Det gick absolut inte att missa höstdagjämningen i morse då det var endast +2 ute. Såg fel och trodde det var +7, men för säkerhets skull tog jag en tröja. Kan försäkra att den behövdes. Lite vemodigt känns det ändå. Igår kväll när jag tog ut hundarna en sista gång, var det stjärnklart och jag stod en lång stund och tittade upp mot himlen. Det var så vackert och luften så kall.
Jag är inte så bra på namnen på alla stjärnbilder, men här är de vi kan se på kvällarna i Sverige just nu.
För att åtminstone kunna känna lite glädje inombords, försöker jag se allt vackert omkring mig.
Det finnas så mycket grymhet vi människor gör mot varandra och mot djur som inte kan skydda sig.
Kristian funderar såklart en hel del om sin kommande död. Han vet att den kommer ganska snart och kanske har han rätt att den är så som han beskriver i sin blogg. Läs och bestäm själva. Men vackert är det.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/02/over-nagot-aldrig-upptackt.html
Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.