Saknar dig mamma!

Årets kortaste dag och fjärde advent. Då skulle du fyllt 85 år och vi haft kalas för dig. Istället bakar jag kanelbullar precis som du har lärt mig. Det har jag kvar från dig och pappa ska få njuta av dem också. Vi hade alltid bullar hemma, för du såg till att vi aldrig var utan. Jag åt alltid ett par när jag om hem från skolan. Men något år innan du dog orkade du inte baka mer.

fjärde advent

Elva år sedan du somnade in och jag lovade att ta hand om pappa. Hoppas du tycker att jag uppfyller mitt löfte. På julafton ska vi båda gå bort till minneslunden och tända ett ljus för dig. Säkert pratar vi om dig och de minnen vi har av dig. Tror att vi båda saknar dig oerhört mycket varje dag. Hoppas du har det bra där du är, och kan se oss här på jorden. Du mådde inte bra den sista tiden och hade så svårt att gå. Men jag tror mig veta att du ville stanna hos oss ett tag till. Det är tomt utan dig ska du veta.

wpid-IMG_77329423556111.jpeg

Smått och gott

Tittade genom mina bilder på hundarna och upptäcker att på de flesta av dem ligger de och sover. Utsträckta i olika poser och totalt avslappnade. Undrar hur det blivit så? Det verkar onekligen som att de sover sig genom alla dagar. En hund sover väldigt mycket och som mest när de är valpar och blir gamla. Men visst är de vakna också och jag har tydligen missat att ta foton på dem då. Så nu måste jag bättra mig på den punkten. Både mannen och jag är dåliga på att föreviga både upplevelser och våra hundar.

Jag är sällan med på foton, då det verkar som att kameran och jag inte älskar varandra speciellt mycket. Funderar på om jag inte uppfattar mig på samma sätt som andra gör. Är jag verkligen så ful som bilderna visar? Tror att det beror till viss del på fotografen som inte är så duktig på vinklar och ljus. Med åren blir det viktigare att verkligen hitta rätt vinkel och ljus, så personen som blir fotograferad visar sin mest fördelaktiga sida. Jag tycker att det är roligt att fotografera och därför ska jag bättra mig från och med idag.

Solen ser ned på oss idag och det är ett ypperligt tillfälle att fotografera. Idag ska kameran med ut på våra promenader. Blir säkert en sväng utanför byn, som hundarna tycker är så roligt.

Men just i denna stund ligger alla hundar och sover. Mannen står i duschen, då han tog sig en sovmorgon idag. Jag har klarat av våra sista räkningar och svarat på en del mail. Nu lite mer arbete innan det är dags att väcka hundarna.

wpid-IMAG0197.jpg

Lite trögt att gå upp så tidigt

Kolmörkt ute och regnvått efter nattens skurar. Inte precis härlig morgon, då jag inte sovit jättebra. Ibland blir det varmt med två stora hundar i sängen, som vill ligga nära och gärna ovanpå benen. Man vaknar och känner sig helt fastlåst. Nu har det inte blivit så mycket yoga och meditation under helgerna. Därför blir sömnen sämre. Jag sover bättre när jag får göra mina dagliga övningar. Denna morgon blev det av och lugnet kom direkt efteråt. Jag tänker så bra och arbetet har flutit på bra denna förmiddag.

Nytt år nya tag och uppdrag. Spännande att ta tag i allt och sätta alla nya veteraner i arbete. Jag är peppad, trots den tidiga morgonen.

Jag har fått undan all tvätt och allt pappersarbete. Nu återstår en kopp kaffe och sedan lite nyhetsuppdatering av allt som hänt när vi sov. Sedan ska hundarna få sina rastningar och jag lite luft. Pappa ska få lite matvaror och ett besök av mig. Sedan är det mer arbete i eftermiddag.

Längtar efter solen och ljuset nu när helgen är överstökad. Alla julsaker är undanstoppade och får vara där tills nästa gång. Kylan har ett hårt grepp om USA och ska tydligen komma hit också. Även om det inte blir lika kallt, så får norra delen vinter och snö. Här får vi nog bara blask som vanligt och sedan kanske halka runt på is ett tag. Vi får se hur det blir.

