Redan 5:e augusti

Nu tycker jag att tiden rusar på igen. Vissa månader går i en rasande fart medan andra segar sig fram och verkar oändliga. Jag kommer ihåg tiden februari-maj då allt tycktes vara en lång väntan på olika saker. Vi hittade ju vårat hus rätt fort verkar det som när man läser hur lång tid andra tagit på sig. Nu brukar vi inte vela utan känns det rätt så slutar vi där. Sedan blev det en väntan på att säljaren skulle godta vårat bud. En notarie kontaktades och tid bokades för ett första möte.

Där satt vi sedan i Vias plage och det blåste mest varje dag. Sand överallt och Mr J blev sjösjuk vid stormen Inez som drabbade oss. Äntligen landade vi i maj och nu började fler campingar att öppna. Vi hamnade i lugnet och äntligen kunde hundarna ligga ute på dagarna. Så fick vi äntligen ett datum hos notarien för den slutliga påskriften av kontraktet. Det var trivsamt i Capestange och då drabbades vi av en stor sorg. Vår älskade Unkas blev dålig och det var så illa att han fick somna in. Endast en vecka innan vi fick nycklarna till huset.

Sedan vi kommit hit har dagarna varit fyllda med massor av jobb. Mitt i glädjen över att vi fått huset, dog min pappa och även om jag visste att han ville det och hade förberett mig på att det skulle komma snart, var det sorgligt. Det var som att vi körde ner huvudet mellan axlarna och jobbade på. Sedan väntade vi på ankomst av våra möbler och när vi äntligen fick datum kändes det som att tiden segade sig fram.

Det tog oss två veckor att packa upp alla kartonger, sätta upp tavlor och få ett hem igen. Nu väntar jag på att Mr J och H ska landa i Montpellier, vilket ska ske om en timme och en kvart. Hundarna har inte varit glada över att husse försvann och snart kommer det bli höga toner från dem.

Jag har inte kommit igång med min yoga ännu så det är något jag ska göra efter att H åkt hem till sig igen. Yoga och trädgård, det kan väl inte vara bättre som terapi? Vi har ju fortfarande sommartemperatur här i södra Frankrike och det inbjuder inte till alltför stora aktiviteter i trädgården. Jag har inte solat ett smack men mina fötter är brunbrända och armarna likaså.

Dags för mig att titta till lakanet som snurrar i tvättmaskinen. Kuma hade en väldigt lång klo där pulpan var så långt ut att veterinären inte vågade klippa så mycket. Den lossnade igår och det kom blod på Mr J:s påslakan. Så nu tvättar jag det och Kuma är mycket nöjd med att vara av med klon. De andra klorna är ju nyklippta så de irriterar inte alls.

Öl ligger i kylen för det kommer säkert herrarna behöva efter färden från flygplatsen.

Snart blir vi fler i sängen.

Hoppsan vad dagen gick fort

Det blev en dag med friska vårvindar och sol. Jag tog itu med våttorkning av huset och det ska man egentligen inte göra då solen lyser in. Det blir ju aldrig rent, utan man får gnida flera gånger innan man blir nöjd. Men nu är allt damma borta från möbler och dörrar. Nu har jag fått ner tiden till en och en halv timme och då får jag en stunds vila innan jag måste göra annat.

Hundarna blev glada då jag öppnade altandörren ut till trädgården och de kunde gå ut själva. Lite ovant tyckte nog Kuma att det var men Unkas satt en bra stund vid staketet och spanade. Så roligt att kunna låta dem få lite frihet igen och jag tänkte att det var bäst att passa på när vädret var så pass fint.

Traskade bort till pappas gamla lägenhet och packade och slängde en massa. Tyvärr har han varit rökare i många år och allt är så kladdigt och gult. Diskade några glas och tallrikar som han ska ha i sitt boende. Får vi bort lite möbler nu så känns allt bättre. Hade för få tidningar med mig och kunde inte packa allt som jag tänkt. Därför gick jag bort till pappa istället. Han fikade när jag kom men efter en kort stund rullade han in. Vi pratade en stund och farmor kom också.

