Öppna sinnet och försök se människan bakom fasaderna. Kläder, smink, piercingar och tatueringar är endast ett yttryck för hur någon vill uppfattas vid första intrycket. Tar man sig tid att lära känna personen förändras synen på människan. Samma sak gäller när det är klädstil, hudfärg och sexuell läggning.
Det gäller även djuren och hundraser. Se individen och dennes personlighet. Utgå inte för att något djur är speciellt aggressivt eller farligt. Vänta med att fördömma någon.
Gammal som ung borde umgås mer med varandra för att öka förståelsen för människorna. Då kan många fördomar dödas och diskriminering försvinna.
Se människan istället för att bygga upp fördomar kring den. Vi har bara detta livet och det är dags att göra det fullt ut.
Ibland skulle jag vilja leva om livet en gång till. För det första skulle jag valt en helt annan yrkesbana. Varit lite mer självständig och inte lyssnat på mina föräldrar. De växte upp i ett socialdemokratiskt samhälle där det var fint att studera eftersom de inte fick den chansen. Gick man gymnasium så fick man alltid jobb. Men verkligheten för mig blev inte alls så. Det var bara att studera vidare.
Idag hade jag valt en bana som var mer kreativ, som hade mer med växter och djur att göra. Men tyvärr är det försent att sadla om nu. Jag är i slutet av min yrkesbana och hinner inte.
Jag skulle kanske flyttat utomlands en period av mitt liv. Åtminstone inte bott på en del platser jag bott på. Levt mer här och nu, än tänkt att sen så ska jag….
Nu får jag inte den chansen och då har varje dag blivit viktig. Jag har börjat älska vardagen och alla små saker som händer i den.
Med lite klurighet kom jag på varför jag inte trodde att jag fått skatteåterbäringen förra året. När man har flera banker och konton blir det en aning förvirrat. Så idag när jag inte såg pengarna på mitt privata konto, gick jag in på en annan bank. Voila, där var pengarna och summan glänste så vackert. Detta är en glädjens dag och nu vet jag var de kommer in. Det betyder att jag inte behöver röra en enda krona av mina inkomster från företaget denna månad. Äntligen kan jag börja spara igen.
Men pjuh, vilken varm dag detta blev då! Om tungorna hängde som slipsar igår på hundarna, vet jag inte vad jag ska kalla det idag. Att en hunds tunga kan vara sååå lång, hade jag ingen aning om eller så hade jag glömt det. Det är ju bara sommar en gång om året. De varnar för åska och regn, men just nu är det väldigt fjuttig vin och en klarblå himmel, så vi får väl se hur det blir med åskan.
Som företaget rullar på nu känns det som att denna vinter kommer att bli avsevärt bättre än den förra. Med ens känns livet rätt mycket roligare. Om bara människan kunde vara mer aktsam om alla levande varelser och vår jord, så skulle jag kunna le inombords lite oftare. Jag har bestämt mig för att arbeta mer aktivt för alla våra djur i världen och det är två arter jag ömmar mest för. Hundar och vargar, oj, nu blev jag lite vankelmodig. Vi har ju elefanterna, björnarna, delfinerna,orangutangerna, katterna, ja alla kattdjur också. Jag kan inte bara bry mig om en art utan min oro gäller alla djur.
Min kärlek till allt levande. Människor också. På något sätt har allt utkristalliserat sig och jag vet hur jag ska göra för att dra mitt strå till stacken, som man säger. Livet måste bli bättre för alla levande varelser, så är det bara.
För att åtminstone kunna känna lite glädje inombords, försöker jag se allt vackert omkring mig.
Det finnas så mycket grymhet vi människor gör mot varandra och mot djur som inte kan skydda sig.
När vi kom hem igår från våra hundpromenader, satte jag på datan och fick se ett inlägg på facebook om en hund som setts springa i byn. Någon hade lyckats få tag i hundan och hade den hemma hos sig. Ett foto fanns på hunden och alla i byn som är aktiva på dessa hundsidor satte igång ett intensivt sökande efter ägaren. Jag tror att det tog högst en halvtimme tills ägaren var hittad.
Jag blir så glad över allt engagemang från människor som bryr sig om djur.
Många av dessa historier om hundar som smitit iväg från sin ägare eller hundvakt, slutar lyckligt. Men så finns det de som tyvärr springer ut på någon väg och blir påkörda eller hittas döda av någon annan anledning. Den oroliga ägaren får ett avslut, som åtminstone gör att man inte behöver sitta hemma och undra. Därför är det så glädjande att upptäcka att det finns så många människor som är villiga att offra tid för att hjälpa till, när någon förlorar sitt djur.
När olyckan händer att din bästa vän blir skrämd eller smiter, finns de där för att hjälpa till. Jag och många fler rycker ut och letar. Kram på er alla fina djurvänner.
I stort sett varje dag får jag läsa i media, om djur som misshandlas av människor. På byns facebooksida fick jag läsa ett inlägg igår om hur en katt blivit skjuten med luftpistol. Eftersom ägaren älskar sin katt, blev det dyra veterinärkostnader för att få den frisk igen. Men det är säkert inte endast kostnaderna som gör ont för ägaren, utan att någon vidrig människa ens kan komma på att skjuta ett djur. Många med mig blev bestörta och flera inlägg vittnar om att andra kattägare också fått sina djur misshandlade på olika sätt.
Idag kan man se en film på Expressen där panikslagna hundar misshandlas av hundfångare. Det gör så ont i mig att se all den misshandel som dagligen sker. Vidriga, vidriga människor kan jag bara säga. Det enda som ger mig någon tröst är att de människor som utför dessa hemskheter mot andra människor och djur, en dag kommer att själva bli drabbade av liknande saker. Det du sänder ut kommer tillbaka en dag. Men visst mår jag dåligt när jag varje dag får se bilder på misshandlade djur. Jag har fällt många tårar när jag sett hur dessa djur sett ut och hur de ser ut när de mot alla odds räddats. Tyvärr, överlever inte alla och jag hoppas att de återföds till någon som en dag ger igen på den människa som dödat dem.
Men jag tycker det är bra att all denna misshandel avslöjas och visas upp i media. Tittar på mina pälsklingar och tänker att om någon ens vågade att göra någon av dem illa, har de inte förstått vad en rasande hona kan göra.
