Älskade pappa

Idag är det alla pappors dag . Min älskade pappa sov när jag kom hem till honom idag och därför lade jag chokladasken på köksbordet, tillsammans med sydsvenskan. Med kärlek gav jag den asken. Om några veckor ska vi fira hans 90-åriga födelsedag och då blir det middag. Idag ville jag inte väcka honom. Han skulle äta kalops med rödbetor och potatis idag. Något han verkligen tycker om. Matlådorna från servicehuset är fina och han verkar glad att slippa laga mat själv.

Jag tyckte att min pappa var så stor när jag var liten. Han brukade gunga mig mellan sina ben och svinga mig högt upp mot taket. Det hisnade i magen och jag skrek av skratt. När jag var riktigt liten satt jag på hans axlar då vi var ute och gick på söndagspromenad. Den sommaren han jobbade extra på kyrkogården följde jag med och hjälpte till att kratta gångar och rensa ogräs. Jag satt på pakethållaren bakom pappa som cyklade så fort tyckte jag. Ibland sjöng jag för honom i högan sky.

När jag satt i min lägenhet i Göteborg, kom han med tåget och hjälpte mig att få upp lampor och bokhyllan. Det var en resa på flera timmar för honom, men han tvekade aldrig att hjälpa mig. Sin älskade bil fick jag låna för att åka till Uppsala med. Jag bodde ofta hemma då det var tentamensläsning och inte så många föreläsningar. Min pappa håll mig hårt i handen och jag kände mig så trygg. Han har alltid varit klippan i mitt liv.

Så grattis älskade pappa på din dag!

Midsommar Juni 2014 003

Fredagen den 6/11-2015

Idag hade jag inte tid att göra min yoga och meditation. Men det gör inget för jag har gjort det varje dag i veckan. Synen som mötte mig när jag satte mig i biblioteket var inget lockande. Då menar jag vädret som bjöds idag.

Hällregn med fuktig luft är ingen bra kombination. Det tyckte inte hundarna heller. De var för övrigt väldigt trötta och kände inte alls för att gå på promenad tidigare än vanligt. Unkas tittade på mig med ett elakt öga och jag kunde se att han varnade mig för att jaga upp honom ur sängen innan han själv ville det. Men jag brukar köra en mjuk linje och kela upp honom så att jag kan bädda. Vi traskade runt byn i regnet och hans huvud hängde mer och mer. Inga glada steg här inte. Nellie och Kuma var lite konfunderade då vi inte kunde gå den vanliga rundan ut på landet. De gräver ju ned fiber överallt och jag valde att gå lite bakvänt för att slippa stressade hundar. De två gillar inte motorer och Kuma vill helst inte komma alltför nära okända människor. De får väldigt bråttom och promenaden blir en plåga för mig och de två njuter inte heller. Lite tur hade vi dock för det var uppehåll under deras promenad.

Jag fick gå tidigare med dem då jag skulle rulla pappa upp till vårdcentralen. Ja, ni läste rätt det är upp dit. Med alla uppgrävda trottoarer blir det ett riktigt gympapass att ta sig dit. Det spöregnade och jag var genomvåt på insidan av svett när vi kom fram. Det regnade inte lika mycket på hemvägen och då är det nedåt och lite lättare att köra rullstol. Pappa ville kika in på dagverksamheten som ligger precis där han bor för att hämta ett programblad. Några av hans grannar satt i kaféet och jag gick fram så han fick sig en pratstund. Efteråt tog jag SuvEllen och åkte för att handla lite smått och gott till pappa.

Klockan tjugo i fyra kunde jag äntligen sätta mig ned och vila min ömmande rygg. I fyra timmar har jag gått,stått och skjutit runt på hundar och pappa. Nu är det mörkt ute och min fredag rusade iväg. Men nu är det helg och jag ska sitta hela kvällen så det så. Ni kan ju fundera på vad jag ska hälla i detta glas, men jag garanterar att det är gott.

Ha en fin kväll.

xperia 2015-11-05 044

Härliga gråa november

image

Varmt +12, molnigt ☁, med lite skön dimma är vad denna dag bjöd på.
Efter x antal kilometer med hundarna, skulle jag lämna in lotto och dagens dubbel åt pappa.
Jag var trött i ryggen och kravlade mig upp i SuvEllen, vred om nyckeln och bläää. Hon var ännu tröttare än jag.
Inte för att det är så långt att gå till tobak och pappa, men när man är trött känns det som flera mil.
Men jag bet ihop och traskade iväg.
Därför sitter jag här nu med en öl 🍻 och tröstar mig. Eller det är en belöning för att jag gjorde det.

Nu är det kolmörkt ute och jag 🙋 ska hålla mig inomhus tills vi ska ut i trädgården efter att hundarna fått mat.

Ett tänt ljus

Idag ska jag rulla bort pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna upp en stund och känna kärlek till mamma som inte finns hos oss mer. Det är hennes dag idag och alla andras som inte finns på jorden mer. Jag kan känna hennes tunna lilla hand i min när hon låg på sjukhuset och höll på att försvinna från oss. Pappa och jag satt på var sin sida om hennes säng och jag strök henne över kinden som fortfarande var varm. Det sista hon gjorde innan hon försvann var att krama min hand som för att säga adjö.

Jag har inget större behov av att gå till minneslunden, då jag ofta tänder ljus här hemma och tänker på henne. Istället sitter jag ofta i trädgården här hemma och lyssnar på fåglarna, då känns mamma och alla andra mer närvarande än annars. Men pappa vill gå till minneslunden för att känna närvaron av mamma och även sin mamma. Farmor som jag aldrig fick träffa, eftersom hon gick bort när pappa var tolv år. Jag vet att han alltid saknat henne.

