Det blir tomt nu

Jag sörjer en människa som jag aldrig känt eller träffat. Men det är inte så konstigt då hans texter berört mig under väldigt lång tid. Det är jag inte ensam om att tycka. Vi var många som läste hans blogg och led med honom. Åtminstone jag har lärt mig att uppskatta livet mer tack vare Kristian Gidlund. Hans böcker kommer att läsas av en fler nu när han är borta. Han var oerhört duktig på att sätta ord på allt han gick genom. Under den sista tiden var det med bävan jag klickade in på hans blogg och igår stod orden där. Ord som jag visste skulle komma men ändå inte ville läsa. Hans kamp är över och det liv som fanns är på andra sidan. Jag vill tro att han finns där någonstans och har det bra.

Min pappa säger ofta att han inte är rädd för döden. Han är snart 88 år gammal, så han känner att han haft ett fullödigt liv. Kroppen börjar säga ifrån och orken är inte vad den varit. Pappa berättade en gång att han varit på andra sidan och vet att han får det bra där. Han sade det nästan med längtan i rösten. Religiös är han inte och den gud kyrkan predikar om har han aldrig trott på. Men han säger sig veta att livet fortsätter någon annanstans.

Min älskade gudmor fick också magcancer och förloppet var detsamma som för Kristian. Efter operationen kom hon hem och alla trodde att hon skulle klara sig. Men cancern kom tillbaka och sedan följde några år av kamp tills hon inte orkade mer. Denna sjukdom är fruktansvärd och vem som helst kan drabbas.

Därför borde vi uppskatta livet mer och inte gräva ner oss i småsaker som inte betyder något. Jag vill tacka Kristian för att han orkade skriva ned sina tankar så bra. Alla borde köpa den bok han skrev och även den som nu kommer ut postumt efter hans bortgång.

Kristian dina ord kan inte dö. Tack.

Nya ord uppfinns hela tiden

Igår såg jag på svt och allsång på skansen. Lite dansband och schlager var temat och jag fick lära mig ett nytt ord. När man dansar kontaktdans som under dansbandsveckan i Malung så ”gnussar” man. Har aldrig hört det ordet förr och blev ordentligt konfunderad av vad man gör då. Så lite eftersökning på internet visade att det hela innebär att man gnider kinderna mot varandra i en rullande rörelse. En liten video hittade jag som visade hur det går till och jag fick mig ett skratt.

Men varför inte, det är många som hittar en partner under denna vecka och ett sätt kan ju vara att gnussa. Då hinner man insupa danspartnerns lukt ordentligt och det är ju den som avgör om tycke uppstår. I alla fall enligt vetenskapen. Jag ska leta rätt på denna video så får ni se själva vad ”gnussa” innebär.

Jobbdag idag

Jag är helt säkert inte ensam om att arbeta idag och till alla er som gjort det skickar jag en påsk kram. Där blev jag osäker på om ordet påsk kram skulle hänga ihop eller vara två ord. Sätter man ihop det till et ord, så ser det ut som något man skulle skriva påt ex finska och tar man bort ett k blir det ju pås kram. Lustigt att man fastnar på vissa ord ibland och blir så osäker på hur de ska stavas.

Själva sitter vi med deklarationen och kämpar, vilket inte är det roligaste att göra. Men ett nödvändigt måste i dessa tider. Än så länge har jag inga stora inkomster men hoppas att detta år ska bli bättre än förra. Några nya uppdrag har ju droppat in och fler kommer längre fram. Jag har även planeringen inför Öppet hus i biblioteket att syssla med. Förhoppningsvis kommer det nya veteraner och även uppdrag i och med det eventet.

Hundarna är ute i trädgården och sitter vid staketet på spaning. Skönt att de kan vara ute lite själva när vi är så tråkiga. Nu gick den elaka svanslösa katten förbi och det blev stora protester från hundarna. Den katten drar sig inte för att bråka med stora hundar och brukar gå till attack när man möter den ute. Jag tror att den bor på någon av bondgårdarna utanför byn.

Nu är det dags att slicka kuvert för utskick i morgon. Nya rivlappar ska sättas upp och de är klara. En hel del att pyssla med har vi verkligen.

Pausar en stund

Sitter just nu och knåpar med text som ska skickas in i morgon och nu har jag fastnat. Eftersom det är en text som inte ska kunna ändras i brådrasket så vill jag att den verkligen ska bli bra. Har precis bestämt mig för att ta lite hjälp av mannen senare, för att få kritik på det jag hittills skrivit ned. Alltid bra att få någon annans synpunkter. Men jag ska få ihop det sista innan dess.

Vi fick några underbara promenader idag då solen lyste så skönt och det bara var -2 ute. Träffade trevliga människor också och fick en pratstund. Så min dag har varit väldigt bra och hundarna verkade trivas enormt ute. De fick leka lite med andra hundar och nu sover de som barn på golvet. Nu kan jag börja tro på våren trots allt man läst i tidningarna om att februari också ska bli en väldigt kylig månad. Men det gäller kanske inte hela landet.

Dags att ge sig i kast med texten igen då. Får ju bara vara 120 ord långt totalt och det gäller att formulera sig så att det man vill ha sagt kommer fram. Inte svammla en massa utan jag byter ut ord till andra och gör om meningar hela tiden. Men som jag skrev så blir man lite blind efter ett tag och nu när jag lagt den åt sidan ett tag, har jag nya ögon och antagligen blir det fler ändringar.

Jag blir så sorgsen

Läser Kristians nya inlägg och blir sorgsen. Allt det han beskriver kommer att sakna honom när han inte finns mer och vem ska komma ihåg allt han skrivit? Jag bestämde mig direkt att för alltid spara hans blogg och läsa hans skrivna ord om och om igen. Hoppas ingen får för sig att ta bort den när han inte skriver mer i den. Han skriver så bra och klär sina tankar så underbart. Läs själva här:http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/10/doden-ar-en-rav-om-natten.html