Kaffe, konjak och brasa

Vintern håller i sig och idag har vi kyliga vindar trots att det är +10 så känns det ruggigt. Men vi har inte haft det så illa som det varit i Malaga, Spanien. Stormen Gloria har fört med sig både hårda vindar och snö, så tre personer har dött.

Tror att det varit en del fibergubbar vid el-centralen uppe på vår gata. Såg en varningstriangel vid sydfranskans hus och längre upp stod en bil med saftblandare som snurrade. Röster hördes och orange gubbar rörde sig på gatan och det är intressant tycker hundarna.

Turbo springer från ena sidan till den andra när bilarna rundar vårat hus. Har de sedan saftblandare så blir det ännu mer spännande. Men det är inget uteliggarväder så hon följer med in var gång någon av oss varit ute. Ja, hon vill gärna gå med och t.ex hämta ved, titta på när Mr J rullar tunnan från tömningen. Vi värmde resten av pizzan till lunch och hundarna fick några kanter så det blev väldigt bra för alla. Sällan vi kastar några matrester i detta huset. Ofta något gott som kan blandas ner i deras matskålar.

Läser i nättidningen att det sprängts i Stockholm och nu vaknar de däruppe. Detta har skåningarna levt med i flera år och det är ju alltid så att när det inte händer i närheten av där höga röster bor så bryr man sig inte. När det sedan sker i dessas närhet höjer rösterna sina strupar och hojtar allt vad de kan. Kan ofta känna att Sverige har blivit ett delat land. Landsbygden med storstäderna Göteborg och Malmö mot huvudstaden Stockholm. Tråkigt men sant.

Jag kan berätta om hur det är att leva i en by utan klotter och skräp. Där inte ungdomar skränar och bråkar på kvällarna. Där jag hör fågelkvitter när jag vaknar på morgonen. Där det finns fina muralmålningar på husen som inte förstörs. Där rabatter får vara orörda. Där barn och ungdomar hälsar artigt när man möts. Där äldre och havande mammor har företräde i kassorna i affärerna. Där människor inte tittar elakt på en när man kommer med sina hundar eller skriker att man ska plocka upp bara för att man kanske måste rota efter bajjapåsen i fickan. Där man har jacuzzi och restaurang på äldreboendet. Där barnen i skolan äter trerätters lunch för de ska lära sig bordsskick och att kunna skilja på olika smaker och ostsorter. Lunchen är en lektion den med. Bara en del av livet i vår by.

Kanske kommer jag att ha en romantisk bild av Sverige efter att ha bott här i flera år? Eller så fortsätter jag att läsa nyheterna på internet och ser hur förfallet fortsätter. Jag sitter absolut inte och skrattar utan blir sorgsen hur mitt Sverige inte finns mer. Där man kunde jogga i skogen på kvällarna utan att bli våldtagen. Där äldre kunde gå i Malmös parker som ju kallas parkernas stad, utan att vara oroliga för att bli rånade. Där barn kunde gå själva till skolan utan att vara rädda för att bli av med mobiler och kläder. Jag är glad att slippa leva i den oron och att våra föräldrar slipper se vad som händer.

Många tankar och funderingar dyker upp i våra huvuden, när vi sitter vid vår brasa om kvällarna. Att slippa leva med oron över att någon slänger in en banger i trädgården eller repar ens bil, är underbart. Det enda vi vill ha är kaffe och konjak vilket vi kan få till ett humant pris här, men ändå har vi allt och mer därtill utan en massa skatter. Sedan finns det säkert en hel del invändningar som fransmännen har på både ditt och datt. Men vi ser en hel del fördelar av att bo i detta land.

Kvällsfunderingar

Läser bloggar och tänker tillbaka på vår resa. Vårat gamla hus.

Då vi gick på höstlika vägar och frös i mörker hela tiden . Våra semesterresor var det som gav oss ork att genomleva vintern.

Det som fick oss att ta beslutet att överge snön och halkan för ett mildare klimat. Alla kom inte med oss på resan hit. Min pappa orkade inte och ville inte längre. Unkas orkade inte heller men var ändå med oss hit ner. Han upplevde värmen och älskade det. Det gör ont i hjärtat att dessa två inte fick vara med till huset.  Men de två fina vi har nu älskar livet här och farmor hade gjort det om hon kunnat förstå fullt ut.

Det är få tillfällen i livet som jag kunnat säga att jag varit lycklig. Det ena är när jag och Mr j köpt huset i byn och startat vårat nya liv. Det andra är nu. Precis nu känner jag mig väldigt lycklig. Just precis nu.

Här i vårat lilla chalet i den fina byn ska vi ska vår framtid. Här ska vi mår bra och njuta av livet som vi faktiskt är värda.