Gissa om jag gått idag…

image

Många steg blev det idag. Har inte bara gått med hundarna i duggregnet, utan även tagit pappa till församlingshemmet där han avnjutit en god middag. Sedan gick jag hem med honom.
Alla i byn som fyller åttio eller nittio blir bjudna på middag det år de fyller jämt.
Jag var faktiskt lite mallig över att ha en pappa som fyller nittio år. En som är helt klar i huvudet men har svårt att gå. Hellre det än tvärtom.
Jag älskar min pappa och går gärna massor av steg för hans skull.

Välvilliga vädergudar

image

Vilket härligt väder det blev av den kyliga morgonen. Vi njöt av våra promenader. Unkas träffade en labbeblandis Smulan, som han är mycket förtjust i. En lyckad dag med andra ord.
Jag började morgonen med att rulla pappa upp till vårdcentralen. Han skulle ta prover inför sin årliga läkarbesiktning.
Ryggen känner av dagens strapatser. Men nu får jag vila tills hundarna ska ha sin mat.

En öl om dagen ska enligt forskarna göra en yngre, så just nu sitter jag och föryngrar mig. Trevligt råd tycker jag.

Min pappa berättade

Jag pratade med min pappa, som fyller nittio år om några månader. Han förstod sig inte riktigt på tiggarna. När han var liten fanns det en del som levde som luffare. De vandrade runt på landet till olika gårdar och sålde en del slöjdsaker de gjort. Luffarslöjd har säkert många hört talas om. Många gånger fick de arbeta för mat och husrum, vilket ofta var på någon bondes höskulle. Om bonden var givmild eller snål ristade de in ett tecken på grindstolpen för att andra luffare skulle se vilka gårdar de skulle undvika eller gå till. Det var sällan någon fick pengar för det arbete de utförde.

Dessa luffare kunde berätta otaliga historier för barnen och min pappa tyckte alltid att det var spännande att träffa på någon av dem. Ibland kom det ”zigenare”, som man då kallade dem. Idag säger vi romer vilket är mer korrekt. De var duktiga på att sko hästar, slipa knivar och ibland hade de kopparbunkar att sälja. Alla barn drogs till dem, då de var så spännande och levde så annorlunda. De fick ofta lov att stanna utanför samhällena på någon plats. Men bara ett tag tills de blev tillsagda att åka vidare.

Dessa luffare och romer hade en värdighet och ville aldrig ha något gratis. De bytte varor eller tjänster för boplats,husrum, mat och ibland pengar. Därför såg de bofasta dem som människor.

Min pappa anser att man ska förtjäna pengarna man får, då det ger människovärde. När man sitter på en gata med en mugg och tigger pengar, har man fallit så långt ned man kan. I Sverige borde vi inte ha tiggare. Att vi har det idag ser min pappa det som att vårat land börjar förlora sin trovärdighet. De är här för att tjäna pengar, så sätt dem i arbete och ge dem någonstans att bo. Det är vad min pappa anser. Jag håller med honom.

Dagen idag

Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.

Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.

Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.

Men nu:

high five

Summering av 2014

Lovade en summering av året som gått och här kommer den.

Mitt företagande gick framåt och det blev en hel del arbete, men jag tappade sugen av olika anledningar. Huvudkontoret höll inte vad de lovade och jag hoppade av i höstas.

Sommaren var varm och jag började hjälpa pappa mer. Mest hygienen där han fick svårare att klara av. Tog hand om hans tvätt och i december ordnade jag så att han fick en rullstol. Efter mycket motvillighet, blev han glad över att få den. Nu ser vi båda två fram mot våren då jag kan ta ut honom på turer i byn.

Mannen blev inlagd på sjukhuset då han hade blödande magsår. En tå orsakade det hela, då han fick starka tabletter mot värken som magen inte tålde. Jag fick tillslut köra in honom till mas i Malmö. Efteråt har vi förstått att det var riktigt nära att han inte klarat det hela. Men efter en kort sjukskrivning hemma och rätt behandling av tån är han frisk och vi kan se framåt.

Jag fortsatte med min yoga och meditation, som hjälpte mig från att hamna i depression. Hundarna såg till att jag kom ut och mådde bra. Allt som hänt har fått mig att än en gång inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på alla stunder.

Mitt liv kan tyckas banalt och inte särskilt spännande, men det är nog bra då det händer så mycket ute i världen. Skulle det vara lika turbulent hemma hade jag säkert varit ett nervvrak idag. Att ha en trygg plattform är viktigt. Jag är glad att jag hade modet att starta ett företag och även att hoppa av när jag inte mådde bra av det. De år jag har kvar i detta liv kan jag inte slösa bort på saker jag inte mår bra av eller tror på. Visst saknar jag alla goa människor jag hade i min bemanning, men inte just något annat. En del av dem är ju kvar i min närhet och dem pratar jag med ibland.

När jag summerar år 2014, känns det ändå som det hände en del saker jag inte ens kunnat tänka mig då året började. Men nu känns det som att alla pusselbitar fallit på plats och jag är redo för 2015.

Halt ute

image

Minus fyra idag och isigt för oss att gå. Men vi tog oss ut på landet, då solen lyste så fint. Kuma var nöjd och poserade gärna.
Jag passade på att ta ett kort med mobilen.
Tog mig även hem till pappa för att titta till honom. Smorde hans fötter och rygg, innan han fick rena kläder.
Ny jacka ska vi köpa till honom, då den gamla börjar bli utsliten.
Nu ska vi kolla rean på nätet.