I byn är det lugnt och skolorna har ännu stängt, så allt är inte riktigt vardag för alla.

wpid-IMG_265423180336392.jpeg

Det ser mörkt ut

Inte på Kameruns bänk, utan vädret idag gör att det inte blir riktigt ljust ute. Det regnade i morse och vi skyndade oss på morgonrundan. Hundarna tycker inte det är så roligt att gå i mörkret och när vädret inte är det bästa så har de bråttom hem igen. Mannen som alltid har bråttom på morgnarna var tacksam för det.

Nu har det slutat regna men gråvädret håller i sig, så våra senare promenader blir ju inte särskilt mysiga. Men snart vänder det och dagarna börjar bli längre igen. Tanken på det gör att jag kan hålla humöret uppe. Mina juklappspaket är på väg till mottagarna nu och jag hoppas verkligen att de kommer fram före julafton. Fick avisering att det jag skickat efter finns att hämta på ica idag. Sedan ska vi ha en kväll med inslagning av de sista klapparna. Roligt att det fungerade.

I eftermiddag tänker jag ta in jullådan från garaget och börja botanisera bland prydnaderna. Få se vilka jag tar fram detta år och vilka som får vara kvar i lådan. Fler ljus vill jag ha i alla fall. När det är såhär mörkt är det mysigt att tända något ljus. Lyktan på trappen lyser varje eftermiddag/kväll så fint och tomten ler.

Ingen återvändo

Höstdagjämning och nu är dagarna lika korta/långa som nätterna. Vi är på väg mot den mörka årstiden och det är inget att göra åt. Men visst känner man precis som Ledin sjunger att:”sommaren är kort”. Värmen, solen och bara ben. Dags för strumpor, jackor och regniga dagar. På bara någon vecka har hösten gjort sin entré. De första flyttfåglarna hördes i helgen och snart följer andra efter.

Vår duva traskade runt på altantaket, som för att säga hejdå inför hösten. Jag hoppas den får en fin vinter på varmare breddgrader och att vi får se den till våren igen. Tänk, att den fortfarande kommer ihåg sina räddare. Nu såg den riktigt rund och fin ut så råkar den inte ut för något, kommer den säkert tillbaka.

Lönnen utanför mitt kontorsfönster börjar få färggranna blad. Snart lyser de röda innan de blir bruna och faller av. Vi människor blir bleka och tappar all solbränna. Men vi övervintrar i varma hus och kläder. Kommunen klipper gräsmattor, kanske för sista gången denna säsong. Vi själva kommer nog att klippa vår egen några gånger till.

Så en morgon glittrar gräset av frosten och hösten övergår i vinter. Jag tänder ljus och kurar i mörkret. Denna morgon var första gången vi inte gick morgonpromenaden i morgonljuset. Natten dröjde sig kvar någon halvtimme innan ljuset kom. Alla har börjat gå så snabbt på morgnarna. Nu vill man bara till sitt slutmål och ger sig inte tid att njuta av hösten. Många kanske inte njuter heller, utan sluter sina sinnen inför nästa vår och sommar.

Jag ska senare försöka njuta, då jag tar ut hundarna på sina promenader. Tänker inte rata hösten, utan försöka ta in det som är vackert med den. Kanske knipsa av några fina grenar och sätta i en vas på kontoret.

Ledsam gårdag

Jag kunde inte släppa tankarna på Kristian igår och läste om hans inlägg. Det var lite som att jag ville hålla kvar honom i livet ett tag till. Kanske en normal reaktion när någon dör. En människa som gjort intryck i hjärtat. Idag är jag glad att han berörde så många med sin blogg och hoppas de inte glömmer. Det regnade hela dagen igår och kändes passande att himlen grät. Idag är solen framme och Kristian kanske är framme där han ska vara nu. Livet för oss här på jorden går vidare och åtminstone jag har blivit rikare av att ta del i de texter han skrev.

