28 januari igen

För ett år sedan klev vi in i husbilen och lämnade huset i byn för gott. Då var det bara att vänta på flyttbilen, lämna Madame på service och städfirman skulle komma och göra rent. Därför bodde vi utanför huset i några dagar. Det var faktiskt lite jobbigt och hundarna förstod inte varför vi inte gick in efter deras promenader. Men det var då det, idag klev vi också in i husbilen, men av en helt annan anledning.

Solen lyser faktiskt och vinden är riktigt ljum idag. Hundarna älskar när vi går ut allihop.

Turbo vill gärna åka med, men Kuma är inte lika glad för det. Han var på väg in i trädgården och verkade tycka att vi kunde åka så väntade han hemma. Jag fick faktiskt putta honom i baken så han gick fram till grinden.

Vi kör ut ur byn mot Cornelihan.

Närmar oss ännu mer. Kör förbi och hamnar på ringleden runt Béziers. Dags för lite inköp.

En lycklig Mr J (som jag hädanefter kommer att benämna som JR då det är hans initialer och känns mer personligt.) Nåväl efter den parentesen går han in med mina förmaningar som bortblåsta ur huvudet. Bara köpa ett paket kakel, inte titta på annat!!!   Han kommer mycket riktigt ut med endast paketet, men med bilder i mobilen på annat . Alltså vad var det han inte förstod? Eller så brydde han sig inte.

Dags att köra till gummadagis då. Jardin och köpa tuggben till hundarna. Men jag hade plånboken med mig och nu tänkte jag titta mig omkring. Tyvärr blev det inte så mycket tittande då de höll på att göra om i hela butiken. Fick nöja mig med tuggbenen och det var inget roligt att titta på i röran som var.

När vi ändå körde förbi så varför inte gå in så jag fick titta lite? Men vet inte vad det var med idag för det kändes så tomt i affären. Tyckte att de hade mer roligt hundrelaterat tidigare då jag var här.

På väg hem igen då. Där borta är Cornelihan och jösses vad mycket moln det är.

Än så länge är vinfälten rätt kala och molnen tycks fastna borta vid bergen.

Nu närmar vi oss Thézàn och hem. Solen följer med oss hela vägen.

Där borta är vårat Chalet Angle och väntar på oss. Det är här Kuma börjar prata. Han känner igen sig och vet att snart så….

Bara att backa in på Rue Alexandre Dumas och sedan låsa upp grinden då. Kan berätta att dessa moln har blåst bort. Nej, det var inte jag som blåste bort dem men vinden jobbade ordentligt ett tag. Vi får en fin solnedgång ikväll. I morgon ska JR sätta upp det sista kaklet eller man ska kanske säga klinkern och då är projekt sovrumsvägg klart. Hoppas vädret fortsätter såhär för nu behöver snurradåren rastas.

 

 

Gamla minnen

Ibland är det faktiskt bra att jag även skriver i almanackor varje dag. Just idag behövde jag se i förra årets vid denna tidpunkt, därför att Turbo fortfarande är lite tetig. Hon går omkring och piper men visar inte vad hon vill. Ödlan har kommit ut så den är glömd. Hon grävde bakom busken idag och ett tag var Mr J och hon inte så kontanta om man säger så.

Det blommar snart i den busken. Ja, justja det var almanackan jag skrev om. Förra året började Turbo bli tetig och det var när vi skulle lämna huset vilket är som i morgon. Hon började sitt löp och då blir hon pipig och gömmer huvudet på konstiga ställen. I bilen började hon plötsligt att vilja ligga med huvudet mellan gaspedalen och golvet. I mitt tycke väldigt obekvämt, men hon gick inte att rubba. När hon löpte i somras hade vi fått huset och då lade hon sig under handfaten i badrummet. Hon har börjat göra det igen efter att ha hållit uppe i flera månader. Så enligt almanackan är det dags för löp här i huset.

Det har varit lite krispigt i luften trots temperatur på +11 idag. Natten har nog varit kylig och det var lite vått i gräset på morgonen.

Små fina droppar på lyckoklövern och jag bär ju alltid med mig kameran så det fångade jag på bild. Oftast när jag går ut i trädgården har jag kameran i ena handen och idag är det måndag = tvätta lakan dag för mig. Mina fotomodeller följer alltid med mig när jag går ut.

