Kväll nu

En bit på väg med allt administrativt och det känns skönt. Jag har nog fått tillbaka min förkylning och det är mindre skönt. Hundarna har ätit och vi ska väl snart inta vår middag. Det är kolmörkt ute och inte så mysigt. Just nu vill jag bara härifrån och det beror nog lite på att hemkänslan försvinner när man packar ned saker. Väggarna gapar tomma här och där.

Men i morgon är det en ny dag som innebär att vi måste ta nya tag. Tillslut är vi klara och kan köra härifrån. Lite jobbigt är det att vi ska bo utanför huset några dagar när flyttfirman bär ut våra möbler och saker, samt då de gör flyttstädningen. För den orkar vi inte göra själva. Jag har städat detta huset för sista gången och det känns väldigt bra. Det blev lite för mycket av den varan innan försäljningen blev klar.

Vår granne på gatan har ju också sålt sitt hus och ska flytta ut en månad efter oss. Han har bott här i femton år och har köpt ett nytt hus i Trelleborg. Han flyttar till sin uppväxtstad och har blandade känslor inför det, men nya sambon vill det så det får bli så. Lite lustigt att vi flyttar nästan samtidigt och våra hus får nya ägare.

Nej, nu ska vi göra kväll. Blev bara så skrivsugen.

Trötta och lättade

😉☁️ 5°C #Skåne län #weathershot

Packandet tär på krafterna och jag känner mig konstant trött nu. Vi sover bra men det är så mycket att göra och tänka på så fort vi vaknar.

Men jag blev otroligt lättad då Mr J ringde flyttfirman och pratade med dem. Vi trodde att de räknat med att vi skulle ha 31 lådor och jag har nästan haft panik, för nu är vi uppe i 29 stycken och har en hel del kvar. Det visade sig att vi kan ha minst 50 lådor och då klarar vi det.

Man borde nog flytta var tionde år, så man inte samlar på sig så mycket. Jag har ju flyttat en hel del tidigare i mitt liv. Men nu är det arton år sedan och det känns.

För att inte behöva bo i helt kala rum, kör vi en dag utan packande. Det blir administrativa göromål idag.

Tre veckor kvar

Nu har vi tre veckor kvar att bo i detta hus och i stort sett är det bara köket som ska packas ned nu. Därför har mitt fokus varit på Mackan idag. När jag kliver in i husbilen sänker sig ett lugn över mig och jag vill bara köra iväg. Men idag har jag bäddat sängarna och plockat in våra handdukar och fler lakan på sina platser. Lade en tjock pälspläd på hundsoffan så Unkas får det varmt och gott när han sover där. Det kan bli kallt på golven och jag ska lägga extra plädar över mattan också.

Mr J ska köra ett lass till återvinningen också och nu har vi snart kört bort allt, tror vi. Men efter att vi har plockat ur köket blir det säkert ett lass till, misstänker jag. Vi trodde att det skulle bli jobbigt att flytta, men det är mer än jobbigt. Sortera,slänga och spara gör att huvudet jobbar för fullt och efter en dag säger kroppen att nu räcker det. Men nu ser vi ett slut och då går det lättare.

Mr J hojtade i morse att:”det står en gubbe och mäter våran dörr”. När han öppnade och gick ut fick han se köparen till huset och han har anlitat en smed som ska smida ett räcke vid trappan. Hjärtat hamnade på rätt ställe igen och vi fortsatte med vårat arbete. Ett räcke blir säkert bra och det har jag pratat om i många år.

Vädret är som ett vanligt vinterväder i skåne. Det är grått och duggregnar. För oss är det bättre än snö och vi klagar absolut inte. 

Snart får jag en helt annan utsikt än denna.

 

Trettondagen

Sådär då var alla helger över för denna gång och skitungarna har inte fler smällare. Vi kan andas ut och fortsätta med våra liv utan obehagliga överraskningar.

Mr J hastade ner till Trelleborg idag för att inhandla mer emballage. Jag tog tag i rensning av uterummet och det tog sina modiga timmar. Nu är det tömt på både växter och saker, förutom de som köparen vill ha. Min rygg värker, mina händer värker och jag har ont i benet. Vila säger min kropp och det tänker jag göra resten av kvällen.

I morgon ska jag börja göra klart i husbilen så vi kan bo där. Mr J har burit ut en del saker och är ju stuvare så nu är det mitt jobb att sätta in allt på bra ställen. Sängarna ska bäddas och badlakan hängas upp. Jag ska rensa en del skåp och se om vi kan ordna saker på andra sätt. Nu har vi ett lass skräp till som ska till återvinningen och det blir Mr J:s uppgift.

 

 

 

Fy, vad trött jag är nu. Verkar inte vara ensam som är det.