Jag tänder ett ljus idag med för alla som inte finns i mitt liv längre, som jag saknar så mycket. Det är ett doftljus med mild doft som får mig att må bra. Livet ska levas så bra det går. Att slösa bort det på grubbel eller ledsamheter är inte meningen. Det gäller att glädjas över det man har och njuta av de dagar man får. Är man frisk ska man inte grotta ned sig i småsaker. Men allt kan bara bli bättre och tänker man så kommer möjligheterna. 

Brukar du läsa dem?

Nästan varje veckotidning har dem och några av kvällstidningarna. Jag menar horoskopen. Såhär till årsskiftet hittar man flera stycken årshoroskop, vilka är väldigt olika. Detta beror säkert på att de flesta tidningarna har horoskop som är gjorda av datorer. Jag tror inte på dessa horoskop, men kan ändå inte låta bli att läsa dem om jag hittar någon i en tidning. Om inte annat för att se om något stämmer med min situation. Men i regel är de så allmänt gjorda att de kunde passa in på vem som helst. Det bästa är att jag glömmer vad som stod i horoskopet när jag slagit ihop tidningen. Ibland står det ju något otroligt tokigt och när jag ska berätta det för någon så är jag tvungen att leta fram det i tidningen om jag har den kvar.

Man kan ju fråga sig varför man läser dem om man ändå inte tror på ett ord i dem. Jag läser årshoroskop för att få lite peppning, vill få en positiv knuff in på det nya året. Oftast finns det ju något sådant i dem, så det är inget ont i att de finns där. Det tråkiga är väl att det faktiskt finns de som blint tror på vad som står i dem. De river ut dem för att kunna läsa dem om och om igen. När det inte slår in blir de fruktansvärt besvikna och deprimerade. Här har tidningarna ett ansvar att vara så allmänna som möjligt och positiva de bara kan.

Jag hade en väninna som rev ut sitt horoskop och nästan dagligen ringde mig och diskuterade det. Kanske var det lite fult av mig, men jag vill inte att hon skulle vara ledsen. Så jag avslöjade att jag kunde spå i kort för henne. Jag hade fått en tarotkortlek vid ett julklappsbyte och det var jättefina kort så jag sparade dem. Men jag hade inte en aning om betydelsen i varje kort eller vad de stod för. En liten förklaring om hur man kunde lägga ut dem följde med korten och så erbjöd jag mig att spå min väninna. Hon kom hem till mig en kväll och vid tända ljus satte vi oss vid mitt köksbord. Jag lade ut korten efter att hon fått blanda dem, vilket jag sett i ett program på tv att man skulle göra. Sedan tittade jag på korten och naturligtvis hade jag bara positiva saker att säga, om hur hon skulle träffa mannen i sitt liv och flytta. Hon var som ombytt efter den kvällen och så glad att jag kände att jag kanske gjort en bra sak.

Det året flyttade hon till en större lägenhet och träffade sin man. Jag vet ju att det inte var någon spådom som gjorde det möjligt, utan snarare att det jag sade gav henne hopp och att hon kopplade av sitt ihärdiga sökande. Detta gjorde att hon blev mottaglig för signaler från männen och tordes ge sig hän i kärleken.

Jag har korten kvar och ibland tar jag fram dem och tittar på ett som jag drar ut ur leken. Sedan tittar jag på den fina bilden och bara mår bra. Det kanske så man ska använda dem. Som må bra kort och inte försöka tolka ut något från dem. Jag tror det i alla fall.

 

Mörkt mörkt ute

Vi behöver verkligen ljus nu. Både levande som brinner och kastar vackra skuggor över väggar och tak, och ljuspunkter av lampor som lyser upp alla rum. Jag själv duschar varje dag med violett ljus för att bli piggare under denna årstid. Sedan brukar jag tända doftljus i mitt kontor för att få en god doft av jul och att se ljuslågorna röra sig. Tycker att jag jobbar bättre då och tankarna formar sig till handling. Sedan går jag alltid med hundarna under den tid på dagen som det finns lite dagsljus. Men tiden krymper när solen någon gång tittar fram bakom de massiva molnsjoken.

