En liten historia

Tänkte berätta en liten kort historia om vårat senaste tillskott i familjen. Efter en månad, plus en vecka är livet annorlunda men ändå inte. I maj fick vi plötsligt hämta en ny hund i Ystad, som behövde komma till ett nytt hem. Dåvarande husse kunde av hälsoskäl inte ha kvar honom och matte arbetade mest hela tiden. Vi var lite tveksamma då våra två hundar fungerade så bra tillsammans. De tydde sig ännu mer till varandra efter att vår älskade Ronja fått somna in. Hur skulle det nu bli och kunde det fungera. Efter att ha funderat och pratat i två dagar, bestämde vi oss för att göra ett försök.

Vårat första möte med Kuma (betyder liten björn på japanska) blev ute på en äng i Ystad. Vi hade med oss Unkas som är en mycket dominerande kille och med mycketyck. Skulle han acceptera Kuma, var saken avgjord. Det var en väldigt blyg Saarloshound som mötte oss, men som från första början tyckte om Unkas. Det var ömsesidigt och vi åkte hem med de båda. Naturligtvis pratade vi om vilken mat han brukade äta och annat som vi ville veta. Dåvarande ägaren erbjöd sig skicka med lite mat, men vi gav ju våra samma så det tyckte vi inte behövdes. Vad vi inte visste då var att Kuma inte ätit alls den dagen. Våra hade ju fått mat innan vi åkte och vi försökte komma till ro för natten. Stackars Kuma var vrålhungrig och gick lös på varenda tuggben som han hittade. Han låg och tuggade hela natten. Så naturligtvis hittade vi en bajshög på morgonen.

Han var så trött i käkarna att han inte orkade tugga maten på morgonen. Alla tuggben gömdes undan för äter man sådana i mängder blir man väldigt lös i magen. De första dagarna märkte vi hur vrålhungrig han var varje gång det var matdags. Två dagar till var han dålig i magen, tills allt var stabiliserat. Efter det har han inte gjort något inne och en stor orsak kan vara att vi alltid har regelbundna tider för mat och rastning. Idag kastar han sig inte över matskålen och tuggar ordentligt innan han sväljer.

Han tydde sig till mig av naturliga skäl, då det är jag som ger mat, är hemma om dagarna och rastar alla länge varje dag. När mannen kom hem från arbetet varje dag var Kuma skygg och gick undan. Men för varje dag har den stunden blivit kortare och idag möter han mannen vid dörren för att bli klappad, precis som de andra två.

Den lille skygge, ängslige hunden är den mest tillgivna på denna jord. Han visar både oss och de andra två hundarna hur mycket han tycker om oss. Idag kan vi inte tänka oss att Kuma inte skulle vara hos oss. Han har tagit en del av våra hjärtan under denna månad och man ser förändringar nästan från en dag till en annan. Livet blev både bättre och gladare efter att Kuma kom till oss.

När ett år gått ska jag tänka tillbaka och hoppas att Kuma blivit den lugna lille kille som han är inuti, bara han får ett harmoniskt liv. Inte för att det är oroligt hemma, utan mer för att jag vill att han ska få en trygghet han verkar ha saknat tidigare.

Vilken dag puh

Inte nog med att vi fått riktig sommarvärme, men idag har jag haft två intervjuer och det tar tid. Jag har inte hunnit med allt jag ville göra. Nu har jag inte heller tid att göra det. Jag måste kontakta två nya veteraner som vill gå med och boka fler intervjuer. Fick ett uppdrag idag som jag måste hitta en veteran till. Ja, det är mycket nu och i och för sig är det bra.

Men vi ska iväg och träffa en hund som kanske blir vår nya familjemedlem och naturligtvis snurrar det i huvudet på oss. många frågor och tankar rör sig i huvudet och jag är lite nervös. Vill ju så gärna att det ska fungera med våra andra hundar. Med Nellie är det inga problem hon accepterade Unkas utan förbehåll. Men vi vet inte om Unkas kan acceptera att det kommer en ny medlem och pockar på vår uppmärksamhet. Sen är det ju så att den hunden ska acceptera oss också. Som ni märker är det mycket som snurrar. Men när vi väl är där löser det sig med all säkerhet. Jag har lovat mannen att han har utslagsröst och är den som bestämmer. Han har valt rätt hundar hittills.