Trettondagsafton

Jag har aldrig firat denna afton på något speciellt sätt och idag blev det som en vanlig lördag för oss. Eller vanlig ska jag väl inte säga, då vi fortsatte med att packa lådor. Väggarna och fönsterbrädorna börjar gapa tomma nu och det känns väldigt bra. Lite administrativt arbete har vi också ägnat oss åt. Ändrat adress och hämtat ut medicin för ett helt år. Nu väntar jag på att få en lista på mina mediciner och lite andra papper.

Natten blev faktiskt lugn och vi sov väldigt bra. Hade inte orkat en natt till som den förra. Det är faktiskt rätt arbetsamt att flytta och nu valde vi att packa själva. Jag vill veta att allt är ordentligt packat och vi sparar ett par tusen på det. Mr J har varit ute i husbilen med en del saker och han berättar om ett lugn som kommer över honom var gång han är där. Det är faktiskt sant att när man kommer in i Mackan så blir man helt lugn och väldigt harmonisk. Om endast tre veckor kommer det att vara vårat enda hem under ett tag.

Hundarna ligger och glor på oss och funderar säkert på vad vi håller på med. Fast Turbo ska ha nosen överallt och rantar efter Mr J hela tiden. Hon verkar tycka att det är väldigt spännande när vi packar. Sen vet vi av tidigare långresor att hundarna trivs väldigt bra i husbilen. De tycker om när vi alla är samlade och sitter tillsammans. Nya platser och lukter nästan var gång vi öppnar dörren.

För oss har dessa helger mest varit till besvär, då sopstationen varit stängd och vi inte kunnat klara av allt administrativt då folk varit lediga. Därför ser vi fram mot att det nu blir vanliga veckor igen. Vi har massor att göra på måndag och dagarna går i en rasande fart. Men nu ska vi snart ta ett bubbelbad och sedan koppla av resten av kvällen.

Kan ju konstatera att idag ser det inte likadant ut i detta rum. Det är bara hundarna som ligger likadant. Hoppas ni alla får en fin trettondagsafton.

 

Helvetet löst

Vi hade en mysig kväll då svt visade Göta Kanal 2, som vi naturligtvis tittade på. Sedan blev det en del djurprogram och ett där de visade ultrasportare som skulle åka skidor på Grönland. Nöjda med kvällen började vi göra oss klara för sängen och klockan hade nog blivit lite över ett. Mr J ojtade att nu smäller det och jag studsade ur sängen och in i biblioteket. Ett stort rökmoln hade bildats på gatan utanför huset, men ingen smäll hördes.

Mr J hade av en ingivelse gått in i biblioteket och där sett fyra figurer komma gåendes på gatan från byns centrum. Där cykelbanan korsade vägen gick tre åt höger och den fjärde smög in bakom häcken på andra sidan vår lilla gata. Sedan sprang han också till höger på cykelbanan. Kort därefter hördes en fruktansvärd smäll, precis utanför våra grannars hus som vetter mot cykelbanan. Mr J ringde polisen för detta var otäckt.

Sedan såg vi ljussken längre bort och förmodade att nu var de fyras gäng på väg norr om Landsvägen. Vi lugnade Turbo som krupit ihop i grovköket och Unkas som hoppat upp i vår säng. Vi hann inte somna förren ett sjuhelvetes liv hördes på gatan och jag såg flera raketer flyga mot skyn. Det smällde och tjöt så nu var hundarna i upplösningstillstånd. Mr J ringde än en gång till polisen och jag ställde mig i morgonrocken på trappan. Vår granne som drabbats av den tidigare smällen kom ut i morgonrock och vi pratade en stund. Det lyste i många fönster ett långt tag.

Jag var så arg att jag skakade och ungdjävlarna ska vara glada att jag inte fått tag i dem, för då hade de inte haft det nådigt. Tror vi satt i biblioteket och spanade ut genom fönstret till fyra på morgonen. Men det enda vi såg var en grannes pojke som lommade hem vid halv tre. Var och vad hade han sysslat med under kvällen och natten? En annan mörk figur rörde sig också hemåt till ett hus på nästa gata. Det bor en unge där som är 1,80 lång och det var han. Han som förr om åren kastat ägg på våra fönster och sten på vår ytterdörr.

Fyra veckor kvar i denna gudsförgätna by. Sedan ska jag endast komma hit då jag besöker min pappa. Jag vill faktiskt inte bo här längre och det är lite trist att lämna med så tråkiga känslor. Vi umgås inte med några här i byn, utan byter några ord dåd och då med våra närmaste grannar. Har inte otalt med en enda kotte och ändå händer detta. Mina tankar går osökt till avundsjuka. Vi bor i ett av byns finaste hus och har fått mer betalt än någon annan i byn, nu när vi sålt det. Vad som pratas om hemma vid köksbordet ramlar direkt ned i små öron, som anser att det är helt ok att trakassera oss.