Gick hem och öppnade för hundarna igen och de var ute en lång stund i trädgården. Det är ju ljust ute ända till klockan sex så de tycker om att spana mot gatan. Äntligen börjar livet bli lite roligare för dem. Om några veckor tar vi av pyjamasen från Mackan och sedan kan vi börja köra ut. Men först är det pappas lägenhet som ska tömmas och städas. Sedan kommer jag att ha mer tid att göra annat.

Jag älskar våren atschiii 🙂

Nu går det fort

På endast några dagar har allt slagit ut och med värmen kom utelivet tillbaka. Vi satt på bänken igår, men det blev nästan för varmt. Jag rensade maskrosor från gräsmattan och idag har jag ont i baken. Vid frukost funderade vi på vad denna dag skulle bjuda på. Mannen körde iväg och hyrde ett släp. Alla stenar, ogrässäckar och vår gamla ugn ligger på sopstationen i Svedala nu. Vår sopstation i byn är stängd på fredagar. Undrar vilket ljushuvud som har hittat på det? Nåväl, allt mög är bortforslat nu och garaget är uppröjt igen.

Egentligen skulle vi städa i uterummet, men det får vänta tills i morgon. Jag har handlat åt pappa och hjälpt honom att duscha. När jag kom hem skulle hundarna ha mat och nu är jag bara trött. Det är fredag och lite avkoppling behöver vi faktiskt ha. I kväll ska vi titta på stolpen Wassberg och önska att han äntligen åker ut ur tävlingen. I veckan börjar äntligen semifinalerna i eurovision. Jag är en nörd, jag vet och mår så bra av att vara det.

Det damp ner en film i brevlådan idag. Erkänner att vi är så gammaldags att vi köper dvd fortfarande. Precis som att vi även köper böcker att ha i bokhyllan. Jag vill känna spänningen att vända blad och lukten av en bok. En annan sak jag tycker om är att gå in i vårat bibliotek och titta på alla bokryggar, dvd-ryggar och läsa titeln. Kanske ta ut någon bläddra i sidorna och läsa någon rad. Kunna ta ut en gammal DVD-film och titta på den en kväll med tråkiga tv-program. Det är något visst med att gå in i ett rum fyllt med böcker och filmer. Då känner jag mig så rik. Filmen som kom idag då? Jo, det var ”En man som heter Ove”. Det ska bli så roligt att se den. Jag har köpt luktärtfrön och satt dem i blöt. De ska sås vid hjulet på framsidan. Så roligt med alla blommor det blir.

wp-1461595408754.jpg

Tio dagar kvar

Men räkna med att dessa dagar kommer att gå fort. Nu börjar det bli jobbigt att handla i byn då folk verkar shoppa som besatta. Fast våra lokala affärsinnehavare är nog väldigt glada för allt folk som kommer. Jag däremot är inte det. Det tar ju en evighet att bara köpa ett paket mjölk. Sitter hellre hemma och tittar på Musikhjälpen på svt 2.

Alla stressar som tokiga och plötsligt är allt över och vi sitter här med ett helt nytt år och vardagen är här igen. Vissa år har åtminstone jag känt mig lite snopen. Var det här allt ? Förväntningarna finns kvar sedan man var barn, men eftersom det är vi själva som får se till att julstämningen uppstår, rusar alla dagar före julhelgen förbi som tåget genom Hallandsåsen.

Så ta vara på dessa tio dagar som är kvar innan jul.

Det går för fort

Min rubrik syftar till helgen och att den snart är över. Det är så mycket man tycker ska göras när det blir helg, men innan allt är gjort så är den slut. Idag visade sig inte solen utan gömde sig ovanför molnen och det kändes som kväll redan när vi vaknade. Utelampan har tänts redan då den känner av ljuset och anser att det är mörkt. Jag tvättar plädar och lakan för glatta livet. Sysselsättning saknas verkligen inte här hemma.