Nu lite förberedelser innan vi åker.

Okopplad eller inte…

På sina hundar har man oftast koppel för att de inte ska springa överallt. Jag har ganska långa koppel till mina då jag märkt att de drar mindre i det då. Har man ett kort koppel så vill de hela tiden en meter till och det blir konstiga ryck. Med ett längre kan man variera och låta dem nosa här och där. De söker kontakt eftersom de inte känner att matte verkligen är med hela tiden. Eftersom jag har stora hundar använder jag aldrig flexikoppel, då jag varit med om att de kan gå av och ju äldre kopplen blir så nöts de. Linan åker ju in och ut ur hylsan under promenaderna och skulle det bli ett oväntat ryck kan den gå av. Man ser inte om det blivit slitet och det känns inte bra. Att gå ut med dem okopplade är otänkbart då folk ofta är lite rädda för stora hundar. Den friheten får de ha i vår trädgård och de verkar må bra av att ha det på detta sätt. Vill man låta dem röra sig mer så finns det ju långlina. Då kan de springa mer fritt och röra sig över större ytor. Ett skydd för vilda djur när man är ute i naturen.

Jag vill inte påstå att mina hundar sköter sig exemplariskt, men i alla fall såpass mycket att jag tycker om att gå ute med dem. De har aldrig huggit någon annan hund eller människa och det räcker för mig. De måste inte gå fot eller bakom mig. Efter att ha läst om vargar och hur lika de är hundar när det gäller rang mm. Så vet jag att mina hundar inte tappar förtroende eller respekt för mig, bara för att de får gå före. Jag tillhör inte deras flock, men är ett överhuvud i deras familj och det vet de. När jag sitter vid skrivbordet jobbar jag och de stör mig aldrig. Om det ringer på dörren rusar de aldrig fram eller skäller. De vet att jag är den som ska ta mot den som står utanför och har full kontroll över situationen. Detta har jag inte behövt träna dem till utan endast visat ett par gånger hur jag vill ha det med mina händer. Jag har krävt utrymmet och de accepterar det utan protester.

Allt detta är något vi kan lära oss att utnyttja när vi umgås med människor. Håll ingen kopplad, för då försöker de bara att komma längre bort. Om någon inte vill umgås med dig så strunta i den människan. Tillslut blir de så nyfikna att de ändå söker kontakt. Men kräv ditt eget utrymme utan hårda ord eller skrik. Tänk, om vi kunde lära oss av hur djuren gör, då skulle många konflikter kunna undvikas. Ibland tycker jag att det är vi människor som är den dummaste på jorden, trots att vi har en sån utveckald hjärna.

 

Billig träning

Jag behöver absolut inget dyrt gymkort i år heller. Med två hundar som vill nosa här och där, får jag bra armträning och idag har jag nog gått totalt några mil. Har kanske ett tiotal brevlådor kvar att lägga mina flyers i, och de avverkar Nellie och jag i morgon. Benen värker då jag fått bromsa hundarna för att stanna vid lådorna och trippa mellan alla isfläckar. Det snöade ju så lägligt i förrgår och sedan töade det, varvid allt frös på under natten till idag. Voila, en perfekt isbana överallt. Visserligen har de varit och sandat de flesta gatorna, men det är i mitten av dem. För bilarnas skull haha. Vid brevlådorna ligger det en tunn ishinna, vilken man inte ser då asfalten lyser igenom. På en del ställen är det barmark och på andra är det nära att man gör en fin rova.

Men nu sitter jag helt utan blåmärken och skador vid min data igen. Visserligen med värkande ben. Men tänk, hur mycket pengar sparar jag inte på dessa vandringar? Nu ska jag planera för fler aktiviteter och sedan bara koppla av för kvällen.

Pausar en stund

Sitter just nu och knåpar med text som ska skickas in i morgon och nu har jag fastnat. Eftersom det är en text som inte ska kunna ändras i brådrasket så vill jag att den verkligen ska bli bra. Har precis bestämt mig för att ta lite hjälp av mannen senare, för att få kritik på det jag hittills skrivit ned. Alltid bra att få någon annans synpunkter. Men jag ska få ihop det sista innan dess.