Idag gjorde ett par möten med människor mig på väldigt bra humör. Lite allmänt prat om ditt och datt gjorde att jag inte kände av regnet och rent av struntade i det. Så ta vara på det som piggar upp och ger glädje varje dag, för en dag kan allt förändras och inte finnas mer. Jag försöker verkligen leva i nuet och inte tänka så mycket på i morgon. Ok, visst måste man ha lite planer men för det behöver man inte gräva ned sig i det. Var glad om du är frisk och har ett bra liv, trots alla problem som alltid kommer ivägen. Njut av vardagen istället för att sätta allt hopp till helgerna. Framför allt deppa inte för det kommer en vår snart igen.

Äntligen kom jag in

Är det fler än jag som upptäckt att internet explorer loggar ur med jämna mellanrum? Tidigare var det en väldigt pålitlig internetuppkoppling men nu har jag börjat tvivla på den. Precis när man håller på att göra ett inlägg eller något annat trevligt så kommer det upp att explorer inte svarar. Vad i helskotta håller de på med? Minst sagt frustrerande är det.

Jag har varit i minneslunden och tänt ett gravljus med lock så att det ska kunna brinna även om det är lite vind. Fler ljus stod utan lock och jag var så snäll och tände dem allihop. I gengäld hoppas jag att någon tänder mitt ljus om det råkar slockna. Alla hållare var upptagna så det är många som går dit och tänder sina ljus. Det är antagligen en dag då man känner lite mer för de som är på andra sidan. Hoppas de ser det och tycker om att de inte är helt bortglömda. När jag var yngre så fick jag ibland panikkänsla när jag tänkte på att den jag var inte skulle finnas en dag. Hela de värld jag levde i skulle fortsätta utan mig. Jag tyckte det kändes så meningslöst och begrep inte varför vi ens skulle födas hit. Nu har jag bevis på att det fortsätter på ett annat ställe och det gör att jag känner en mening med att vara här.

Vi måste ha någon slags tro för att orka fortsätta leva. Sedan spelar det ingen roll vad man tror på. Det jag vänder och blir mest arg på är de människor som påtar sig en gudsliknande roll. De ska vara guds ställföreträdare här på jorden. Sånt skitsnack blir jag så arg över och att de sedan skor sig på olika sätt, så att de lever i välmåga när andra svälter. Jag kan inte heller se en mening med att döda i guds namn. Det är bara att lägga skulden på någon annan än sig själv. Det finns inget rättfärdigt i att döda någon annan levande varelse.

Ett år har gått

För ett år sedan satt jag och såg på tv hur jättevågen svepte in över Japan och kärnkraftverket Fukoshima fick en härdsmälta. Det var svårt att ta in vad som hände och jag var tvungen att se allt om och om igen. Var det en film eller verklighet? Något som jag tänkte flera gånger då allt hände. Bild efter bild kablades ut i etern och förödelsens stora omfattning syntes. Bilar for omkring som leksaker och folk sprang för sina liv. Allt medan jag och många andra runt om i världen satt vid frukosten och gapade. I flera dagar sände tv reprtage om vad som hänt och hur det såg ut efteråt.

Sedan blev allt tyst och andra nyheter tog över. Idag blev jag påmind om alltihop då tv visade hur det ser ut idag i Japan. Förödelsen syns fortfarande och det kommer att ta många år innan spåren är borta. Om de någonsin försvinner. Folk bor fortfarande i tillfälliga bostäder eftersom de förlorat allt. Många har börjat om på andra platser i världen och landet. Hela städer och byar utplånades, vilket har inneburit att det liv som funnits där är borta. Jag blir väldigt ödmjuk inför naturens krafter och anser att vi aldrig ska underskatta den.

Idag tänder jag ett ljus för alla i Japan som fick utstå dessa naturkrafter.