Hemma igen

Efter pizza i uterummet har mannen börjat klippa gräset och jag vattnat blommorna. Mer tänker jag faktiskt inte göra idag, jo, jag har satt igång en tvättmaskin. Lakanen från sängarna hade jag lagt i maskinen innan vi åkte, nu blir de tvättade. Men jag har mer att tvätta under veckan och då är det lika bra att börja nu. Det sköter ju sig självt liksom.

Annars är det sig likt i byn och väldigt söndagslugnt. Någon gräsklippare hörs och lite grillos känns i luften. Hemtrevligt och precis som jag vill ha det. Livet går lite långsammare i en liten by, vilket är behagligt och nyttigt. Storstadslivets stress och jäkt hör till yngre människor och jag ska ärligt säga att jag inte avundas dem. De får gärna ha det för sig själva. Men om jag varit ensam så kanske jag ändå valt en stad att leva i trots min ålder. Fast något uteliv om kvällarna hade väl varit uteslutet, eftersom om man är över 40 så är man en fossil i de ungas ögon och borde inte vilja vara ute om nätterna.

Min pappa har valt att leva ensam efter mammas död för snart nio år sedan. Jag trodde faktiskt att han skulle hitta en dam att åtminstone leva särbo med. Men han säger att han trivs att leva själv och att det skulle vara svårt att anpassa sig till någon annan. Efter ett äktenskap på över 40 år har man vuxit samman och behöver inte anpassa sig utan man får vara precis den man är. En ny människa skulle innebära att man måste ändra på sina vanor. Vid 87 års ålder vill man inte det och jag håller med honom. Trots att jag är betydligt yngre så är jag inte säker på att jag skulle vilja träffa någon ny man om jag blev ensam. Det skulle nog bli hundar för mig resten av livet. Ha ha…

Vadå hundväder????

Jag är genomdränkt av allt regn idag, så nu har jag bytt kläder och satt de andra på tork. Att sedan kalla det hundväder förstår jag inte. Mina hundar hatar regn och jag fick dra dem runt byn idag. Unkas ville bara hem och försökte rikta oss hem hela tiden. När vi kom hem gick det åt tre badlakan innan han var nöjd. Nellie tog det lite lugnare men det märks att hon uppskattar att bli torkad. Två badlakan gick det åt till henne och jag fick som sagt skala av mig alltihop.

Till råga på allt gick larmet på bilen när jag klev in i den. Det yttre larmet har inte fungerat på ett bra tag. När jag trycker på fjärrkontrollen händer det inte ett skvatt, så jag har inte brytt mig att försöka eftersom jag har ett larm till för att få igång bilen. Har även ett tredje om jag tar av hardtopen. Nu fick larmet tydligen spader av regnet. Det brukar lägga av efter en stund när man satt sig i bilen och stängt dörren. Idag fortsatte blinkerljuset att blinka och larmlampan också. Så började larmet tjuta igen för att slockna helt. Ok, tänkte jag nu slipper jag åka till affären som en tjutande polisbil i alla fall. Vid tobaken stannade jag och så fort jag öppnade dörren började hela cirkusen igen. Jag snabbt in och förklarade för alla att mitt billarm fått fnatt. Den hade tystnat när jag kom ut, men blinkade som en förbaskad julgran. Cirkusen startade när jag öppnade dörren. Larmet slutade tjuta och jag körde iväg med blinkande lampor. Samma sak hände vid Ica och jag gjorde likadant. Körde min blinkfyr hem till pappa för att lämna matvarorna. Så startade det hela igen.

Gissa om jag var glad att komma hem och stänga dörren till garaget så jag slapp höra tjutet. Våt och frustrerad tog jag djupa andetag när jag drog av mig kläderna. Nu ska jag pusta ut och bara ta det lugnt resten av dagen. Alla ärenden gjorda och hundarna rastade, så jag har gott samvete. Jag är glad åt att bo i en liten by och inte i stan för då hade jag väl fått polisen efter mig och blivit tagen för en biltjuv.

Medan regnet faller

Är vi inomhus och piffar till det lite. Det betyder i vanliga ordalag att vi städar, vilket är behövligt med hundar som fäller just nu. Tur vi köpte en superbra dammsugare för ett tag sedan. Påslös naturligtvis och med 2000 watt, suger den precis så mycket vi behöver. Den var inte dyr heller utan sådär 500:- vilket jag kan tycka är ok. Ingen idé att köpa något dyrt eftersom vi sliter ut en dammsugare vartannat år. Då åker den gamla ut i garaget och den nya används inomhus.