De brukar vara precis utanför min tvättstuga och hålla vakt. Känns tryggt att ha dem nära och väldigt mysigt.

Men det är inte väder för att stanna ute alltför länge nu. Kuma blev väldigt intresserad av det jag fotograferade. Turbo har fått syn på pojkvännen på andra sidan staketet och de måste ju hälsa på varandra. Allrahelst nu då hon startat löpet.  Mr J har fortsatt med väggen och det verkar som att vi måste köra och köpa ett paket kakel till. Så i morgon blir det en snabb tur till Bèziers efter frukost.

Vi gör ju lite som vi vill om dagarna. Inte för att vi måste köra i morgon utan för att det kan vara lite trevlig omväxling.

 

Sista gången

Ok, idag ska jag berätta benhistorien och det blir sista gången jag gör det (tror jag).

Bläddrar bakåt till 2016 och augusti. Vi var precis hemkomna efter vår semester i Frankrike. Vädret var lite småduggigt och Mr J hade börjat jobba på måndagen. Jag hade varit ute i två omgångar på långpromenader med hundarna. Eftersom vi hade tre då så kunde jag inte gå med alla på samma gång. På tisdagarna brukade jag hämta pappas lottokuponger och lämna in i tobaken. Lat som jag är stannade jag vid hans köksfönster, greppade kupongerna och snurrade runt. Tjoff, jag halkade i det våta gräset och hörde tre knak. Då visste jag att jag brutit något ben.

Jag ringde ambulansen och Mr J som kom samtidigt. Där bröt en läkare foten rätt och det gjorde skitont. Sedan trodde jag att det var bara gips och hem som gällde, men icke sa nicke operation sade läkaren. Fick smärtstillande i dropp tills det var dags att rullas ner till op. Mr J berättade efteråt att jag hade varit där i tolv timmar. För när jag vaknade upp ringde en ängel till syster upp honom och berättade att jag var vaken.

En röntgenbild hur det ser ut inuti mitt ben och fot. Här har de mekat ordentligt minsann. Första tre månaderna fick jag inte ens stödja på foten och det var jobbigt. Jag var ordentligt grounded. En jobbig period för mig då jag gick minst ett par mil varje dag med hundarna innan detta hände. Jag ökade i vikt och kunde inte ens göra min yoga. Samtidigt hamnade min pappa på sjukhuset då han ramlat hemma. Det blev ett korttidsboende för honom och jag kunde inte hälsa på honom så ofta.

Jag fick byta gips tre gånger innan jag blev av med det till slut. Körde svart för det var mest praktiskt då vi hade tre hundar.

Foten var svullen och även benet. Men så kunde jag börja träna för att kunna gå. Vinter och halka satte en del käppar i hjulet, men så fort det blev barmark traskade jag först runt kvarteret och sedan började jag gå kortare sträckor med en hund i taget. Pappa hade under tiden fått plats på ett äldreboende ca 200 meter från vårat hus. Där bodde även farmor så nu blev det lättare att besöka dem.

Idag kan jag gå och det med en lätt haltande gång. Springa kan jag glömma, hoppa nja en centimeter kanske. Men jag kan yoga och det är jag glad över.

Foten ser hyfsat normal ut idag. Ärren har bleknat och tånaglarna är normala. Men jag har värk lite då och då. Känseln på vänster sida där jag fortfarande är svullen är inte 100 %. Några milslånga promenader kanske det inte blir nuförtiden men jag kan gå. Jag är tacksam för den skicklige läkaren som opererade mig och tror att detta klimat kommer att göra resten. Men jag gör själ för namnet halta Lotta och det trodde jag väl aldrig.

Snipp, snapp snut så var berättelsen om benet slut.

Nu till något helt annat. Väggen.

En bild på väggen från igår kväll.

Så en bild från i morse. Nu är det endast två rader kvar för Mr J att sätta upp. Det blir klart denna vecka när Mr J vilat ryggen lite. Jag tycker att det blir snyggt och man får nästan lite av hotellkänsla. Lovar fota när allt är klart.

Ha en fin söndag 🙂

 

 

Så här är det

Våra kökshanddukar är inte bara det utan de har ett namn allihop. De heter Ernst så när vi ska torka med dem så säger vi inte ta en kökshandduk, nej vi säger låt Ernst göra det. Tror ni mig inte?

