Jag har lagt upp lite bilder från i år som jag lovade tidigare. Tyvärr är det ju så att man alltid känner att man skulle tagit fler bilder. Men det är inte alltid man kan stanna eller ta upp kameran och plåta.

Här är vid vårt andra stopp i Aachen innan vi lämnade Tyskland. Som synes så var inte vädret det bästa, men det var uppehåll. Vi hade färdats genom regn hela vägen ned hit.

När vi kom in i staden körde vi på gps:n Lennart och naturligtvis var det ”umleitung” så han fick spel när vi ignorerade hans anvisningar. Men efter att ha kört efter skyltarna för omläggningen kom vi tillslut fram. Denna dag körde vi 50 mil så vi var ganska trötta vid framkomsten. Det var inte tal om att ta fram grillen eller göra någon omständig middag. Vi körde en snabb ugnsrätt i vår omniaugn som man ställer på gasplattan. Det går fort och blir väldigt gott. En snabb städning, rastning av hundarna och sedan en titt på tysk tv, sedan lade vi oss att sova. För dagen därpå skulle vi ta oss genom Belgien och in i Frankrike.

Mer bilder kommer i morgon…..

Såhär dagen före avresan tänker man mycket på de semestrar vi varit på tidigare. En tendens har varit att när vi hade huvagn så hände det en massa konstiga saker och nu när vi har husbil så är det mest upplevelser som är roliga man kommer ihåg. Något som är positivt med husbil är att hundarna är nära oss hela tiden och kan röra sig fritt. De kan breda ut sig på golvet och dricka vatten när de är törstiga, ofta kommer de fram till oss och vill kela lite under resan.

Ett minne jag har från förra året är när vi åkte till Rhendalen. Vägen dit smalnade av mer och mer och lutade kraftigt nedåt. På ett ställe var det ett valv över vägen som var lite lågt, men när vi såg en buss komma uppåt fortsatte vi. Hur vi än letade så fanns det inga ställplatser nere vid floden men en bit uppåt skulle det finnas det. Så vi lade in koordinaterna och svängde av uppåt. Efter någon kilometer blev det häftigt brant och hundarna tyckte inte det var så roligt. De låg hoptryckta under bordet så att de hade stöd mot husses stol. Jag minns att jag tänkte att:” bara vi inte måste åka ned samma väg.”

Vi om upp till en liten by och körde på de smala bygatorna. Folk tittade på oss och vi log och vinkade tillbaka. Men en gång ville gps:n (som vi kallar Lennart då det är en mansröst) att vi skulle köra in på en gård och då körde vi bara förbi. Det hela slutade med att vi hamnade ute på en åker där en bonde var ute med sin traktor. Utsikten var vidunderlig och tvärs över floden var Loreleiklippan, men någon ställplats eller andra husbilar såg vi inte. Det var bara en traktorväg och den ville vi inte fortsätta på. Men vi skrattade gott och det visade sig också att vi inte behövde åka samma väg tillbaka.

Så ibland lurar Lennart oss rejält så man kan inte alltid lita på en gps.

De minnen jag berättat om fick jag inspiration från av regnet som föll här. Somrarna i Sverige innebär alltid regndagar och jag tror inte att jag är ensam om minnen med översvämmade campingplatser. Jag har full förståelse för de som tycker att det är mysigt att tillbringa sin semester på en campingplats, men det är inte något som jag längtar till. Inte heller charterresor där man bussas till hotellet och sedan tillbringar dagarna med att sola, bada, äta och dricka. Men det är tur att vi alla vill olika för annars skulle det bli trångt på en och samma plats.

Nu närmar sig ännu en husbilsresa och förberedelserna pågår för fullt här hemma. Vi har en resplan men man vet aldrig vad som händer under resan och hur vädret kommer att bli. Det enda vi begär är uppehållsväder. Men sådant kan man inte beställa och vi är flexibla så det kan hända att vi hamnar någon helt annan stans än vi bestämt.

Som den sommaren vi åkte med husbilen till Italien. Vi skulle ner till Gardasjön och åka runt där. Men resan gick lite längre ned och det blev en helt annan resa än vi tänkt oss. Eftersom den varade i tre veckor så får jag berätta om den någon annan gång för jag hinner inte med hela resan, innan vi åker iväg. Istället börjar jag berätta om årets begivenhet i morgon för det är endast tre dagar innan start.

Så häng med oss ut i Europa i år……..

