Tack för den

image

Idag fick vi en repris på lördagens soliga väder. Lite kyligare förstås, men annars helt okej.
Vi har varit ute i ett par timmar och nu sovs det här i biblioteket.
Jag har passat på att deklarera både min och pappas, som är så enkla. Mannen får ta hand om sin egen för den är lite komplicerad.

Morgondagen har ett späckat schema. Efter frukost ska jag bort och hämta pappa som ska på provtagning inför läkarbesök nästa vecka.
Jag tycker det är dåligt att kallelsen kom idag när läkarbesöket är på måndag nästa vecka. Prov ska tas en vecka i förväg. Han skulle varit där idag.

Nu kanske jag slipper ett möte i morgon eftermiddag och håller tummarna att det inte blir av. Mindre stress för mig.

April, april

Idag är åtminstone jag väldigt kritisk till allt jag läser och hör. Vad är skämt och vad är sanning? Svårt att veta. Lite roligt att försöka klura ut vad som är skämt.

Något som jag inte vill skämta om idag är vädret och trots att det är första april, så är himlen blå och solen värmer skönt.

Idag ska pappa friseras av mig och få hjälp med rakningen. Rena lakan i hans säng och kläderna ska bytas. Jag ska handla lite smått och gott till honom. Från att ha varit mycket att det inte behövs, har han börjat fråga om hjälp med det ena och andra. Inte några stora saker, men sådant som piggar upp honom. Om mamma ser mig från himlen, tror jag att hon är nöjd. Jag lovade att ta hand om pappa när hon låg för döden.

Ikväll blir det wraps innan Let’s dance och efter det en film. Vad vet jag inte just nu. Skönt för mannen att koppla av efter arbetsveckan. Han brukar somna och det unnar jag honom. Lite vårtrötthet är det nog också.

high five

Vårväder

Dagen blev riktigt lyckad med härliga promenader.
Unkas och jag gick runt byn och hem till pappa. Där lämnade vi tidningen och posten. Unkas fick sin pepparkaka och var nöjd.

image

Sedan gick Kuma och jag ut på landet. Man blir så rofylld av fåglarna som kvittrar.

image

Nu är vi hemma igen och hundarna sover. När de fått sin mat ska jag låta dem vara i trädgården en stund.

Alla är unika

Ingen människa är exakt lik någon annan, även om det sägs att det finns en kopia någonstans i världen. Utseendet kanske kan vara likt någon annans , men den människa du är finns det bara en av. Vi präglas av vår uppväxt och det land vi bor i. Om man måste hjälpa till med att försörja sin familj från tidig ålder, finns det inte tid för lekar eller annat. Då tvingas man växa upp tidigt i livet och förstå alla problem som finns.

Många är de barn och även vuxna som kommer hit till Sverige, vilka börjat arbeta tidigt i sina liv. De vet hur viktigt det är att få en lön och att pengar ska gå till mat. Leksaker och kläder är sådant som inte prioriteras lika högt. Ju större familj, ju fler som kan bidra med försörjningen.

Därför blir omställningen stor för dem att komma till ett europeiskt land. Nu blir det viktigt att studera för att få arbete. Inte lätt för människor som aldrig haft råd till det eller har någon läsvana. När så barnen inte behöver hjälpa till med försörjningen, utan får gå i skolan hamnar föräldrarna i underläge. Barnen kan mer och vet bättre hur livet ska levas i det nya landet. De får tolka åt mamma och pappa när det är läkarbesök och blanketter ska fyllas i. Det måste bli en stor konflikt i dessa familjer. Jag menar inte att de blir osams, utan plötsligt är kanske inte föräldrarna de som vet bäst och kan mest. Barnen kan inte se upp till föräldrar som inte kan läsa eller har arbete.

I Sverige riktar politikerna och kommunerna in sig på barn och tonåringar. Så även de som är födda i landet. De äldre får bara hänga med och kanske slutar som bidragstagare. De som en gång var de som såg till att familjen kunde överleva, förlorar all auktoritet. De får höra att läraren den och den säger att det är på detta sättet och inte alls som pappa anser. Barnen lär sig att surfa på internet, ringa i mobiler och föräldrarna hinner inte med då utvecklingen går så snabbt.

Politikerna borde ge föräldrarna mer hjälp att fortsätta vara de som vet mest och kan mest. Hur ska de annars kunna fortsätta att uppfostra sina barn till bra medborgare. Om äldsta sonen får arbete och pappa inte kan försörja familjen blir förhållandena skeva och den unge sonen anser att han vet bäst. Jag drar hem pengarna så det är jag som bestämmer och jag behöver inte alls lyssna på mina föräldrar. Sveriges arbetsmarknadspolitik skapar kriminella och is-krigare.

Äntligen dimmfritt

Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom henne. Nu är det bara han och jag som går ute på vardagarna. På morgnarna går han bakom Unkas och även på helgerna. Tryggt att ha brorsan som skydd. Men nu ska vi gå ensamma och han har börjat bli lite djärvare. Roligt att se hur han njuter av våra promenader.

