +24. Började med frukost och sedan tog Mr J listan över det vi behöver, hoppade upp i sadeln på gamla bettan.

Jag plockade ihop saker i en av rusta kassarna. Mr J kom tillbaka efter första rundan med en del av sakerna på listan. Efter runda två hade vi allt för första dagens sysslor.

Jag har ägnat dagen åt att städa köket. I Frankrike städar köparen vid tillträdet. Någon piffing vid visningar förekommer överhuvudtaget inte. Vi tittade på ett hus där säljaren stod och hängde tvätt i vardagsrummet. I ett annat hus stod ett raclettjärn på bordet och smeten hade runnit över och ner på bordet. Gissa om det luktade.

Vi hade missat vid visningen av vårat hus att det var en diskmaskin. Allt är ju inbyggt och vi ville inte dra ut lådor och snoka. Så nu är det slut på att diska för hand.

Nu är alla kökslådor, kylskåpet och diskbänken rengjorda. Mr har satt ihop golvfläkten. Sängarna har kommit och jag ska bädda dem med nya lakan. En dusch innan vi lägger oss blir det också.

Första natten i huset.

Idag händer det

Vi vaknade rätt tidigt på morgonen och det var varmt +30. Plockat ihop hade vi gjort igår, så det var bara att tömma tankar och diska innan vi åkte.

Här har vi stått i tre veckor och nu ska vi inte komma tillbaka på väldigt länge.

Först körde vi till Lidel och köpte frukost. Efter lite mat i magen var det dags för en del inköp. Vi hade sett trädgårdsmöbler på Intermarche i Vias. Så nu fick vi bord och stolar så vi kan sitta och äta. Sedan behöver vi lakan till sängarna som kommer i morgon.

Då körde vi till Carrefour i Bezieres. De har det mesta men inga lampor. Vi visste inte vad som fanns i huset. Men det finns en lampaffär där vi köpte sängarna. Två fina lampor har vi nu.

Lite av våra inköp idag.

Sedan behövde hundarna rastas. Ut vid den Lidel där vi brukar handla. Efter det var det dags att åka mot Roujan och notarien för att få nycklarna.

Äntligen hade jag dem i min hand.

Nu står vi utanför huset och inatt sover vi där. Det är en hel del att röja i trädgården då ingen bott här sedan mars.

Så i morgon har vi en hel del att göra. Men nu ska vi äta middag och koppla av en stund.

Sista dagen i Capestang

Nu är vi där. Detta är vår sista dag på campingen. Kanske kommer vi tillbaka som turister någon helg i framtiden. Det finns flera fina ställen längs med Canal Midi och vi har tagit den information som finns för att ha i framtiden. I morgon ska vi köra iväg och det kanske är bra då det ska bli otroligt varmt +33 har de sagt. Med ac på i bilen har hundarna det bättre när vi kör. Så har vi ofta gjort när vi varit här nere på semester. Nu har vi endast +29 och våra små fläktar går för fullt.

Så efter en natt till här har vi bott i husbilen 134 dagar. Från kyliga nätter till varma dagar som nu har vi levt på dessa kvadrat. Det känns otroligt att vi kommit i mål. Vi har längtat och funderat i så många dagar. Det är både nervöst och spännande att äntligen få tillgång till huset. Likadant som när man byter arbete och ska gå till den nya arbetsplatsen den första dagen. Man har varit där och vet hur det ser ut, men vet ju inte egentligen hur det kommer att bli.

Det var ju länge sedan vi var vid huset och trädgården såg så kal och tråkig ut, så det ska bli spännande att se den nu. Träden bör ju ha blad nu och förhoppningsvis ge oss skugga. Vad jag ser fram mot är att ha mer svängrum och eget badrum. Riktiga toaletter, vi har två sådana och slipper vänta på att den andra ska bli klar. Rymlig dusch och att kunna gå utan en tråd på kroppen när man duschat. Vi har ju ingen insyn i huset då den ligger på en liten höjd och gatan är nedanför. Bilder kommer senare så ni förstår vad jag menar. Det är många fördelar med huset.