Vi gick turen ut på landet idag till Kumas glädje och det var inte mycket liv. Troligtvis håller sig folk inne en söndag som är så mörk. Nyårslöftena håll sig borta och den första gejsten har väl försvunnit. Inte så roligt att vara ute och springa när vädret är tråkigt.

Igår tittade vi på en gammal kultfilm med bra musik från 1986, ”Top Gun”. Riktigt roligt att se den igen. Det var länge sedan vi såg den. Eftersom vi har rätt många dvd-filmer och fler som vi inte sett på ett bra tag, tänkte vi plocka ut några som vi tittar på då andan faller på. Jag ska leta fram några nya då vi inte har några som ligger. De vi sett nu är den jag nämnde och ”Fantomen på operan”,”Den engelske patienten” men även ””Rob Roy”. Jag får se vad det blir härnäst.

lone wof

Tänk vad tiden går fort

Idag är det ett år sedan vi tog med Unkas till Ystad för att träffa Kuma. Både vi och Unkas tyckte att lillen skulle få följa med oss hem. Han hade knappt muskler i bakbenen så vi fick lyfta in honom i bilen. Vad vi då inte visste var att han inte var rumsren. Men efter fyra dagar med både det ena och andra på golven, började han bli bättre i magen och allt hamnade utomhus. Kuma började visa när det var dags att gå ut och på så sätt slapp vi torka golv. Efter några veckor var han helt bra och med regelbundna promenader behövde han inte ut i trädgården.

Vi åkte ut med husbilen där vi sover tillsammans allihop och då blev de en flock som verkligen tycker om varandra. Det vi lade märke till var att Kuma alltid är så glad och positiv. Med små krumsprång kommer han leende när man kallar på honom. Han vill verkligen vara nära både oss människor och hundar. I början tyckte nog Nellie och Unkas att det var lite jobbigt, men med tiden har de förstått att han behöver det och låter honom ligga tätt intill. Kuma visar att han älskar sina hundsyskon och när jag går med Nellie och honom, har han alltid bråttom hem. Han vill att vi ska vara tillsammans allihop.

Jag är så glad att vi fick chansen att få honom. Kuma är solstrålen i våra liv.

wpid-IMAG0310.jpg

Å regniga söndag

Gårdagen gick i en hejdundrande fart. Efter promenad i hård vind, var det dags att göra en lätt städning.
Hann precis klart och duschade snabbt. Pappa och svärmor hämtades hem till oss. Hundarna blev glada över besökarna och ännu gladare när pojken kom.
Vi åt en jättegod smörgåstårta, som svärmor gjort. Kvällen gick fort och plötsligt kom taxin de skulle åka hem med.
Det blir ju mycket prat om gamla tider när äldre människor är med, men det är bara roligt tycker jag.
Pojken stannade kvar och sover fortfarande i sitt fd pojkrum, som idag är mitt kontor.

Vi har gått runt byn i regnet och ätit en god brunch efter det.
Nu ska det bli skönt med en dusch i varmt vatten.

image

Lite funderingar om språk

Jag lyssnar ofta på lokalradion om morgnarna och då slår det mig att de som lär ut språk till de som inte har svenska som första språk, kanske borde tänka i andra banor. De försöker lära ut svenska så att de ska göra sig förstådda ute i samhället och kunna studera till något yrke. Jag har retat mig på en reporter som i och för sig verkar jättetrevlig, men som jag inte hör vad han säger. Han kan jättebra svenska och har ett stort ordförråd, för det hör man. Så jag tror att prblemet egentligen är att många som kommer till Sverige har en annan språkmelodi. De pratar helt enkelt för fort, vilket gör att vi gammelsvenskar inte hör vad de säger. Orden flyger fram och det beror säkert på att många andra språk är mycket snabbare. Tänk, bara på italienskan eller franskan. När de sätter igång så låter det som en smattrande kulspruta. Svenskan är sävligare och vad de borde lära sig är att dra ut på orden mer när de pratar svenska. Då spelar det egentligen ingen roll om de uttalar orden korrekt eller inte.