Ha, vad säger ni nu? Det står ju på dem att de heter Ernst.

Hela kökslådan är full med Ernst. Bra att farmor var med i postkodlotteriet en gång i tiden för det kom två stora paket med Ernst som vi nu tar hand om. De fick flytta med oss hit till Frankrike och verkar trivas bra med det.

Det är lördag idag = vipplardag

Jag kör med en regnbågsvipplare för här diskriminerar vi ingen. Den blir min förlängda arm och jag når högre höjder än annars då jag är begåvad med taxben. Det har jag hållit mig sysselsatt med ett tag under dagen.

 

Mr J har varit helt uppåt väggarna idag och igår när han slutade så var hundarna väldigt trötta. Jajjamen, här sover vi allihop i stora sängen och det är så vi vill ha det. Nu förstår ni kanske varför jag tvättar så ofta. Vi vill ha rent i sängen när vi sover.

Vi har inte suttit inne och ugglat hela dagen. Nehej då, en sväng ute har vi tagit lite då och då. Men solen ville inte riktigt ta steget ut ur molnen så särskilt roligt var det ju inte.

Därför gick vi in rätt snart. Nya palmen börjar att ta sig efter att ha varit lite trött i några dagar. Vi får se hur den japanska kottpalmen trivs. Om det inte vill sig så funderar jag på en yuccapalm i krukan eller någon annan palm. Turbo springer ju in och ut med Mr J då han kapar kaklet och idag blev hon väldigt sum efter ett tag. Gick in och lade sig i biblioteket med huvudet in i bokhyllan bakom min stol. Pep ibland och kom och ville ha tröst.

Jag misstänker att hon ätit en ödla eller groda som sedan sprallade i magen på henne. Hon blev rädd och visste inte vad hon skulle göra. Typiskt henne för hon ska på allt och är så nyfiken. Men nosen är kall och våt och ikväll har hon ätit och är som vanligt igen. Jag gav henne mycket mat så jag hoppas att hon blir nödig senare och det som hon fått i sig kommer ut.

Som sagt uppåt väggarna har det varit idag och snart slår Mr J i taket.

Två rader kvar sedan är projektet i hamn. Aprikos byebye säger jag. Nu kan jag snart sova lugnt. Men lugn Mr J har kommit på ett nytt projekt så snart kommer han sova lugnt han också. I morgon kommer det en bild på hur det såg ut ikväll när han slutade.

Ja det händer lite småttan och gottan här i Chalet Angel. Grannen har tagit hem sina hönor igen så nu hör vi kucklandet när vi öppnar dörren. Ganska hemtrevligt faktiskt. Fyra pollo har hon som hon verkar tycka så mycket om.

I morgon är det söndag= dimanche och då ska golven bli rena igen. Så vi ska dra runt på både drakar och moppar en stund. Sedan går vi in i sista veckan i januari och kan konstatera att den här vintern snart är slut.

Inget regn idag

Det blir inget inlägg om ett ben, för idag har vi haft en nästan soldag. Benet berättar jag om en annan dag. Vi kunde gå ut på morgonen utan att få vattenkammat hår och jag bytte badlakan och handdukar så tvättmaskinen fick jobba idag.

Man kan faktiskt skymta lite blått däruppe fast min mobil påstår att det regnar. Det gör det väl någonstans då, men inte hos oss.

Kuma gör alltid en översikt av läget innan han behagar att gå ut på riktigt. Idag tyckte han att allt var ok så det blev en stund ute innan frukost. Turbo har sällan några betänkligheter, utan springer ut med glädje i alla väder. Sedan kan det bli så att hon vänder in lika snabbt igen om det regnar.

Men är det ok väder så hamnar hon här ett tag innan frukost. Jag brukar ju bädda innan och Mr J kör ju och köper bröd. Det är ju lyxigt att få färskt bröd till frukost varje dag. Inga konserveringsmedel i bröden här inte. På plattorna syns det att det har regnat inatt. Men gräsmattan blir aldrig lerig då det är så finurligt gjort att den är dränerad och allt överflödigt vatten rinner ut i rör i muren. Så har alla husen på våran gata. Därför har detta med att torka tassarna minimerats ordentligt. Fast idag kom Turbo in och gjorde svarta tassavtryck på golvet. Hon har en viss fabläss för att gå in i buskarna och där torkar det ju inte upp lika snabbt. Men vi har ju klinkergolv så det svabbade jag upp snabbt och Mr J spolade av tassarna/benen på damen. Inte så populärt men nödvändigt.