Vi fick några underbara promenader idag då solen lyste så skönt och det bara var -2 ute. Träffade trevliga människor också och fick en pratstund. Så min dag har varit väldigt bra och hundarna verkade trivas enormt ute. De fick leka lite med andra hundar och nu sover de som barn på golvet. Nu kan jag börja tro på våren trots allt man läst i tidningarna om att februari också ska bli en väldigt kylig månad. Men det gäller kanske inte hela landet.

Dags att ge sig i kast med texten igen då. Får ju bara vara 120 ord långt totalt och det gäller att formulera sig så att det man vill ha sagt kommer fram. Inte svammla en massa utan jag byter ut ord till andra och gör om meningar hela tiden. Men som jag skrev så blir man lite blind efter ett tag och nu när jag lagt den åt sidan ett tag, har jag nya ögon och antagligen blir det fler ändringar.

Städdag och mycket julmusik

Vi brukar nästan alltid städa huset på lördagarna och nu under veckorna fram till jul, spelar jag julmusik. Det blir en hel del Elvis och andra gamla godingar. Chris Rea som jag har i föregående inlägg är en av dem och just den låten ger mig en skön julkänsla. Detta att man åker hem till sina nära och kära under julen och det är ju något jag ofta gjort. Nu bor ju pappa endast några hundra meter från mig och det är han som kommer hit på julafton. Mammas aska ligger i minneslunden och där lyser alla ljusen så fint under julen. Men tidigare åkte jag lång väg upp till dalarna för att fira jul med dem. Det var alltid mycket snö och kallt däruppe. Men de hade en skön brasa tänd och jag kunde sitta med en bra bok och läsa inomhus. Min älskade Ragnar och sedan Berrie älskade att komma upp dit och få busa i snön. Hundar älskar snö och blir som yra kalvar så fort det kommer lite flingor i luften.

Nu ger julmusiken mig minnen och ibland kan jag till och med känna doften av jul när jag hör den. Jag sov i rummet där brasan var tänd och somnade till knastret från glöden efter en fin kväll med mina föräldrar. Det är svårt att inte längta tillbaka till den tiden och jag saknar den. När föräldrarna var alerta och klarade sig själva. Nu är det jag som tar hand om min pappa och det är jobbigt att se hur han blir äldre. Inte så lätt att gå och darrig på handen är han men alldeles klar i huvudet och min barndoms pappa finns därinne i hans huvud. Jag är så glad för honom och att vi fått dessa år tillsammans.

Paus i städningen

En liten paus med en öl ingår alltid i min städning på lördagarna. Jag bedriver lite internet aktiviteter och mannen dammsuger huset. Men nu ska strax hundarna få en liten rastning och mannen ska också pausa. Vi har handlat allt inför morgondagen då min far ska få en festmåltid på fars dag. Nu är det dags för dem och de tågar ut till ”en gång jag seglar i hamn”, som mannen sjunger för högan sky just nu. Han kan faktiskt alla verserna och är mäkta stolt över det.

Vi har faktiskt riktigt roligt när vi städar på lördagarna och försöker se allt postivit i att få det rent hemma. Men en dag kanske vi också har råd att anlita veterankraft till städning och då kan vi göra annat under tiden. Kanske ge oss ut i det skånska landskapet med hundarna och njuta. Det hade varit underbart det också. En whiskey står vid min sida nu och väntar på en sipp. Denna ska jag smutta på när jag torkar alla golven. Undrar om alla städar sina hus och lägenheter varje helg? Vi har gett oss denn på att ha det lika fint som om vi inte hade haft två stora hundar. Här ska lukta grön såpa och yes i hela huset. Inte unket eller vara smutsigt. Det går faktiskt att ha det rent och fint trots att man har djur hemma.

En del kanske tycker att detta skulle vara en tråkig sysselsättning en lördag och visst skulle jag kunna tänka mig att göra annat. Men jag vill ha ett rent hem och kunna vara är varje dag utan att se en massa dammråttor eller dålig lukt.