När danskar ska prata svenska, saktar de automatiskt ned farten. Något de säkert lärt sig med tiden, på grund av att vi har en nära kontakt och alltid haft det. Så svensklärarna borde tänka på att lära ut alla att prata saktare. Då tror jag att många av de språkproblem som finns idag skulle försvinna. Ni kanske har sett comviks reklam som florerar i tv just nu? Där är en man som inte har svenska som första språk. Han bryter en del och säger väl inte alla ord rätt, men han pratar långsamt och man förstår ändå allt han säger. Många tycker nog att han är väldigt charmig. Jag tycker det i alla fall. Det tror jag beror på att han pratar i samma takt som oss som har det som första språk.

Tänk, när Mark Levengod pratar. Han nästan sjunger fram orden och jag tror de flesta anser att hans finlandsvenska bara är mysig. Jag tror detta är en viktig aspekt att tänka på för de som lär ut svenska.

Oj, redan kväll nästan

Den här dagen gick fort tycker jag. Visserligen har jag jobbat på och haft en hel del att göra, så jag har inte tittat på klockan sedan i morse. Är precis klar med det sista mailet och nu hoppas jag på att detta jag gjort ska leda till fler uppdrag. Fick ett nej till ett uppdrag jag offererat igår, men man kan ju inte vinna alla. Nästa kan jag ju få napp på och då är det utjämnat. Jag försöker ge ett proffessionellt mail med bra information om vilka vi är och även priser som inte är ohumana, men ändå inte för billiga. Det verkar inte som att jag är helt fel ute eftersom folk svarar och trots allt är intresserade.

I morgon ska jag göra en pärm för alla dessa förfrågningar och offerter. Kan vara bra att titta på om jag får liknande förfrågningar och om jag fick uppdraget. Ska även göra ett excelblad där jag kan föra in statistik på hur många uppdrag jag fått och hur många som sagt nej. Då vet jag också vad folk frågar efter för slags hjälp och kan råda nya veteraner om vilka sysslor som är mest efterfrågade. Idag sätter vi även upp nya rivlappar i kommunen och det har ju gett bra resultat tidigare så det är ett bra sätt att få in uppdrag på.

Nu ska hundarna få sin mat och jag ta en paus från datan en stund.

Dagarna går fort

Under vintern går alla dagrna så fort eftersom det blir mörkt så tidigt. Men det är likadant hela året för ju äldre man blir desto fortare går dagarna. Det gäller att försöka ta vara på varje dag så man kan se tillbaka och tycka att man fyllt sin dag med bra saker. När man var yngre kunde man ibland tycka att vissa dagar var oändligt långa. Nuför tiden tycker jag aldrig det utan känner ofta att jag inte hunnit med allt jag tänkt göra. Samma sak med helgerna. De bara rusar förbi som snabbtåg och man undrar hur det gick till.

Därför vill jag ha som mål inför nästa år att försöka ta till vara på varje sekund av dagen. Hålla munnen innan jag släpper ut elakheter och istället vara tyst. Varje dag ska bli den bästa och jag ska fylla den med så många bra saker jag kan. Man vet ju inte när ens tid är slut. Kanske tur det för då skulle man antagligen bli helt galen. Tänk, att få besked om när den sista dagen i ens liv är. Då har man ett antal dagar som ska fyllas med endast det man absolut vill göra. Men det kanske är lite så man ska tänka för att leva ett bra liv.

Livet blir som man gör det och det är upp till var och en att fylla dagarna med bra saker. Varför är just du här och vad är ditt mål? Ja, det är många funderingar som ploppar upp i huvudet de här sista dagarna på året. Men att ta en dag i taget är en devis jag ska leva efter och att ta tag i mina önskningar och drömmar. Inte tänka att sen då det händer eller då jag är si eller så gammal ska jag göra det. Det är nu det ska hända och nu jag ska infria mina löften till mig själv. Livet är nu och kanske sedan, men detta sedan vet man inget om.