Det blåser lite idag och jag hoppas att hundarna inte blir lika smutsiga som igår. Annars är det inte så mycket som ska hända idag. Ska ta in posten strax och bädda sängarna. Unkas ligger och sover i dem just nu , precis som varje morgon. Därför väntar jag alltid med att bädda. Vi har våra rutiner och så ska det vara. Idag ska Unkas och jag gå förbi tobak, för att köpa kvällstidningen åt pappa. Han behöver ha den för att kunna spela dagens dubbel. Unkas tycker att det är väldigt spännande att gå in i tobaken, ibland lite för nyfiken för min smak. Men oftast är han superduktig och sitter snällt innanför dörren när jag betalar. Sedan får han en pepparkaka av pappa när vi lämnar tidningen. Men innan vi går hem till pappa, brukar vi ta en tur runt byn. Något som Unkas verkligen tycker är roligt.

piffad Unkas

Ännu en härlig dag

image

Vi hade i allafall tur med vädret idag. -2 och strålande sol. Vad kan man mer begära.
Efter alla hundpromenader körde jag till tobak och Ica, för att handla åt pappa.
Byte av lakan och kläder var det för hans del.
Tänkte dammsuga i köket då han dräller en del där och städning är först nästa vecka.
Konstigt dammsugaren tar knappt något. Jag börjar kolla om det sitter fast något någonstans och det är munstycket som är helt igenproppat.
Efter tjugo minuter har jag grävt ur massor av papper med hjälp av en brevsprättare. Någon har sugit upp blött papper som sedan torkat och pluggat igen totalt.
Nu fungerar dammsugaren som den ska och jag klappar mig på axeln för att jag var så duktig.

Hundarna var glada när jag kom hem och efter att ha fått mat, väntar de på husse.
Nu är det helg!

En vanlig måndag men ändå inte

image

Lite konfunderade är hundarna, men har funnit sig i att de bara är två nu. Unkas är den som deppat i helgen och därför fick både han och Kuma gå sina vanliga rundor.
Unkas var med och lämnade posten till pappa, vilket inbegriper att han får en pepparkaka. Så han var glad som en speleman när vi kom hem.
Kuma fick gå rundan ut på landet och då blev han glad.
Nu har de busat en stund med varandra och ligger här i biblioteket.

En dag har de glömt hur det var när Nellie fanns hos oss. Vi människor glömmer det inte och det räcker. Mina två prinsar ska inte bli påminda och bli ledsna.

Trångt hos pappa

Det blev lite av en folksamling hos pappa idag. Jag köpte kvällsposten åt honom och gick dit med Unkas för att lämna den. Precis när vi klivit in genom dörren kom årets första städpatrull dit. Pappa låg ovetande och sov i sängen, så jag väckte honom. Han satte sig yrvaket upp och förstod inte någonting. Vi tog oss alla till köket och där blev det trångt. Unkas och jag skyndade oss iväg för att inte sinka Kerstin som vill börja städa.

Men nu är det nya igång och har börjat fungera för pappa. Han var glad att det var just Kerstin som kom, då han känner henne sedan tidigare. Det var ju inte för att hon inte gjorde ett bra jobb som vi bytte företag utan att jag startade ett och kunde ge honom ett bättre pris. När jag lade ned företaget då lönsamheten var urusel och hjälpen från huvudkontoret var obefintlig, började vi prata om att byta tillbaka. Det blev aktuellt då de höjde avgiften flera gånger och nu är kommunen billigare. De har ju ett tak för hur hög avgiften får bli oavsett hur mycket hjälp som behövs. Det innebär att pappa kan öka timmar han vill ha hjälp med. En trygghet för mig och honom.

Därför kommer han att kunna bo hemma mycket längre, vilket han ju vill. Jag kan känna mig trygg att det kommer folk då han behöver det. Vi har ju även börjat beställa mat från kommunen och den är jättefin. Pappa är nöjd även om en del portioner är små i hans tycke. Då lägger han i några potatisar till som han själv kokat.

xperia 2015-11-05 350

En speciell dag idag

Det är den 21:a december och årets kortaste dag. Den dag då min mamma föddes. Hon lever tyvärr inte mer och det är tolv år sedan hon dog. Men det känns som i förra veckan för mig. Hon har aldrig dött i mitt hjärta även om jag vet att hon inte lever. Jag satt och höll hennes sköra hand när hon försvann ur kroppen. Efteråt kände jag hur hennes kropp var ett tomt skal. Min mamma fanns inte där längre och det gjorde så ont i mig. Saknaden efter den hon var finns alltid inom mig.

Min mamma skulle ha fyllt åttioåtta år idag. Men hennes kropp orkade inte hysa henne längre. Idag ska jag ta med pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna där och tysta titta på ljuset, med våra minnen av mamma i huvudet. Pappa med sina och jag med mina. Hans livskamrat som han saknar oerhört mycket och jag min mamma som var min bästa vän i livet.

Det präglade henne att vara född på just den kortaste dagen på året. Hon hade en sorg inom sig som alltid fanns i bakgrunden, även när hon skrattade. Det kan också vara allt hon fick gå genom som barn och tonåring. Krig, förlusten av sin pappa och att alltid bo hos andra släktingar än sin mamma. Jag har förstått väldigt mycket sedan hon dog. Vem hon var och varför. Så det ska bli skönt att tända ljuset idag.

wpid-img_20151008_114035.jpg

Grattis pappa 90 år idag!!!

Idag fyller min pappa jämnt 90 år och jag ska gå hem till honom senare. Jag har letat på internet efter bilder på hans barndomshem, men kommer inte ihåg adressen. Ska fråga honom idag och sedan ska jag försöka hitta åtminstone ett flygfoto. Tänkte rama in det till honom. Jag vet att han ångrar att han inte köpte huset av farfar. Han ville bo kvar i den by han växt upp i. Ju äldre han blivit desto mer pratar han om sina upplevelser där. Jag tankar ur honom allt jag kan eftersom jag vill känna att någonstans finns mina rötter.

På söndag ska vi bjuda på en god middag och tårta. Men idag får han en kram och en pratstund.

xperia 2015-11-05 350