 

 

Skrivare

Vår nya laserskrivare kom igår och nu är den betald. Min uppgift har som vanligt varit att installera den för Mr J är inte mycket för wajfipajfi. Den är nämligen en trådlös skrivare, vilket betyder att man inte behöver skriva ut den med usb-kabel. Vi kan skriva ut via våra mobiler/plattor också med en liten app som jag också installerat på alla enheter. Sedan var det alltså våra datorer som skulle ha maskinvaran installerad och även hitta vår TP-länk. Det tog sin lilla tid men nu är det gjort och jag har även skrivit ut en provsida så jag vet att det fungerar. Nu slipper vi leta bläckpatroner i tid och otid, för de har en tendens att ha torkat varje gång vi ska skriva ut något. Sedan är det mer praktiskt att ha en trådlös i husbilen.

Det tar på krafterna att vara hemmets it-avdelning. Idag har vi även tagit av pyjamasen på Mackan. Vi lyckades vika ihop den så att den fick plats i två säckar som vi sparat. Hur de hade fått ner den i en flyttlåda från fabriken är en gåta. De har säkert maskiner till det.

Ikväll har vi blivit av med vår billybokhylla med glasdörrar och lite annat smått och gott. Roligt att saker lever vidare hos någon annan som vill ha dem. H är inte särskilt intresserad av att ta möbler eller andra saker från oss, så vi avyttrar dem hos hans vänner som gärna vill ha dem.

Så gick den torsdagen och i morgon är det fredag.

Vecka 1

Nästan dags för nedräkning för oss här i huset. Hyllorna i biblioteket gapar tomma och lådberget i garaget växer. Vi har börjat fylla låda 24 med diverse saker från en billybokhylla vi har i allrummet. Viktiga papper och annat som ska sorteras till ett minimum av pärmar som vi måste ha med oss i Mackan. Det börjar bli dags att bära ut sådant vi ska ha med oss i husbilen och det snurrar bra i huvudet just nu ska jag erkänna.

Mr J körde till Trelleborg för att göra våra inköp och köpa fler lådor + papper. Jag är hemma och gör en del datajobb som att ordna e-fakturor mm. Fick även sms att laserskrivaren kommit till Ica, så den får Mr J hämta när han kommer till byn. Turbo passar lämpligt på att gå i höglöp nu så en av oss måste vara hemma och hålla koll så det inte sker något amoröst. Nu är ju våra killar kastrerade som tur är men Unkas brukar ändå vara pigg på sex och det vill vi undvika. Men det är bra om Turbo är färdiglöpt tills vi ska bosätta oss i Mackan.

Det blåser kallt ute och Mr J fick surra pyjamasen med löplinor igår då alla spännband var nedpackade. Nu ska ju det snart bort, men än så länge vill vi ha husbilen under täcke. Man vet ju aldrig vad som kan komma nedfallande från himlen i januari.

Nytt År 2019

Vi hade önskat att kunna fira in det nya året mer normalt, men när någon lyckades göra hundarna övernervösa dagen innan nyårsafton med en banger eller bomb på trappan, gick det inte. Turbo som klarade förra året galant var som ett asplöv då det small till ute vid 17.00 tiden. Precis när de skulle få sin mat och hon kissade ner köksgolvet. Så det till att ta moppen och våttorka klinkern innan de kunde äta. När vi sedan ätit den goda fläskfilégratängen Mr J lagat, skulle vi sätta oss i soffan och invänta tolvslaget. Då var klockan drygt 20.30 på kvällen. Jag hade släckt ner alla rum mot gatan och stängt till dörrarna, så kom det en smäll igen och Turbo kissade ner golvet mot vardagsrummet. Efter upptorkning och moppning stängde vi dörrarna till vardagsrummet som vetter mot trädgården, satte upp ljudet på tv:n till en väldigt hög volym.

Vi fick upp Turbo i soffan mellan oss och strök henne över bröstet i lugna tag. Unkas och Kuma var nervösa men de är ju mycket äldre så hörseln är inte lika skarp och de klarade sig bättre. Vid tolvslaget hällde Mr J upp champagnen och det sade naturligtvis plopp när korken släppte. Turbo flög upp och något skålande just då var inte att tänka på för oss. Vi gjorde om proceduren och helvetet brakade loss i byn. Lugna ord och händer som lugnade tösen fick henne att trots hyperventilering ligga still mellan oss. Efter tre kvart skålade vi för 2019 och Turbo andades lugnare och Mr J tog ut hundarna för rastning i trädgården. Sedan lade hon sig mellan oss och somnade  och vi kunde skruva ner ljudet på tv:n till en mer behaglig nivå. Vid två var vi urtrötta och champagnen urdrucken. Hundarna skulle få en sista rastning innan nattedags. Mr J gick ut med dem i trädgården och då var det någon idiot som smällde en smällare, varvid hundarna rusade mot dörren och ville in fort som ögat.

Det ringde i öronen efter att ha haft ljudet på så högt hela kvällen och vi var helt slut när vi lade oss. Jag säger bara:” inte ett nyår till på detta sätt”. Om vi inte hade sålt våra bössor så hade jag gett mig ut med hagelbössan, så arg var jag.