Lite tankar bara såhär i kvällen.

Tvättdag nr2

Idag kör jag sista tvättmaskinen med lakan och de fladdrar fint i vinden nu. Om någon timme kan jag plocka in dem och sätta näsan i de doftande rena lakanen. Vi får se om jag behöver någon torktumlare. Jag avvaktar ett tag till. Att kunna torka tvätten ute är något jag drömt om men aldrig kunnat göra i Sverige där det är för mycket pollen. Jag är ju pollenallergiker.

Jag har städat lite idag, med betoning på lite. Dammtorkat överallt och nu efter att ha packat upp lådorna och stuvat in det mesta, har vi kommit på att en del ändringar och nu börjar det jobbet. Därför har jag plockat om en del i biblioteket idag när jag dammade. Kvar är att ordna till det med alla mina sysaker. Har ett skåp som faktiskt är tomt där jag hade dem tidigare och nu ska de plockas in där igen. Då får jag en till engelsk låda att ha i biblioteket där jag kan ha kontorsmaterial.

Det som känns extra jobbigt är linneskåpet. Jag har använt gamla lakan och frottéhanddukar att packa alla sköra saker vid flytten. När jag packat upp lådorna låg det högar i dressingroom och eftersom H skulle sova där när han kom, tryckte jag in allt i linneskåpet. Det är med andra ord knökfullt. Nu måste jag ta ut allt och sortera. Men var ska allt läggas som inte ska vara i skåpet? Får väl kasta en del igen då. Fast om jag inte hade behövt förpackningsmaterial så hade de kastas innan flytten.

Jag var tvungen att köpa påslakan och underlakan när vi precis flyttat in här och är lite undrande. De säljer sängar som är 90 cm och vi köpte ju två sådana och en bäddmadrass på 180 cm. Sängarna är 190 cm långa helt tillräckligt , men vi hittade ingen bäddmadrass med det måttet. Vi fick köpa en som är 200 cm lång. Alltså 10 cm längre än sängen. Samma med underlakan. Det finns inte lakan för en 180 cm bred säng men 210 cm finns. Gissa om det blir en hel del att vika under madrassen och så fruktansvärt otympligt när man ska hänga upp på tork. Vika in och lägga i skåpet. Jag undrar också hur breda täcken de använder här och kuddar, för både påslakan och kuddöverdrag är enorma. Våra kuddar halkar runt  som små prydnadskuddar i fodralen.

Ja, det är lite småkluriga saker man stöter på när man flyttar till ett annat land. Men vi har ju bara bott här i snart två månader och man lär sig med tiden.

Har kommit på att detta nog är ogräs och nu när vädret blivit skönt ska de rensas bort. Idag har vi +31 men det är riktigt skönt. Har vi vant oss vid värmen kanske?

Finulerar

Vad gör man under tiden ens dator vill uppdatera windows 10? Först kör jag diskmaskinen och sedan knölar in lakanen i tvättmaskinen. Bara 11% då får jag hitta på något annat.

Äter upp alla oliver och tar ett par glas pamplemousse. Hundarna får brioche med skinka och det uppskattar dom. Diskmaskinen klar vid 20% och då plockar jag ut all disk och sköljer upp plastbyttan där oliverna var. Går bort till garaget och kollar tvättmaskinen, jaha sköljning på G så då dröjer det en stund till. Turbo lägger sig i solen och jag lockar och pockar så hon kommer in. +33 är inte att leka med. Fyller hundarnas vattenskål med nytt vatten och drar ner jalusierna på solsidan. Ser att grannarna mitt över gatan har grillfest på gården.

Sätter mig vid datorn och kollar att internet är på. Eftersom datorn startar om då och då vid uppdatering ramlar internet bort och det hade den gjort. Tar fram skålen med mina salta grodor som är rätt smetiga efter att ha bott i container i fler månader. Men fullt ätbara. Men det gäller att inte äta för många. 35% och nu måste jag kolla tvättmaskinen. Den har stannat och dags att hänga upp lakanen på tork. Sedan locka in Turbo igen som ligger mitt i solen.

Sätter mig ned vid datorn och nu kommer en massa tankar. Läser mammas dagböcker och även gamla sms från en människa som troligtvis druckit för många glas och jag inte har kontakt med längre. En dag kommer jag att publicera dessa sms här, men inte nu. Omstart av datorn och nu går det undan lite 89% och jag blir glad. Inget svar på vad för buske jag har på baksidan, men kanske fick jag det redan igår, måste kolla.

Sådär nu är hela datorn klar och jag kan fortsätta mitt läsande av bloggar, göra inlägg i min egen och sedan stänga den för att ge hundarna deras middag.