Apropå Mr J så var det ju en till som blev glad över vädret. Nu kunde han kapa klinker igen och raskt kom det upp ett par rader till. Arbetet har stått still när det regnat och eftersom Mr J har kommit på ett nytt projekt så vill han bli klar med detta. Ett par rader till och sedan måste allt härdas ett tag.

Plattorna torkade upp snabbt på dagen och Turbo placerade sig på dem. De har ju fått röra sig helt fritt idag då vi kunnat ha dörren öppen. Tror vi kommer ha två nöjda hundar ikväll som sover som stockar.

Fick en fråga vad jag kokar ihop till våra hundar till middag. det blir lite olika dag för dag. De får rester av våra middagar om det inte innehåller lök eller ben. Till det blir det ris/pasta och ibland potatis. Grönsaker försöker jag alltid lägga till, kokta som råa. Blandar man väl så äter de t o m salladsblad. Färsk gurka,morötter om man skär i små bitar eller river ner det. Om jag har dåligt med basmat så får de torrfoder light som bas. Aldrig endast torrfoder. Jag värmer alltid maten några sekunder i micron så lukten kommer fram. De bara älskar det och kan knappt vänta tills jag satt ner skålarna. Ja, så gör jag här i Frankrike. I Sverige köpte jag ofta färskfoder som de fick ihop med antingen torrfodret eller ris/pasta. Ska kanske tillägga att jag aldrig blötlägger torrfodret. Därför har de vita fina tänder.

Liten brasklapp

Tänkte bara komma med en liten förvarning att om det regnar i morgon så blir det ett väldigt trist inlägg om ett ben/fot.

Min kamera är nämligen inte vattentät och som det regnat idag hade jag behövt en sådan. Sedan vill inte mina fotomodeller ställa upp på utomhusbilder heller.

Jaja, nu är ni förvarnade i alla fall. Nu kan ni se själva vad det blir för slags inlägg i morgon.

Regn och oväsen

Röster utanför på gatan från bykärnan. Bäst att kolla vad det är.

Men vad gör de? En massa människor i orange kläder pratar och håller på.

Ser du något Kuma? Ja,det känns lite för överbefolkat på denhär sidan. Här håller de på och blir kvar ett tag till verkar det som. Undrar om alla ska ner i hålet också?

Kom så går vi. Här kan man ju inte vara och göra sin toalett. Nu har det börjat regna också.

Skynda, skynda jag blir ju våt om ni inte öppnar dörren nu! Kom Turbo vi struntar i dethär. Bara en massa mög ute idag.

Suck,när ska det sluta regna?

Gråväder

Det har regnat hela natten och nu under dagen har det småregnat av och till. Men dagarna blir längre och nu har vi dagsljus i hela 9 timmar och 38 minuter. Finfint, när solen visar sig. Det ville den inte idag.

Om man tittar noga kan man se lite skiftningar på himlen. Men då måste man titta noga och kanske klicka på bilden så att den blir större. Knäppte lite kort på en av mina utesvängar med hundarna. Var tvungen att gå ut då jag höll på att skratta på mig ännu en gång då jag tänkte på samtalet Mr J hade häromdagen med Trelleborgs kommun. Den han hade med damen som kunde så dålig svenska. Nu har det hela ordnat sig ändå och hans avslut på farmors sista saker kan vara över.

Det mullrade ovanför oss och jag knäppte ett kort. Men det är klart att när man är en sån skicklig fotograf som jag så syns det ju väldigt tydligt vad det är. Därför kanske det är onödigt att förtydliga vad det är för en prick jag fotat och var pricken är någonstans. Det är ju fin grå färg på himlen i alla fall.

Något annat jag vill förtydliga med tanke på gårdagens inlägg är att allt är skrivet från mina betraktelser. Alla får absolut ha andra tankar och åsikter om hur allt är i Sverige och Frankrike. Jag ska gärna återkomma om ett år och skriva om detta. Kanske har jag en annan uppfattning då? Men då jag bott på många platser under mitt liv har jag också sett en del och det är utifrån det jag funderar.

