En speciell dag idag

Publicerat december 21, 2015 av mycketyck

Svara

Det är den 21:a december och årets kortaste dag. Den dag då min mamma föddes. Hon lever tyvärr inte mer och det är tolv år sedan hon dog. Men det känns som i förra veckan för mig. Hon har aldrig dött i mitt hjärta även om jag vet att hon inte lever. Jag satt och höll hennes sköra hand när hon försvann ur kroppen. Efteråt kände jag hur hennes kropp var ett tomt skal. Min mamma fanns inte där längre och det gjorde så ont i mig. Saknaden efter den hon var finns alltid inom mig.

Min mamma skulle ha fyllt åttioåtta år idag. Men hennes kropp orkade inte hysa henne längre. Idag ska jag ta med pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna där och tysta titta på ljuset, med våra minnen av mamma i huvudet. Pappa med sina och jag med mina. Hans livskamrat som han saknar oerhört mycket och jag min mamma som var min bästa vän i livet.

Det präglade henne att vara född på just den kortaste dagen på året. Hon hade en sorg inom sig som alltid fanns i bakgrunden, även när hon skrattade. Det kan också vara allt hon fick gå genom som barn och tonåring. Krig, förlusten av sin pappa och att alltid bo hos andra släktingar än sin mamma. Jag har förstått väldigt mycket sedan hon dog. Vem hon var och varför. Så det ska bli skönt att tända ljuset idag.

Ett tänt ljus

Publicerat november 1, 2015 av mycketyck

Svara

Idag ska jag rulla bort pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna upp en stund och känna kärlek till mamma som inte finns hos oss mer. Det är hennes dag idag och alla andras som inte finns på jorden mer. Jag kan känna hennes tunna lilla hand i min när hon låg på sjukhuset och höll på att försvinna från oss. Pappa och jag satt på var sin sida om hennes säng och jag strök henne över kinden som fortfarande var varm. Det sista hon gjorde innan hon försvann var att krama min hand som för att säga adjö.

Jag har inget större behov av att gå till minneslunden, då jag ofta tänder ljus här hemma och tänker på henne. Istället sitter jag ofta i trädgården här hemma och lyssnar på fåglarna, då känns mamma och alla andra mer närvarande än annars. Men pappa vill gå till minneslunden för att känna närvaron av mamma och även sin mamma. Farmor som jag aldrig fick träffa, eftersom hon gick bort när pappa var tolv år. Jag vet att han alltid saknat henne.

Vi firar inte halloween

Publicerat oktober 29, 2015 av mycketyck

Svara

Sorry, alla ungar som kommer att ringa på vår dörr i helgen. För det är väl denna helg som det ska skrämmas och kläs ut. Jag är ju inte riktigt säker på det eftersom vi inte firar något sådant. Inte för att jag är mot att man gör det, utan mer för att jag inte riktigt förstår vitsen. Seden kommer från Irland och USA, och visst har den vuxit i Sverige också. Precis som med julen och annat vi firar. Skillnaden är bara att jag är uppvuxen med julen och granen, men inte halloween.

Om vi hade barn i skolåldern eller yngre så hade vi kanske sugits in i detta spektakel. Men vi är två vuxna med en vuxen pojke som aldrig firat denna helg. Eftersom vi inte äter godis heller blir det ingen utdelning heller. Jag ger mina pengar till sådana som behöver det och inte till ungar som har det i överflöd hemma.

Så ungar gå förbi vår dörr och kör eran lek någon annanstans. Jag känner inget tvång att delta i något jag inte förstår mig på eller behöver.

Denna helg är för mig en helg med massor av ljus i minneslundar och kyrkogårdar. Då jag tänker extra mycket på alla de som inte går här på jorden längre. Alla älskade hundar som jag fått äran att ha hos mig. En helg för alla helgon som levt. Så på söndag ska jag rulla pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Tänka på mamma och prata om henne.

På trappan ställer jag en stor ljuslykta så de andar som vill komma in hittar hit. Så mamma jag hoppas du tittar in en stund. Visst ställer jag en pumpa i lera bredvid som är målad orange. Men det är endast för att den ger fin färg när hösten går över till vinter och det inte finns så många färger i naturen.

Midsommar nalkas

Publicerat juni 18, 2015 av mycketyck

Svara

För många är midsommar en större helg än alla andra vi firar. Jag har tyckt det tidigare, tills jag upplevde baksidan med denna helg. Det ska ju vara en glädjens helg och man firar att nu är sommaren verkligen här. Den helg jag tänker på är då jag levde med en man som visade sin verkliga sida. Om man inte klarar av att hantera alkohol så kan denna helg bli ytterst förödande. Det kunde inte han och sedan blev min rival just alkoholen. Det var början på slutet i det förhållandet.

Efter den helgen har midsommar inte varit lika rolig. Jag slutade att fira den i stora sällskap och valde med omsorg vilka jag skulle tillbringa den med. Det har varit lugnt och behagligt, med god mat och trevligt prat. Mannen och jag har bjudit hem våra föräldrar och det har borgat för trevnad. Eftersom vi haft minst två hundar sedan vi träffades har vi ansett att de inte ska utsättas för människor med för mycket alkohol i blodet. Det är ju deras helg också.

För tolv år sedan skulle vi som vanligt fira midsommar med god mat hemma hos oss. Min mamma insjuknade så fort hon kom hit och tillslut blev det ambulans till sjukhuset. På midsommardagen satt min pappa och jag vid hennes säng och tog adjö. Hon hade en bräcklig hälsa och klarade inte den operation som gjordes. En blodpropp tog hennes liv och sedan dess är midsommarhelgen lite bitterljuv för mig.