 

2 dagar kvar

Vi är riktigt på nedräkning nu och jag är lite omtumlad. Är det verkligen sant att vi snart har ett hem igen? Inte före vi öppnar dörren till huset kommer jag att verkligen tro på det. Sedan blir det en otålig väntan på att våra möbler och saker ska anlända. Då känns det som att vi fått tillbaka våra rötter och det nya livet kan börja. Ett liv i ett varmare klimat där våra kroppar och leder mår bättre än i kalla norden.

Igår satt vi och pratade om hur de sista åren i byn inneburit ett väntande på våren och sommaren. Då kylan vikit hädan och livet kunde börja igen. Så vill vi inte leva. Visst blir det vinter här nere också, men i ett microklimat blir den sällan så sträng som i Sverige. Därför har vi valt att inte bo bland bergen där det regnar mer och kan bli riktigt kallt. Ska man bo året om i sitt hus så måste man tänka efter ordentligt vad man är ute efter. Om man endast ska vistas här nere vissa perioder så är havet eller bergen att föredra.

Eftersom vi upplevt Medelhavet denna vår, så insåg vi snabbt att blåsten där nere inte är trevlig. Sanden yrde och det var inte trevligt att gå med hundarna. Vi tittade på hus längre upp i bergen och vägarna dit var ju både vackra och kurviga. Inte vägar man gärna kör på vintern i sämre väder för att handla.

Därför tror vi att vi hittat precis rätt med både hus och by. Cykelavstånd till både affärer och bagare. Inte långt om man vill gå heller. Allt finns nära och vi behöver inte köra för att få tag i något egentligen. Huset är lagom stort för två personer och trädgården större än den vi hade tidigare. Hundarna får tillbaka sin frihet att gå ut och in när de vill och behöver.

Oj, vad vi tänker och pratar om hur det ska bli. Men vi tänker inte ha för höga förväntningar, utan bara ta en sak i taget. Bilderna vi har på huset och trädgården är väl tummade vid detta laget och det ska bli skönt att få gå runt och känna att vi bor där.

Denna sommar blir verkligen annorlunda mot förra året, då vi satt i trädgården och längtade bort.

Resan fram hit har både varit tuff, spännande,krävande och ibland ledsam. Vi är inte fem individer som kommer ända fram, men vi fyra som gör det ska njuta av det nya livet.

Påskafton

Varmt och soldis idag. Tog lite sovmorgon och Mr J vaknade piggare än på länge. Men golvet var mer grått än brunt och det var dags för städning. Turbo fäller just nu och det är väl inte optimalt i en husbil, men det gäller att hålla pälsen i skick. Mr J borstar henne varje dag och hennes päls är ändå rätt tacksam för det är bara att rulla bort håret och då får man bort det rätt lätt. Som Mr J säger så får vi inte deka ner oss utan hålla stilen. Haha…

Mr J cyklar varje morgon och köper baguette till vår frukost och idag kom en flaska med Rickard med också. Så dagen till ära ska vi göra Pastis som han aldrig druckit. Jag är väldigt förtjust i drycken som smakar lakris. Inga smällare har vi hört än så länge och det är vi väldigt glada över. I Anderslöv hade det nog både smällt utanför vår dörr och även varit skrän av ungdomar som inte varit helt nyktra.

Vi pratade igår om någon av oss ångrade beslutet att sälja huset och flytta ner hit till södra Frankrike. Trots att vi bott i husbilen tre månader så ångrar vi inte en sekund över detta. Visst hade vi kunnat åka hit och rekat först, letat hus och sedan kört hem och sålt huset. Men risken finns ju alltid då att just det hus vi hittat varit sålt när det varit dags att köpa här. Sedan vet man ju inte om man verkligen får så mycket pengar man behöver till det nya huset.

Men om vi inte känt till Langedoc så är rådet att åka hit flera gånger och köra runt. Det finns så många fina byar vid Centralmassivet och det man måste tänka på är att vissa ligger väldigt långt från affärer och andra saker man är van att ha nära. Vi har ju valt att hålla oss nere på slättlandet vid vinfälten och i en by som har allt vi behöver. Vår vardag måste fungera. Ska man ha sommarhus är ju premisserna annorlunda. Sedan har vi även hittat ett hus som vi kan åldras i. Ett enplanshus med trädgård för hundarna, vilket inte är det lättaste att hitta här.