Nu hoppas jag att våra möbler och saker kommer ner så snabbt det bara går. Vi får väl vara lite tjatiga på flyttfirman så de skyndar på. Mr J skickar ett mail idag och sedan hoppas vi på ett snabbt svar i morgon. Jag vill se bilen komma körandes mot vårat hus istället för bort.

Ett annat hus, en annan gata och ett annat land.

 

2 dagar kvar

Vi är riktigt på nedräkning nu och jag är lite omtumlad. Är det verkligen sant att vi snart har ett hem igen? Inte före vi öppnar dörren till huset kommer jag att verkligen tro på det. Sedan blir det en otålig väntan på att våra möbler och saker ska anlända. Då känns det som att vi fått tillbaka våra rötter och det nya livet kan börja. Ett liv i ett varmare klimat där våra kroppar och leder mår bättre än i kalla norden.

Igår satt vi och pratade om hur de sista åren i byn inneburit ett väntande på våren och sommaren. Då kylan vikit hädan och livet kunde börja igen. Så vill vi inte leva. Visst blir det vinter här nere också, men i ett microklimat blir den sällan så sträng som i Sverige. Därför har vi valt att inte bo bland bergen där det regnar mer och kan bli riktigt kallt. Ska man bo året om i sitt hus så måste man tänka efter ordentligt vad man är ute efter. Om man endast ska vistas här nere vissa perioder så är havet eller bergen att föredra.

Eftersom vi upplevt Medelhavet denna vår, så insåg vi snabbt att blåsten där nere inte är trevlig. Sanden yrde och det var inte trevligt att gå med hundarna. Vi tittade på hus längre upp i bergen och vägarna dit var ju både vackra och kurviga. Inte vägar man gärna kör på vintern i sämre väder för att handla.

Därför tror vi att vi hittat precis rätt med både hus och by. Cykelavstånd till både affärer och bagare. Inte långt om man vill gå heller. Allt finns nära och vi behöver inte köra för att få tag i något egentligen. Huset är lagom stort för två personer och trädgården större än den vi hade tidigare. Hundarna får tillbaka sin frihet att gå ut och in när de vill och behöver.

Oj, vad vi tänker och pratar om hur det ska bli. Men vi tänker inte ha för höga förväntningar, utan bara ta en sak i taget. Bilderna vi har på huset och trädgården är väl tummade vid detta laget och det ska bli skönt att få gå runt och känna att vi bor där.

Denna sommar blir verkligen annorlunda mot förra året, då vi satt i trädgården och längtade bort.

Resan fram hit har både varit tuff, spännande,krävande och ibland ledsam. Vi är inte fem individer som kommer ända fram, men vi fyra som gör det ska njuta av det nya livet.

Blixtar och dunder

I morse vaknade jag av en åskknall och sedan höll det på i någon halvtimme eller timme. Det lät som att åskan var rakt över husbilen. Jag öppnade inte jalusierna då risken var stor att hundarna blivit rädda då. Men jag tror att det hade varit ett häftigt skådespel. Istället låg jag och hörde på knallarna och sedan kom regnet. Det riktigt öste ner. Mr J vaknade av att det stänkte i ansiktet på honom eftersom takluckan var lite öppen. Raskt igen med den och så somnade vi om.

Nu på dagen har det varit kvavt och molnigt. Tack och lov uppehåll och lite vindpustar då och då. Vi har passat på att städa inomhus, men får ta det lite lugnt i den tryckande värmen. Ändå bra att ha något att göra.

Tre dagar kvar.

Mr J fick mail från affären som vi köpte sängen av och de levererar den på tisdag den 18/6. Så nu är det fyra nätter kvar i husbilen för denna gång. Känns lite konstigt faktiskt. Mackan har ju varit vårat enda hem i fyra månader nu. Det ska bli roligt att se hur hundarna reagerar när vi går in i trädgården och huset den första gången.

Idag ska jag försöka ta reda på om det finns bättre parkeringsmöjligheter hos Ikea i Toulouse. Vi har ju endast husbilen att färdas i just nu och att hyra en bil och lämna hundarna hemma är inte något vi ens funderar på. Om vi kan komma till där så blir det en tur dit inom den närmaste tiden. Vi får se först vad vi behöver handla.

Det känns som flera år sedan jag tog detta fotot.