En semester jag inte heller glömmer är den då vi åkte runt med vår husvagn för att få lite sol. Precis som vädret varit i juli var det den sommaren också. Vi bestämde att denna semester skulle vi inte ha bestämda mål utan åka dit där solen lyste. Först åkte vi till Karlskrona som ha en fin camping och vid framkomsten kunde jag lägga mig i gräset och sola.

Efter endast ett par timmar började det duggregna. Detta fortsatte i flera dagar och det kändes tröstlöst. Vi packade ihop och åkte till Timmernabben utanför Kalmar. Härligt solen lyste och nu följde några dagar med sol och bad. Men så kom regnet dit och vi kände att det var dags att röra på oss. Så i strilande regn åkte vi mot västkusten. Denna sommar hade det regnat mycket just i småland och vissa områden var översvämmade. Men vi klarade resan utan att behöva vada oss fram.

Vårt mål var Tylösand utanför Halmstad. Vi blev hänvisade till en plats nere i en grop och vägen svängde ganska tvärt ned dit. Men det gick bra och vi packade upp förtält och stolar. Kvällen var fin och det blev mat ute. Morgonen vaknade vi till sol och då placerade vi oss ute med hundarna. Våra ungdomar som var med ville in till Halmstad och tog bussen så fort de ätit.

Det var så skönt att sitta i solen och mannen som var orolig för ett träd som stod vid den tvära svängen vid vägen ned i gropen gick bort till receptionen för att få dem att såga ned det. Vi hade aldrig klarat av att köra upp samma väg utan att slå i trädet. Jag satt utanför förtältet med hundarna och läste, då det började duggregna lite smått. Jaha, bara att dra sig in i förtältet då med hundarna.

När jag suttit där en stund började det regna på riktigt och jag drog igen fönster och allt annat som var öppet. Då var det som himlen öppnade sig och det började vräka ned. En liten flod började leta sig in i förtältet, så in med hundarna i husvagnen och upp med allt som låg på golvet. Tillslut stod jag på trappan till husvagnen och såg folk komma med motorsåg och såga ned trädet. Så bra då skulle vi kunna ta oss därifrån sedan. Mannen kom och såg eländet vi befann oss i, rusade upp ännu en gång till receptionen för att försöka få en annan plats som vi kunde stå på. Jag ringde ungdomarna som var på hemväg och bad dem skynda sig.

Mannen hade hittat en torrare plats att stå på och vi rev förtältet på några minuter. Slängde in det i bakluckan på bilen, ungdomarna tog stolarna och jag hundarna. Vi rusade upp mot den andra platsen. Jag lämnade alla där och sprang tillbaka till bilen, hjälpte till att koppla på husvagnen. Det var precis att vi kom runt i kurvan och hade inte trädet blivit nedsågat så hade det inte gått.

Väl uppe på den nya platsen som var ganska torr och högre upp, slutade det att regna. Vi fäste upp linor där vi hängde förtältsmattan som var dyngsur och liet annat som blivit vått.

Vi stannade i Tylösand tre dagar tills det började regna igen. Ett litet stopp vid kullens camping i skåne där solen sken som tur var, blev det innan vi gav upp och åkte hem. Där började vi fundera på att åka ut i Europa på semester.

Jag lovade att skriva om fortsättningen på detta semesterminne och här kommer det.

Jag var alltså placerad på Västerviks camping medans mannen var på väg söderut för att hämta sonen. Jag tillbringade dagen utanför husvagnen och hade fint väder med sol.

Dagen var lång tyckte jag och mannan och sonen anlände sent på kvällen till oss. Det var ju åtskilliga mil de hade att avverka. Bilen vi fått till låns var en volvo och den gick bra så vi ska absolut inte klaga. Veckan som följde blev bra och vi hade fint väder alla dagarna. Sonen kunde uttnyttja alla faciliteter som campingen bjöd på bl.a. ett äventyrscentrum.

det var cykel, trampbåt, kanot och disco så sonen var rätt nöjd. Han hittade kompisar så vi fick koppla av lite. Nu skulle väl äventyren vara över tyckte vi. Mannen ringde om  vår bil och den skulle bli klar innan vi skulle åka hem igen. Så en natt brakade helvetet lös och det åskade och blixtrade av bara den. Sen var det som att någon vridit på kranen och vattnet forsade ner. Vi hade tur då vi hamnat på en liten höjd och slapp få vatten in i förtältet men andra hade inte lika tur. Jag såg en kvinna som grät när mattan som legat i förtältet flöt omkring.