Det vackra och det fula finns i betraktarens ögon. Min grundsyn är optimistisk och jag deppar sällan ihop över något. Därför ser jag de fina rosorna och Kuma som är så vacker på denna bild. Andra ser säkert något annat utifrån hur de känner sig och betraktar världen. Min uppväxt har format mig och mitt vuxna liv slipat de kanter som fanns. Jag var ytterst principfast som ung och visste absolut vad som var rätt eller fel. Idag har min palett blivit mer nyansartad och jag dömer inte någon rakt av. Men vet att en del dömer mig utan att känna mig. De ser ett skal och tror sig veta dittan och dattan. Precis som med Kuma. Han har ofta blivit dömd av andra utan att de ens vet vem han är. Här blir han inte det och här är vi välkomna.

Usch, jag blev lite väl djup där. Men här har gubbarna blivit väldigt djupa. De har till och med en stege ner i djupet. Det är bra för då kan de ta sig upp ur allt det svarta och komma upp i ljuset.

Där fick Kuma syn på de djupgående gubbarna och det var ju något som inte brukar finnas på våran gata. Därför måste det undersökas och Kuma tala om att vi ser er minsann. Två gruff och sedan ett stirrande på gubbarna så de inte tror att de kan göra precis som de vill med gatan.

Alltid händer det något och vi har örnkoll eftersom vi bor i chalet angel = huset på hörnet.

Kaffe, konjak och brasa

Vintern håller i sig och idag har vi kyliga vindar trots att det är +10 så känns det ruggigt. Men vi har inte haft det så illa som det varit i Malaga, Spanien. Stormen Gloria har fört med sig både hårda vindar och snö, så tre personer har dött.

Tror att det varit en del fibergubbar vid el-centralen uppe på vår gata. Såg en varningstriangel vid sydfranskans hus och längre upp stod en bil med saftblandare som snurrade. Röster hördes och orange gubbar rörde sig på gatan och det är intressant tycker hundarna.

Turbo springer från ena sidan till den andra när bilarna rundar vårat hus. Har de sedan saftblandare så blir det ännu mer spännande. Men det är inget uteliggarväder så hon följer med in var gång någon av oss varit ute. Ja, hon vill gärna gå med och t.ex hämta ved, titta på när Mr J rullar tunnan från tömningen. Vi värmde resten av pizzan till lunch och hundarna fick några kanter så det blev väldigt bra för alla. Sällan vi kastar några matrester i detta huset. Ofta något gott som kan blandas ner i deras matskålar.

Läser i nättidningen att det sprängts i Stockholm och nu vaknar de däruppe. Detta har skåningarna levt med i flera år och det är ju alltid så att när det inte händer i närheten av där höga röster bor så bryr man sig inte. När det sedan sker i dessas närhet höjer rösterna sina strupar och hojtar allt vad de kan. Kan ofta känna att Sverige har blivit ett delat land. Landsbygden med storstäderna Göteborg och Malmö mot huvudstaden Stockholm. Tråkigt men sant.

Jag kan berätta om hur det är att leva i en by utan klotter och skräp. Där inte ungdomar skränar och bråkar på kvällarna. Där jag hör fågelkvitter när jag vaknar på morgonen. Där det finns fina muralmålningar på husen som inte förstörs. Där rabatter får vara orörda. Där barn och ungdomar hälsar artigt när man möts. Där äldre och havande mammor har företräde i kassorna i affärerna. Där människor inte tittar elakt på en när man kommer med sina hundar eller skriker att man ska plocka upp bara för att man kanske måste rota efter bajjapåsen i fickan. Där man har jacuzzi och restaurang på äldreboendet. Där barnen i skolan äter trerätters lunch för de ska lära sig bordsskick och att kunna skilja på olika smaker och ostsorter. Lunchen är en lektion den med. Bara en del av livet i vår by.