Minnen kommer och saknaden känns mer än andra tider på året. Men vi ska äta gott och ha en fin stund med svärmor och pappa i morgon. Varje år tänker jag att det kan vara sista gången vi firar denna helg. Därför ska vi vara glada och bara må bra.

Man känner igen sig

Publicerat mars 21, 2015 av mycketyck

Svara

Saknar dig mamma!

Publicerat december 21, 2014 av mycketyck

Svara

Årets kortaste dag och fjärde advent. Då skulle du fyllt 85 år och vi haft kalas för dig. Istället bakar jag kanelbullar precis som du har lärt mig. Det har jag kvar från dig och pappa ska få njuta av dem också. Vi hade alltid bullar hemma, för du såg till att vi aldrig var utan. Jag åt alltid ett par när jag om hem från skolan. Men något år innan du dog orkade du inte baka mer.

Elva år sedan du somnade in och jag lovade att ta hand om pappa. Hoppas du tycker att jag uppfyller mitt löfte. På julafton ska vi båda gå bort till minneslunden och tända ett ljus för dig. Säkert pratar vi om dig och de minnen vi har av dig. Tror att vi båda saknar dig oerhört mycket varje dag. Hoppas du har det bra där du är, och kan se oss här på jorden. Du mådde inte bra den sista tiden och hade så svårt att gå. Men jag tror mig veta att du ville stanna hos oss ett tag till. Det är tomt utan dig ska du veta.

Saknadens svallvågor

Publicerat december 17, 2014 av mycketyck

Svara

Ibland sköljer vågor av saknad över mig. Mamma som så hastigt togs bort från mig, precis när jag skulle ge henne det liv hon längtade efter. Min bästa vän som aldrig svek när det gällde. Så många kvällar vi suttit och pratat när jag kom hem och sedan i telefon när jag bodde långt bort. Fortfarande kan jag tänka att det måste jag berätta för mamma och minns att det inte går. Men jag pratar med henne och hoppas att hon kan höra mig där hon är nu. Man vet ju aldrig eller hur?

Jag saknar min gudmor Britta som hade en så varm och god famn. Jag satt alltid i hennes knä som kändes som min trygghet. Hon som jag bodde hos som lite bäbis. Min extramamma som alltid skulle finns där. När hon låg i Uppsala efter att ha opererat och strålat cancern, var jag hos henne varje kväll. Vi skrattade och pratade om allt.

Alla de hundar jag fått förmånen att ha som vänner. Snuff som av en händelse hamnade hos oss. Han skulle egentligen till någon annan, men jag ville inte släppa iväg honom. Hur skulle jag kunna låta honom försvinna när han kröp upp i mitt knä där jag satt på golvet, och somnade. Adde som var ett energiknippe. Han dansade runt på bakbenen och satt på stolen i hallen när jag kom hem från skolan. Mitt lilla svarta troll. Ragnar som var så klok. Han blev min allra bästa vän när jag blev lämnad. Det var som att han kunde läsa mina tankar. Berrie som blev min tröstehund. Vi var alltid tillsammans och jag var så glad att kunna ge honom en trädgård och landet. Vi gick långa turer utanför byn och han älskade det. Annie som kom in i mitt liv tillsammans med mannen. Hon blev en älskad storasyster till Berrie, som avgudade henne. Hon låg på rygg i gräset och tittade på molnen, när Berrie sprang efter sin frisby. Ronja som mannen bestämde att vi skulle ha utan att ens ha sett en bild av henne. Den kloka systern som fick Annie att vilja leva fyra år till. Som tyst gick in och ut ur rummen. Hennes ögon såg allt och var så talande att man visste direkt vad hon ville.

De släktingar jag knappt lärt känna eller som försvann till andra sidan innan jag föddes, farfar,farmor, mormor och morfar. Jag saknar er alla.

Måndag avklarad

Publicerat december 15, 2014 av mycketyck

Svara

Fick glädjande besked idag att pappa får sin rullstol i morgon eftermiddag. Skönt att veta så det inte blir jobbigt inför jul och nyår. Planerar att ta med honom till minneslunden och tända ett ljus för mamma på hennes födelsedag. Tror han skulle bli glad att få komma dit eftersom han inte orkat gå på ett helt år. Blir ju inte samma sak när jag går själv och sedan berättar att jag varit där. Hon skulle fyllt 87 år denna december. Sedan ska vi till banken och ordna en ny legitimation åt pappa, då han inte behöver sitt körkort mer.

Det andra som gladde mig idag var att vi slapp regn på våra promenader. Det duggade lite ett tag men sedan var det uppehåll och blåsten gjorde att mina ögon tårades, men hundarna blev inte så smutsiga. Nu har de fått sina tuggben och Kuma vill leka. Han pockar på Unkas uppmärksamhet, men jag vet inte om han är så pigg på lek just nu.

Planerar lite inköp för att kunna baka kanelbullar.

Dimma

Publicerat oktober 29, 2014 av mycketyck

Svara

Men så grönt och fint det är överallt. Vi klarade promenaden utan att bli våta.
Precis när vi kom ut började kyrklockorna ringa. Någon tar farväl av någon. Då tänkte jag på mamma och dagen då jag sade adjö till hennes jordliga kropp.
I huvudet tar jag aldrig adjö från henne. Det går inte att skaka av sig gener.
Därför tände jag ett ljus när jag kom hem och erinrade mig känslan av mammas hand som strök min kind.