Det var bäckar där det inte skulle vara några sådana och vi klafsade runt i en sörja. Resten av veckan var inte så rolig då vädret blev grått och kallt. Mest inomhusaktiviteter och sonen blev rastlös. Näst sista dagen kom vår bil. Två män hade kört den från Borlänge ner till Västervik och vi kunde åka hem med vår egen bil.

Ja denna semester blev händelserik och med mycket regn som tillhör en svensk sommar. Men detta var inte den enda sommaren med händelser och jag ska berätta om några till kommande vecka.

Idag ska jag fortsätta på det semesterminne jag började på igår.

Vi var alltså mitt i skogen några kilometer eller mil från Vansbro. Hur långt vi hade kvar visste vi inte alls och dålig kontakt med mobilen. Men vi fick tag i vår landroververkstad hemma och de sade att det fanns en verkstad i Borlänge! Bara att försöka få tag i en bärgare då. Det var varmt och jobbigt att sitta där i diket och vänta. Efter några timmar, hur många kommer jag inte ihåg, men det kändes som en evighet. Så kom bärgaren. I med hundar och mig själv i bilen som hissades upp på flaket. Sedan började en fruktansvärd åktur med oss däruppe i bilen och husvagnen krokad bakom bärgaren. Jag ska säga att han körde som en biltjuv.

Bara skog överallt tills vi nådde in i Vansbro. Jag ringde min syster och talade om hur allt var. Sedan parkerade jag mig i trädgården vid mina föräldrars förra hus, där min systers son nu bor. Han var inte hemma så jag kunde inte gå in. Mannen följde med bärgaren och vår bil till Borlänge, där vi skulle få en lånebil. Han hade med sig plånboken, mobilen och inte mycket mer.

Det var som sagt varmt och jag hade tagit ut en flaska vatten ur husvagnen som stod en bit bort. Min väntan blev flera timmar lång och eftersom batteriet inte var på topp i mobilen kunde mannen inte ringa mig heller. Det var lite av en kamp mot klockan då verkstaden stängde vid fem och de måste hinna dit innan dess. De hann fick jag senare veta, men lämnade ut fel nyckel som inte passade till den bil de sagt han skulle ha. Men han fick fatt i en städerska som kände en som jobbade där och den personen kom och öppnade så den riktiga nyckeln kom i min mans ägo. Sedan var det bara 8 mil att köra upp till mig och husvagnen.

Jag hade fått komma in i huset då sonen kom så jag kunde gå på toaletten och fylla på vatten. Men klockan var nog sju på kvällen när mannen äntligen anlände. Vi var vrålhungriga och köpte sallad i en affär. Min pappa stuvades in och nu måste vi ned till Västervik, där vi bokat plats. Nästa dag skulle nämligen min pappa skjutsas hem och sonen hämtas i Malmö.

Vi kom fram sent på natten och fick ställa oss vid quickstopp utanför campingen. Resan ned gick utan missöden som tur var. Nu skulle mannen sova några timmar innan han skulle köra igen.

Vi vaknade tidigt och mannen rusade in till receptionen för att skaffa plats åt mig och husvagnen som skulle stanna kvar i Västervik. Han lyckades och vi körde in och körde sedan iväg söderut.

Det hände mer denna semester så jag fortsätter berätta i morgon……

Idag regnar det ordentligt här i södern och då kommer jag att tänka på två somrar när vi var ute med husvagnen. Vi åkte i huvudsak runt i Sverige då det är rätt jobbigt att färdas med en stor husvagn efter bilen. Första minnet jag tänkte berätta om var den sommaren min mamma dog. Hon somnade in på midsommardagen och det blev en tid av sorg för både pappa och mig. Mina föräldrar hade inte bott så länge här nere i södern hos mig och nu ville pappa åka upp till dalarna en sista gång. Min syster bor där och han skulle bo hos henne en vecka.

Vi färdades i lugn takt mot norr och efter Skara blir vägen ganska smal. Men vi tog det lugnt. Strax före Mariestad kom vi ifatt ett annat husvagnsekipage som körde väldigt sakta. Så mannen tittade i alla speglarna och så att vägen var fri, så han började köra om. Ökade vår fart och precis när vi nästan var jämsides kom en bil på vår vänstra sida och skulle köra om oss allihop. Den bilen fart var hög och han svischade förbi med någon centimeter tillgodo från oss.

