Ledsam gårdag

Jag kunde inte släppa tankarna på Kristian igår och läste om hans inlägg. Det var lite som att jag ville hålla kvar honom i livet ett tag till. Kanske en normal reaktion när någon dör. En människa som gjort intryck i hjärtat. Idag är jag glad att han berörde så många med sin blogg och hoppas de inte glömmer. Det regnade hela dagen igår och kändes passande att himlen grät. Idag är solen framme och Kristian kanske är framme där han ska vara nu. Livet för oss här på jorden går vidare och åtminstone jag har blivit rikare av att ta del i de texter han skrev.

Jag tänder ett ljus idag med för alla som inte finns i mitt liv längre, som jag saknar så mycket. Det är ett doftljus med mild doft som får mig att må bra. Livet ska levas så bra det går. Att slösa bort det på grubbel eller ledsamheter är inte meningen. Det gäller att glädjas över det man har och njuta av de dagar man får. Är man frisk ska man inte grotta ned sig i småsaker. Men allt kan bara bli bättre och tänker man så kommer möjligheterna. 

Vilken låt inledde ditt nya år?

Jag kommer inte ihåg vad vi spelade när nyårsklockorna ringde in det nya året, för jag satt med en av våra hundar och lugnade den. Det gick ju bra och Nellie slutade att gny då hon slapp se raketerna. Vi hade musik på för att dränka allt smällande, men jag kan inte komma på vad vi spelade. Kristian och hans vänner kommer nog alltid förknippa den låt de spelade just denna nyårsafton, med honom. En passande låt som tyvärr är sann.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/01/en-av-oss-kommer-do-ung.html

 

 

 

Alla kan inte, eller vill inte se framåt

När man vet att året som snart ska börja är slutet, är det svårt att se fram mot det. Ett år som ska bli det sista och man inte vet vad som sedan händer. Kristian skriver från sitt innerstas djup och det gör ont att läsa. Jag begriper inte att han orkar och skulle bara vilja försöka ta bort cancerdjäveln i honom. Läs och känn.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/mot-monsunens-hjarta.html

Kanske sista julen

Jag funderar ju lite om detta var den sista julen jag fick med min pappa och svärmor. Det kan man aldrig veta och så gör även andra. Min pappa har fått leva och uppleva många jular, där den ena inte var lik den andra julen. Varje år är annorlunda och människor försvinner för att inte vara med nästa gång man firar jul. Kristian är ung och borde få uppleva många jular, men vet att denna kan vara hans sista. Det är så sorgligt att läsa hans ord om hur kraften försvinner ur hans kropp. Att det gör ont att tänka de tankar han har just nu. Jag kommer att spara hans ord för att påminna mig om hur bräckligt livet är.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/sista-bilden-innan-kriget.html

Många planerar för julen andra för något annat

Som Kristian till exempel. Han planerar för sin begravning och var hans grav ska vara. Det borde en ung talangfull människa inte behöva göra eller ens tänka på.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/nagot-markligt-pa-min-grav.html

Om man får önska något till jul, så önskar jag att det kunde ske ett mirakel så Kristian fick fortsätta sitt liv och bara planera för triviala saker.

 

Man vet aldrig när det är sista gången

De flesta av oss vet inte när vi ska dö. Men det finns de som vet att det kan ske när som helst eftersom de fått en dom. Vi andra lever ofta som att det aldrig ska ske och att vi är odödliga. Kristian vet att det kan vara sista gången han besöker en plats eller träffar en vän. Därför blir allt så mycket viktigare och alla platser betydelsefulla. Vi borde alla göra som han nu gör efter sin elfte cellgiftsbehandling. Besöka de platser som betyder något för oss och kanske be om ursäkt för saker vi gjort tidigare i livet. För vi som inte har en dödlig sjukdom lever inte hur länge som helst.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/11/hjortjagaren.html

Jag blir så sorgsen

Läser Kristians nya inlägg och blir sorgsen. Allt det han beskriver kommer att sakna honom när han inte finns mer och vem ska komma ihåg allt han skrivit? Jag bestämde mig direkt att för alltid spara hans blogg och läsa hans skrivna ord om och om igen. Hoppas ingen får för sig att ta bort den när han inte skriver mer i den. Han skriver så bra och klär sina tankar så underbart. Läs själva här:http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/10/doden-ar-en-rav-om-natten.html

 

Dags att komma ikapp

Såhär på måndagsmorgonen har jag betat av alla mejl som kommit och inte hunnit läsa under min resa. Det mesta har jag kunnat kasta bort då det blir en hel del reklam som inte är intressant. Men så finns det vissa som griper tag i en så man nästan ramlar av stolen. Jag har skrivit tidigare om mymlan och hennes vän Kristian som fått återfall i cancer. Hon skriver lite om vad hon läst i helgen och där finns denne unge mans blogg. Jag klickar mig in på den och blir totalt gripen av hans ord. Denne duktige skribent som beskriver sin vardag just nu. Det får åtminstone mig att stanna upp tänka till. Så skört livet är. Läs själva och ta till er hans berättelse.

http://ikroppenmin.blogspot.se/

Jag har hittat ett öppet nätverk :-)

Nu kan jag gå in på internet igen och jag är glad som en speleman. Därför började jag att kolla min mail och hittade detta inlägg från mymlan som skrivit en fin krönika i Sundsvalls tidning om vännen Kristian, som är döende i cancer. Jag vill puffa för inlägget då det är så fint skrivet. Varsågoda:

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/16/om-man-inte-grater-rostar-sjalen/