Montpellier tur och retur

Idag körde vi glada i hågen, för att se om Ikea hade sängar till oss. Vi körde på icke betalvägar, vilket då blev A 75 som är en stor fin motorväg. När vi sedan svängde av den var vägen lika fin.

I Montpellier var trafiken intensiv och det är ett måste att vara på alerten. Vår gps Lennart gjorde som han brukar och tog oss nästan rakt genom staden. Men som tur var slapp vi centrum. Det räckte bra som det var.

Vi körde förbi en jättestor plan där det var tävling i petanc. Affischer talade om att det var något slags mästerskap.

Vi kom fram till Ikea och sedan började ett snurrande. I sällskap med en fransk husbil körde vi runt och letade efter någonstans att parkera. Det finns tydligen inte en enda parkering för bilar högre än 2,5 meter. Efter en halvtimme gav både vi och den andra husbilen upp.

Trötta och besvikna tog vi oss ut ur staden. Nu var trafiken ännu mer intensiv. Mot Bezieres och nu var klockan mycket och hundarna behövde rastning. Den enda rastplatsen efter vägen var avstängd, så vi tog oss till Lidel där vi vet att man kan rasta dem.

Sedan körde vi till :

Där hade Mr J varit in ett par veckor innan och tittat. Denna gång följde jag med och nu har vi köpt säng. Lite dyrare än vi tänkt oss, men jag provlåg och hade kunnat somna direkt. Det roliga är att det är en svensk säng Hilding Olsson. I morgon får vi besked om de kan leverera den 18 :e eller om vi får den en dag senare. Ja, vi beställde hemleverans så vi slipper kludda med det.

Det kändes lite märkligt att skriva vår nya adress. Men väldigt roligt. Nu är vi tillbaka i Capestang och det har gått en dag till.

Om någon undrar

En del kanske har märkt att jag bytt ut foton och annat där Unkas är med. Det är inte för att sudda ut honom ur mitt liv utan för att just nu kommer tårarna var gång jag ser foton där han mådde så bra och såg så fin ut. Jag orkar inte då saknade är som ett sår i mitt hjärta.

Allt måste få ha sin tid och när jag en dag kan se tillbaka på vår tid med glädje kommer säkert också foton på honom dyka upp då och då. Men som sagt det tar tid och än idag har jag svårt för att titta på foton på Nellie som så hastigt försvann ur våra liv. Det vi trodde var en urinvägsinfektion visade sig vara en juvertumör. Alltså jag hatar denna sjukdom som drabbar så många djur som människor.

Om någon av våra hundar kunde få dö av ålder istället för cancer, vore jag evigt tacksam.

 

 

 

Fem dagar kvar

Solen värmer våra sinnen och kroppar idag. En svag vind gör att vi får svalka inne. Idag har vi betalat husförsäkringen och lyckades faktiskt skriva ut försäkringspappren. Vi har fått kläm på hur vår trådlösa skrivare fungerar och det känns bra. Vi hann ju inte riktigt lära oss allt om den innan det var dags att lämna gamla huset.

Turbo löper och sköter sig riktigt bra. Hon har blivit duktig på att hålla sig ren och därmed har hon blivit mycket lugnare. Kuma är inte ett dugg intresserad och det är bra. Hundarna äter bra och nu kan vi låta tiden läka våra hjärtan. Livet går vidare.

Vi har märkt att var gång en flockmedlem försvunnit, så har dynamiken förändrats bland hundarna. Likaså när någon ny kommit till flocken. Det ska bli intressant att se hur det blir nu. Jag hoppas att Kuma och Turbo ska komma närmare varandra för pojkarna har tyckt att hon varit lite jobbig. Turbo är ju sex år yngre än de båda var. Nu kanske hon tyr sig till Kuma och han tar till sig henne. Kuma och Unkas blev väldigt tajta då Nellie försvann.

Vi har också bestämt oss för att ha dessa två nu. Ett nytt liv i huset väntar och både de och vi måste boa in oss. Hitta rutiner och ett vardagsliv. Sedan tycker inte jag att det är rätt mot Kuma att ta in någon ny hund när han är så gammal. Han ska få ett lugnt liv utan för mycket stimmande. Men nästa hund blir en stor hund. För vi ska ha en stor och en mindre i vårat hem. Hundar ska vi ha så länge vi kan.