Vår husvagn började vobbla (= vingla från sida till sida) på vägen och lyfte bakändan på vår jeep. Detta var ett hemskt ögonblick. Jag kastade mig bakåt och tog tag i bägge hundarna så de inte skulle kastas omkring. Jag vet inte hur lång tid det tog för mannen att få vagnen att sluta vobbla, men han lyckades. Hade han inte gjort det så hade vagnen vält och dragit bilen och oss med. Så ni kan taänka er att vi var skakis, mina ben höll på att vika sig under mig när vi stannade där på vägen.  När vi öppnade dörren till husvagnen såg vi hur en del mat hade rasat ur skåpen och tv:n hade gjort ett stort svart märke i dörren. Vi tog in på en camping i Mariestad och fick börja städa upp.

Det regnade en hel del när vi åkte upp och efter att ha lämnat av min pappa hos syster, åkte vi vidare mot Sollerön. Där hade det verkligen regnat och vi fick nog den sista platsen som inte var vattenfylld. När vi skulle tända lamporna på kvällen fungerade inte batteriet. Så hela veckan vi var däruppe och slogs med bromsar, fick mannen ringa husvagnsfirman. Här ska jag nämna att husvagnen var splitterny och vi hade inte semestrat i den tidigare. Men hur vi än försökte så fick vi inte batteriet att fungera, utan vi satt i förtältet med värmeljus och kurade skymning varje kväll och såg på alla de andra som satt och såg på tv i ljusa fina förtält.

När veckan var över åkte vi nedåt för att hämta upp pappa. Vägen ner till Vansbro är liten och krokig, så vår breda vagn tog upp en bit av den mötande filen också. Vår Landrover var nyservad men hade tydligen läckt lite olja så vi var noga med att kolla den. Men oturen var framme igen och några kilometer från slutmålet skrammlade det till i motorn och bitar flög ut. Bilen var död. Denna dag var väldigt varm och det fanns inte mycket skugga. Mannen lyckades få rullning på ekipaget så vi kunde köra in på en infartsväg och på så sätt slippa stå mitt på vägen. Det var en stor lättnad. Jag satte mig i ett dike som hade lite skugga med hundarna. Mitt i obygden som vi var med endast skog runt omkring oss, hade mannen ingen täckning på sin mobil. Min mobil som hade ett annat abonnemang fick lite täckning när mannen gått iväg någon kilometer.

Där satt vi i skogen, i värmen och visste knappt var vi var.

Jag märker att detta blir långt, för det slutade inte med denna händelse. Så jag fortsätter i morgon…………….

Nu när jag sitter och planerar lite för semestern, tänker jag tillbaka på andra semesterar vi haft. Det händer ju en hel del ute på vägarna och ställplatserna, campingarna och det är mycket de minnena man sedan lever på när hösten kommer. Jag tänkte berätta om några minnen jag har.

Den första jag tänker på är när vi var på Öland och campade med husvagnen. Vi hade tagit in på Saxtorps camping och vädret var väl sådär som det brukar vara i Sverige. Regn och sol varannan dag. Så fort det blev lite sol och varmt passade vi på att bada med hundarna och sedan gå en långpromenad. En av gångerna gick vi ut på något som såg ut som röjd våtmark. Vassen hade vuxit sig så tät att den gick att gå på och någon hade röjt en väg på den. Det fanns inga andra i närheten så vi lät hundarna gå lösa och plötsligt ropade mannen till: ”Ta bort Berrie, det ligger en orm där”! Jag som är panisk rädd för ormar skrek åt vår bordercollie att komma. Som tur var så var han mycket lydig och tvärvände precis när han skulle till att nosa på ormen. Jag höll ögonen på de men den rörde sig inte och vår hund blev inte biten. Men det var en tjock äcklig sak och bara jag tänker på det så får jag rysningar. Den semestern på Öland såg jag ormar på flera ställen, men jag vet inte om alla var huggormar. Jag är inte så förtjust i att åka dit längre.

En annan händelse är från Skottland då vi tältade vid Loch Lomond och satt vid vårt tält när en bil kom. En familj på fem personer klev ur bilen och började ta ut sin packning. De skulle slå upp ett tält och troligtvis var det första gången de var ute och tältade. De var duktiga och lade ut pinnarna som de under mycket prat och gräl satte ihop. Sedan vecklade de ut tältduken och allihop kröp in unde den. Fem huvuden guppade runt där i mörkret och vi såg hur mungiporna började röra sig uppåt på alla de andra campinggästerna. Även våra gjorde det och vi satt och småfnissade. Jag plockade fram filmkameran för att filma förloppet. Efter en stund började de få lite panik och man hörde höga röster. Det guppade ännu mer och så såg man hur tältduken reste sig. Fem personer stod och höll upp den med raka armar och äntligen fick de in lite ljus så de kunde se något. Vid detta laget kunde vi höra skratt både här och där runt omkring oss. Så skönk duken ned igen och tydligen hade de greppat varsina pinnar som de fäste i den. Sedan kröp alla ut. Ja de kröp för det tält de satt upp var väldigt lågt. Nu skrattade vi alla så tårarna sprutade. Alla fem gick därifrån med uppgivna miner och när de försvunnit bortom synhåll rusade vi andra fram. Satte upp tältet och spikade i alla spikar. När så familjen kom tillbaka gapade de med öppen mun. En man gick fram till dem och sade högt att vi alla tackade för underhållningen och nu tyckte att de kunde äta sin middag och koppla av. Familjen bugade mot oss alla och vi klappade händerna.