Jag har dekorerat uterummet med duk på bordet och snart ska jag duka. Det blir vårligt och fint. Fryser våra kära föräldrar så sätter vi på gasolvärmen och då kan vi sitta hur länge som helst. Jag ser fram mot vår mysiga middag och är så glad att vi har varsin förälder kvar i livet. Nu ska vi ta hand om dem allt vad vi kan.

Jag kämpar på

Har väl fyllt i ca en tredjedel av affärsplanen nu och planerar vara klar i morgon. Men dessutom har jag traskat två rundor i regn med hundarna och därefter torkat dem torra. Som tur är har vi ingång i garaget som blivit en extra stor hall. Ingen bil ska in där inte. Torkskåpet är placerat där med hundarnas handdukar och en grön matta som suger upp en del vatten. Praktiskt att ha det så med stora hundar.

När jag sedan skulle köra iväg för att göra några ärenden åt min gamle far, så fungerade inte larmet i bilen. Hur jag än tryckte på manucken så fick jag inte bort larmet. Så tillslut lät jag larmet gå och placerade Unkas och mig själv i bilen. Där fick jag äntligen kontakt och kunde bryta det. Men nu kan jag inte larma på bilen. Så detta blir mannens problem när han kommer hem. Hoppas han klarar av att fixa det.

Nu är hundarna utfodrade och huset dammsugat. Puh, får fortsätta med affärsplanen i morgon då. Orkar inte mer just nu.

Nyaste trenden, ha en egen bondgård

Då menar jag inte en sådan där leksaksgård man hade som liten. Nej, egna höns i trädgården och sedan odla matnyttiga växter. Strunta i rosor och annat trams. Rejäla tomatplantor ska klättra upp för väggarna och kanske morötter i rabatten. Sedan kan man använda hönsskiten som gödsel. Visst luktar det men är man bonde så är man. Jag funderar på att varför stanna vid några höns, kör på med ett par får eller någon kossa också. Då får man ordentligt med gödsel. Att grannen klagar på oljud eller lukt, kan du strunta i för man får ha djur på sin egna tomt.

Jag kan riktigt höra hur det kan låta när man går runt i villakvarteren. Man kanske ser en och annan höna, ko eller gris som smitit ut och traskar runt på cykelvägarna. Då får man starta facebooksidor för bortsprungna djur av andra sorter än hundar också. Hjälp, Rosa försvann i morse och syntes senast nere vid busshållplatsen ätandes pelargoniorna i rabatten. Blir lite som i Indien då med kossor som ligger på gatorna och idisslar. Tidigare har vi ju haft måskensbönder som har gårdar, men annat arbete vid sidan om. Ska vi kalla de nya bönderna för trädgårdsbönder kanske.

Men kom ihåg att det inte är vanliga bonddjur man ska ha, utan rashöns och andra lite finare sorter. En urtidskossa kanske skulle vara snyggt mot syrenbuskarna. Visst ja, de måste bort och jag får väl sätta hallonbuskar istället. Med alla dessa djur och växter så kanske man får införa ledigheter som skördevecka mm. Hur ska man annars hinna med?

Elavbrott och vi sov länge idag

Jag vaknade och tittade på klockan, konstaterade att den bara var fyra så det var bara att somna om. Nästa gång vaknade vi alla av att telefonen ringde, svärmor ville prata och jag tittade på klockan åtta. Tänkte somna om men kastade ett öga på mannens klocka som visade nästan tolv. Ojdå, nu hade vi sovit länge och eftersom jag inte har backup på min så var jag lurad. Vi kom snabbt upp och har gått en lång promenaad med hundarna som inte visade tecken på att de var nödiga. Skönt med morgontrötta hundar.

Nu har vi ätit en brunch och ska sätta igång med lite pyssel hemma. Vi mötte en annan hundägare som sade att det varit frost tidigt i morse, så vi kan konstatera att beslutet om att stanna hemma denna helg var rätt. Inte roligt att slösa gas i husbilen för att slippa frysa. Hoppas det hunnit bli varmare väder till nästa helg, så vi kan åka ut en sväng.

Blev lite förvånad att Helena Paparizzo åkte ur tävlingen igår, eftersom jag tyckte att hon var duktig. Men det har väl lite med hur populär man är bland folk också. Nu trodde säkert många att Camilla eller Bengt skulle riskera att åka, så de röstade på dem som galningar. Eftersom det är en tävling så kommer ju en efter en att få gå, fast alla vill ju vara kvar så länge som möjligt. Underhållande är det i alla fall.

Dags att sätta igång med lite pyssel och låta hundarna vara i trädgården.