Kanske kommer jag att ha en romantisk bild av Sverige efter att ha bott här i flera år? Eller så fortsätter jag att läsa nyheterna på internet och ser hur förfallet fortsätter. Jag sitter absolut inte och skrattar utan blir sorgsen hur mitt Sverige inte finns mer. Där man kunde jogga i skogen på kvällarna utan att bli våldtagen. Där äldre kunde gå i Malmös parker som ju kallas parkernas stad, utan att vara oroliga för att bli rånade. Där barn kunde gå själva till skolan utan att vara rädda för att bli av med mobiler och kläder. Jag är glad att slippa leva i den oron och att våra föräldrar slipper se vad som händer.

Många tankar och funderingar dyker upp i våra huvuden, när vi sitter vid vår brasa om kvällarna. Att slippa leva med oron över att någon slänger in en banger i trädgården eller repar ens bil, är underbart. Det enda vi vill ha är kaffe och konjak vilket vi kan få till ett humant pris här, men ändå har vi allt och mer därtill utan en massa skatter. Sedan finns det säkert en hel del invändningar som fransmännen har på både ditt och datt. Men vi ser en hel del fördelar av att bo i detta land.

Det sprakar i spisen

Något som är bra med husgrannarnas renovering är att det smäller inte från dem var morgon. Tidigare kom det ett tjong bong på morgonkanten och vi tror att det var när de bäddade en bäddsoffa eller liknande. Tror de har gjort om rummen lite då äldsta tösen inte verkar bo hemma längre.

Det har varit kallt inatt med endast +1 och idag är det +8 brrr. Så Mr J tog Mackan till affären för han kände sig febrig. Denna sabla förkylning verkar gå in på andra varvet hos oss. Med andra ord blir det en innesittardag och vi har kontaktat olika instanser för att ordna upp efter farmor. Mr J hamnade hos en dam i Trelleborgs kommun som efter att han presenterat sig tyckte att han skulle gå till rådhuset och hämta en blankett. Näe sade Mr J det är för långt eftersom jag ju sade att jag bor i södra Frankrike. Här ska tilläggas att damen var nysvensk och alltså inte pratade särskilt bra svenska. Tycker inte det är särskilt smart att sätta henne på den platsen.

Efter många om och men och efter att ha frågat sin chef, kom damen fram till att hon ju kunde maila blanketten till Mr J. Han skulle ge henne sin mailadress och började säga den, men det fungerade inte så han började bokstavera och där var jag tvungen att gå in i ett annat rum för jag kunde inte hålla mig för skratt längre. Jag stod och gapskrattade i köket och hörde hur Mr J försökte med ni vet anders,petter,ceasar mm för att hon skulle förstå hans mailadress. Det slutade med att Mr J fick mailadressen till kommunens kundtjänst och begära blanketten.

Väggarbetet ligger nere idag då Mr J känner sig lite febrig och jag beordrat sjukskrivning resten av dagen. Här ska vilas har jag bestämt.

Jag har hör och häpna tvättat. Jadå, nu hänger det rena lakan på torkställningen i biblioteket. Ett under att jag fick upp dom då jag hängde upp dem samtidigt som Mr J pratade med kommunen. Det var åtminstone dagens skratt för mig.

Turbo följer efter Mr J när han ska göra något och nu har de hämtat ved i skjulet för här ska det tändas en brasa. Lite mys pys skadar inte såhär på måndagen. Vi åt varma baguetter med skinka/ost/salami och lite senap på till lunch idag. Gott med något varmt när det är lite kyligt. Jag har endast sett sydfranskan idag när hon rullade tunnan från tömningen. Annars har det varit väldigt tyst ute.

Turbo var med ut när Mr J rullade vår tunna. Men hon följde med in då han kom tillbaka. Inte skönt att ligga ute idag. Såg i reklambladet att de har färdig pannkakssmet på Lidel så snart vankas det plättar i Chalet Angle. Jordgubbssylt har Mr J köpt tidigare.

Men idag blir det faktiskt pizza här till middag. Det var längesedan vi åt det. Om kocken inte mår så bra vill jag inte pressa honom till att laga något som kräver för mycket arbete. Jag har ju själv sjukskrivit honom.

På tal om kallt så skrev någon på husbilsklubben att det snöar nere i Malaga, Spanien. Om nu någon mot förmodan inte vet var det ligger så kan jag berätta att Malaga ligger nästan nere vid Gibraltar som är yttersta gränsen mot Maroco, Afrika. Där kom det en liten geografilektion med i inlägget.

Nu ska här njutas av brasan som sprakar och kanske någon bra serie till det.