Ja det var två händelser som jag kommer ihåg och jag ska gräva i arkivet och se om jag hittar fler.

Vi stannade i Treuchtlingen i två dagar eftersom det var soligt och vi behövde ta det lite lugnt. Det hade varit en lärorik semester och vi visste att i Tyskland behöver man en gps för att hitta till ställplatserna. Dagen tillbringade vi vid husbilen, men passade på att gå runt en del. Välbehövligt då man sitter still under resorna och att röra på sig kändes skönt.

Som jag skrev tidigare fanns det fler fina promenadvägar att gå på, som vi utforskade tillsammans med hundarna. Staden är inte så stor med tyska ögon men för oss var den det.

Efter dessa två dagar var det dags att fortsätta hemåt. Innan vi åkte från staden passade vi på att handla för de nästkommande dagarna. Detta som husvagnsresenärer säger är så jobbigt att man måste ta hela bilen med sig när man ska handla, löser hubilsresenärer med att man gör inköpen under resan. Då behöver man inte tänka på det när man står still. Samt att man inte stannar veckovis på varje plats. det är det som är vitsen med husbil.

Nuförtiden försöker vi undvika motorvägarna så mycket som möjligt, då man ser mer av länderna om man färdas på mindre vägar. Med en gps ställer man in så att man undviker motorvägarna. Det tar lite längre tid men i gengäld känns det mer som semester och det är lättare att stanna i de minder städer och byar som man passerar.

Med detta inlägg avslutar jag berättelsen om den första resan vi gjorde. Nu har vi börjat planera för denna resa som startar om två veckor och den kommer ni att kunna följa i bloggen.

Det är ju lite lättare att få med alla intryck och händelser då man skriver under resan.

Vi hade sett ut var vi skulle åka dagen därpå och därför skyndade vi oss att göra allt klart för avfärd. Alltid spännande att åka till en plats man inte varit på tidigare. Nu skulle vi uppåt landet och lite mer hemåt. Vi hoppades att vädret skulle vara fint där också. resan gick bra och på väg upp hittade vi ett stort affärscentrum som vi stannade vid. Jag brukar alltid stanna i bilen med hundarna så de inte får det för varmt när vi handlar. Åtminstone under semesterresorna då det brukar vara sol och varmt. Alltså satt jag och hundarna och väntade och väntade. Det är alltid llite vanskligt att låta mannen gå iväg då hans orienteringsförmåga inte är av denna värld. Han har en förmåga att gå vilse, så väntan kan bli ganska lång. Vilket den blev denna gång då det var ett enormt affärscentrum.

Tillslut dök han upp och hade med sig allt vi behövde. Men han var trött och varm, så vi åt en bit mat innan vi fortsatte.

Det var inga problem att hitta till Treuchtlingen och inte heller till den första ställplatsen. Men den såg väldigt tråkig ut då den låg ganska centralt, så vi bestämde oss för att försöka hitta till den andra som skulle finnas där. Staden är känd för sina välgörande källor och bad. Vi åkte förbi det största badet på väg mot ställplatsen som skulle finnas i närheten.

Det var en stor anläggning med flera olika bassänger och mycket folk. När vi åkt förbi rätt sakta då vi ville titta ordentligt på baden kom vi till ställplatsen som verkade vara alldeles ny. Den såg välskött ut och man hade lite gräs vid husbilen så där ville vi stanna. Även om det stod flera husbilar där hade vi inte något problem att hitta en plats att stå på.

Nu behövde vi alla en bensträckare efter färden och blev glatt överraskade över de fina cykelvägarna som gick precis utanför ställplatsen. Här tänkte vi stanna två nätter. Vi gick en ganska lång sträcka innan vi vände och gick tillbaka till husbilen. Där satte vi oss utanför i solen och njöt. Men det blev lite för varmt så markisen fick vevas ned.

Fortsättning följer…….