Unkas filosofi

Hur många rusar inte upp ur sängen på morgonen och sedan stressar sig genom frukosten? De som överhuvudtaget äter någon förstås. Sedan snabb dusch och påklädning, för att resa till jobbet. Alltför många har sådana morgnar och hur stressigt är det inte för alla barnfamiljer som ska iväg med barnen till dagis och skolan.

Jag har begåvats med morgontrötta hundar som verkligen får en att stressa mindre. Efter morgonpromenaden och frukosten, så lägger de sig och sover. Ja, inte sover direkt utan vår enormt trötte lille Unkas placerar sig i burspråket och avvaktar tills vi är klara. När jag reser mig för att plocka av bordet, traskar han in i sovrummet. Om jag dröjer för länge kommer han och hämtar mig. Tar med munnen runt min arm för att dra mig till sängen. Där ska vi ha en kelstund innan jag får ta tag i dagen.

Detta är något han infört alldeles själv och propsar på att ha varje morgon. Något som jag kommit att uppskatta väldigt mycket. En stund att hämta andan och samla sina tankar. Visserligen yogar och mediterar jag varje morgon, men denna stund gör att lugnet lägger sig över oss. Till och med mannen verkar bli lugn av att vi sitter där på sängen och kelar. Så alla borde kanske ta några minuter varje morgon för att bara andas och vara. Inte bara rusa iväg till jobb och skola.

Unkas filosofi: Ta det lugnt och bara var en stund varje morgon, så blir din dag bättre.

Man blir både ledsen och arg

Mest arg just nu och jag ska berätta varför. Vi bor i en liten by med ca 2500 invånare, vilket är självalt då vi ville ha en lugn plats att bo på efter flera år i stora städer. Så har vi haft det i snart elva år och det har kkänts väldigt tryggt. Ett tag var vi med en grupp nattvandrare då en del i byn ansåg att det behövdes. Med en pojke i tonåren så kände vi att det var viktigt att delta. Flera helger och storhelger gick vi runt ett par timmar sent på kvällarna. Eftersom vi hade hundar så blev det så att vi fick sista passen, vilket inte gjorde oss något. Men vi fick aldrig vara med om någon skadegörelse eller annat bus av något slag. Andra som gick skrev om saker som vi aldrig upplevde fanns. När vår pojke växte upp och inte tillhörde byns ungdomar, slutade vi att nattvandra. Vi tyckte också att andra skulle ta vid, som hade ungdomar i den åldern. Tror att nattvandringen upphörde då fler eldsjälar slutade.

Men vi har haft det relativt lugnt trots det. En del bilinbrott och villainbrott har förekommit men inte ofta. Så vid juletid började plötsigt ungdomar från byn ringa på dörren strax före 22.00 på kvällen. Men efter två kvällar så upphörde det och vi funderade inte närmare på saken. För någon dag sedan startade något annat. Jag sitter i ett rum mot gatan och har bra uppsikt över ytterdörren. Ett tiotal ungar kommer förbi på gatan och en liten knatte skickas upp till vår dörr, han bankar på med näven och sedan springer de sin väg. Detta upprepades igår och jag blev arg. Först så tänkte jag ställa en av våra bilar framför entrèn så den blockerar trappen. Men jag hörde ungarna en bit bort och körde bilen dit. Några av de yngsta befann sig där och jag pratade med dem. De blev ångerfulla och bad om ursäkt.

Tydligen hade de sprungit runt och bankat på flera dörrar. Det verkar som folk kopplat ur sin dörrklocka då de blivit drabbade flera gånger, därav bankandet. Nåväl, jag kände att nu skulle det vara slut på denna lek och vi borde kunna få vårt lugn tillbaka. Med hundar i huset så skäller de ju om någon ringer eller bankar på dörren.

Igår kväll började det banka igen och jag blev arg, gensköt ungarna och var ifatt dem. Fyra killar i lägre tonåren lade benen på ryggen och vågade inte stanna när jag bad dem om det. Nu vet jag vilka de är i allafall. Upphovsmännen bakom denna elakhet. Efter någon timme bankade det igen och när vi inte öppnade så började de kasta sten på vår dörr. Det var bara att ringa polisen för nu kändes det riktigt otäckt. De skickade två bilar som åkte runt men killarna är inte så gamla att de får vara ute efter att fritis stängt vid 22.00. Vi har gjort en anmälan och polisen ska åka runt varje kväll nu. Det är så tråkigt att några rötägg ska terrorisera några hus och dess människor. Jag vet inte om andra gjort anmälan men vi fick reda på att detta kallas ofredande och leder till åtal direkt utan rättegång. Undrar om ungdomarnas föräldrar vet om hur allvarligt detta är och vad deras telningar sysslar med på kvällarna.