Klar med dagens uppgift

Nu kan jag bara ta det lugnt och surfa runt lite på internet. Mannen beställde precis nya 4g modemet till datan så nu kommer den snart att vara väldigt snabb. Nu ska jag bara kolla att det kommer att fungera på denna data också eftersom den har ett inbyggt modem. Höll på som en galning tills jag fattade varför jag inte kunde komma in på internet. Sim-kortet måste stoppas in i datan för att den ska kunna koppla på internet. Det var lite svettigt ett tag men nu flyter det på bra.

Mannen ska ut och klippa gräsmattan för förhoppningsvis sista gången i år. Vi har haft över tio grader varmt under så lång tid nu att gräsmatten ser ut precis som på våren med nytt gräs och det är så grönt. Hundarna blir glada över att få vara ute en stund och få lite luft. Senare blir de nog inte lika glada eftersom de ska bli badade idag. Bäst att göra det innan det blir för kallt ute. Så ikväll blir det två hundar som det är väldigt synd om haha.

Skönt med sovmorgon

Att sova till tio är en lyx som vi unnar oss om helgerna med. Som tur är har vi två hundar vilka inte är speciellt morgonpigga, så de väcker oss inte tidigare. Det var +1 ute när vi gick iväg på hundpromenaden och en del bilar hae is på rutorna. Men efter halva rundan åkte handskarna av och kragarna fick knäppas upp. Väl hemkomna visade tempmätaren +6 och solen värmer upp ytterligare. En väldigt fin dag här nere i skåne.

Idag är det nyöppning av vår blomsteraffär. Den stängde för ungefär tre år sedan och alla tyckte det var lite märkligt då den var en lönande affär. Men strax efteråt öppnade en ny som aldrig nådde samma popularitet och har stängt för några veckor sedan. Vi fick ytterligare en blomsteraffär som var alltför dyr för oss i byn, så den flyttade efter något år. De flesta anser nog att den gamla blosteraffären var bäst och är glada att den finns igen. Jag ska gå dit i veckan som kommer och botanisera lite. Har en blomma som verkar somna in och tappat livsgnistan, så jag behöver en ny. Har tänk att köpa en fredskalla som ska vara väldigt tålig. Därmed har jag nu avslöjat att jag inte är någon med gröna fingrar.

Mannen klagade på att det inte fanns något å eller ä på hans mobil. När han klagat ett tag gick jag bort och tittade och han hade valt baskiska som språk. Inte underligt att han inte hittade de bokstäver som är speciella för svenskan. Han hade förresten lyckts trolla bort sms-appen från displayen så den fick jag leta fram. Jag bävar för hur det ska bli med våra nya mobiltelefoner. Kommer han att klara av den? Återstår att se.

Vissa dagar är man så skör

När något inte blir som man tänkt sig blir man först arg sedan ledsen och känner sig misslyckad. Logistiken fungerar inte och något blir fel. Mannen ringde att larmbolaget skulle komma och sätta i kåpan över detektorn om en halvtimme. Jag blev lite arg och grrade, men gick med på att låta hundarna vänta tills detta var gjort. Efter trekvart hade gubben inte dykt upp, varvid jag ringde mannen som kollade. Jag är på väg fick han till svar och att det hade kört ihop sig. För det första hade de glömt att skriva upp att vi behövde en ny dosa och sedan säger den idioten att det kört ihop sig. Jag frågar mig att om man vet att en kund väntar, bör man väl ringa och tala om att halvtimmen har blivit till ett par timmar. Det kunde ju varit så att jag tagit ledigt från mitt jobb för att han skulle komma.

Såhär efteråt tycker jag att det var tur att gubben aldrig kom för han hade fått dagens värsta utskällning. Jag sade till mannen att svaret inte var i min smak och att jag struntade i gubbfn. Istället tog jag ut hundarna som var ordentligt nödiga och behövde sin rastning. Vår lille Unkas vägrar nämligen att göra ifrån sig hemma på gräsmattan och han hade nästan panik när vi gick. Jag tänker inte låta mina älskade hundar lida på grund av en idiot. I morgon tänker jag ringa larmbolaget och tala om vad jag tycker och tänker. En fördel med att ha blivit äldre är att jag absolut inte är rädd för att säga ifrån när någon inte sköter sitt jobb.