Det känns som att lugnet vi sökte när vi flyttade hit, inte finns mer. Så ledsamt och tråkigt.

Sorgbearbetning dag 3

Igår kändes det tungt och vi åt bara en enkel sallad till middag. Det blev en hel del som Unkas fick äta upp. Blev lite för bra för honom då han bajjat inne i natt. Vårat fel så det var bara att torka upp och göra rent. Vi har beställt en mattvättmaskin och när den kommer ska alla mattor få en rengöring. Eftersom Ronja hade ett sår i magen efter bölden hon bet bort, så är det säkert en hel del fläckar som inte syns. Vi hade tänkt länge på att köpa en sådan och att det blev just nu när hon somnat in, var bara en slump. Så säger jag som inte tror på slumpen.

Magvärken kom lite senare i morse efter att jag stigit upp. Jag försöker hålla mig sysselsatt med våra två hundar så att tankarna inte ska ta över direkt. Tyvärr har jag fått ischias och har förbaskat ont i vänster sida. Fick nog det efter natten på golvet bredvid Ronja och det tar jag gärna. Går ju över så småningom.

Vi var förberedda på att hon skulle gå bort, eftersom hon var tretton år vilket är en väldigt hög ålder för en stor hund. Räknar man i människoår så blir det: 98 år och det är en aktningsvärd ålder. Men hur mentalt man än förbereder sig så kommer slutet alltid som en chock. För det är ju så att man tänker, javisst ska hon dö, men det blir sedan. Inte idag eller i morgon. Hela tiden skjuter man det framför sig och kan inte tänka sig att det kan bli nu. Plötsligt en dag är tiden inne och då är det precis som att man inte vill inse det. Det var ju inte nu. Hon skulle ju få åka med några vändor i nya husbilen. Ändå hade jag känt på mig att resan förra sommaren skulle bli den sista för henne.

Förnekelse att tiden var inne. Att känslomässigt ta till sig det faktum att vara där är enormt jobbigt och svårt. Det är det jag försöker bearbeta just nu. För det är som en stor käftsmäll, där man blivit bedövad och bara vill gråta. Mina tankar går till de andra hundarna jag haft som också gått bort och smärtan från de gångerna bubblar upp. Det blir inte lättare för varje gång. Men jag skulle aldrig vilja vara utan resan tills dessa underbara hundar lämnat mig. Minnen från alla fina stunder och den kärlek de gett, kommer aldrig att försvinna. Så jag tillåter mig att gråta en skvätt då och då, tills jag kan glädja mig över att ha fått ha Ronja i mitt liv.

Sorgberarbetning dag 2

I går kväll satt vi och mindes Ronja och pratade om henne. Förmiddagen var värst för mig eftersom vi haft våra vanor och hon alltid legat vid mig, när jag suttit vid datan. På äldre dagar har hon haft vissa ljud för sig och nu är det så fruktansvärt tyst. Sedan kom naturligtvis funderingar på om vi kunde gjort något annorlunda för henne. Men förnuftet säger nej. Att operera en gammal hund som sedan får ha tratt och ont av operationen är inte snällt. Hon kanske hade fått ett halvt år till, men hur skulle hennes liv ha sett ut då? Nu fick hon vara som hon ville och ända till söndag kväll klarade hon sig själv. Hon gick med på promenaden och sedan sov hon mest.

Mannen sörjer kanske mer än mig, men klarar bättre av att lyssna till förnuftets röst. Jag låter nog känslorna styra mitt liv mer. Var till och med inne på blocket och skulle titta på hundar, men klickade ned sidan då det inte känns rätt. Hålet efter Ronja innehåller även minnen från Annie och Berrie som aldrig fått läka riktigt. Vi har fyllt det med en ny hund varje gång och det fungerade så länge Ronja fanns hos oss. Hon var kittet i flocken. Nu är alla tre borta och en era tillända. Kanske kan vi bygga något nytt när hålet blir mer uthärdligt.

Våra två kvarvarande hundar måste få hitta sina nya roller och stabilitet i vardagen. Vem som tar Ronjas roll vet jag inte just nu då bägge varit de två unga busarna som inte behövde bry sig. Man märker att de är lite vilsna just nu och tror att Ronja ska komma tillbaka. De letar efter henne då och då. När de förstår att hon verkligen är borta för alltid, kommer det att bli mer stabilt. Just nu gäller det att ta dag för dag och låta sorgen värka ut.