Som sagt är det viktigt att tänka till när man ska flytta. Ha en plan och ett antal punkter som man vill att det nya stället ska uppfylla. Sedan ska man inte tro att alla tio önskemål kan uppfyllas, utan kan man pricka av fem får man vara glad. Glöm även hur ni bott i Sverige och tänk på att livet här är annorlunda. Vi hade ju bott 18 år i vårat hus och Mr J hade gjort det till ett väldigt fint hus. Standarden här är ju annorlunda än i Sverige och man måste se potentialen i det hus man köper. Nu har vi fått ett hus och trädgård, som vi kan forma till precis det vi vill ha. Lösa planer har vi redan som säkert kommer att ändras minst en gång. Men det viktigaste har vi, ett nytt fint kök, ett nytt fint badrum och en inhägnad trädgård på över 660 kvm till hundarna. Vi kan börja bo där så fort vi fått nycklarna i vår hand.

Men läs och häpna. Vi har ingen säng eller madrasser och vi behöver köpa en mickrougn. Kanske även tvättmaskin. Så vi planerar en tur till IKEA för lite inköp senare. Nya lakan behövs innan vi fått ner vårt bohag. Det får bli lite primitivt de första veckorna. Men så roligt och spännande.

Glad Påsk !!! ännu en gång.

Lördag

Från och med idag kostar det 15. – euro per dygn här och åtminstone maj månad ut. Det putsas och krattas överallt och igår hörde vi musik från någon restaurang. Det är snart påsk och högsäsongen börjar här nere.

Ångrar att jag inte tog solglasögon 😎 när Mr J körde bort och tömde tankarna i husbilen. Det blev väldigt varmt i solen efter en stund.

Jag blev glad när bilen dök upp och hundarna blev också glada. Inte bra att glömma mamma. Alla ska med.

Men nu är allt som det ska och de sover.

Höstväder

Duggregn och grått ute idag. Mr J sopade bort alla löv från trappan och garageuppfarten. Trädet på andra sidan gatan har fällt alla sina löv som har en förmåga att blåsa mot vårat hus. Vi brukar vänta tills avklädningen är klar och sedan sopa tillbaka dem mot häcken. Jag har kört både tvättmaskin och torktumlare, så nu är det tyst och skönt hemma igen. Klockan är redan 16.00 och det börjar skymma ute. Vi tänder ett ljus och kurar skymning inomhus.

Pappa är uppe och hostar fortfarande väldigt mycket. Han mår inte så bra. Det är fars dag på söndag, men för mig är varje dag fars dag. Jag har honom i mina tankar hela tiden. I helgen var det Alla helgons dag och ljusen lyste så vackert på kyrkogården. Bort är alla ungar som ringer på dörrar och tigger godis. Men de ryckte upp ljung från vår låda under fönstret. Jag säger Karma.

Åska och blixtar

Det var hög luftfuktighet igår och vi var som urkramade disktrasor på kvällen. Sent på kvällen, närmare midnatt ser jag ett ljussken i ögonvrån och säger till Mr J att han ska ta ut hundarna på nattkiss innan det brakar loss. Vi stängde ner allt och hundarna hann göra sitt innan himlen lystes upp som mitt på dagen. Ovädret snurrade runt ett tag innan regnet kom. Vi fick en rejäl skur under en timme och sedan blev det tyst.

Man får vara glad för det lilla som de vise brukar säga. Lite lättare att andas idag och blåsten gjorde att det var riktigt skönt. Hundarna har varit lite piggare idag och ville gärna gå en runda. Sedan var det kö till vattenskålen. Solen värmer fortfarande ordentligt och vi var glada att vi inte gick någon längre sträcka med dem.

Molnen seglar som stora skepp över himlen och träden bugar så fint. Jag har varit till pappa och fyllt på hans förråd av frukt och dricka. Nya trisslotter blev det också, så nu har han lite att göra i helgen. Han har inte så mycket att roa sig med nuförtiden och känner att livet börjar gå mot sitt slut. Tråkigt att han känner så, men det är bara att acceptera för mig och försöka muntra upp honom. Vi pratar mycket om hans barndom och hur han hade det och då tycker han att det är roligt.

Jag har övergett min kaftan och det blev shorts och t-shirt idag. Lite kyligt ju , haha. Men så skönt ändå. Mr J tjatar om att det är lördag idag, men det är det ju inte.

 

 

Vatten i mängder

Både vi och hundarna dricker vatten som om vi aldrig sett det tidigare. Viktigt nu när det är +27 ute. Sodastreamern går för fullt och snart är citronerna slut. Idag hämtade Mr J fläktarna från vinden och nu är det riktigt behagligt inomhus. Men något trädgårdsarbete blir det inte i denna värme.

Skuggan är det som gäller och vi har träd som kan ge oss det. Tror inte jag solat sedan i slutet av nittiotalet. Rynkor får man ändå och fräknar. Orkar inte heller att vistas i solen så länge. Tycker inte om att svettas och det fick jag nog av när jag var i klimakteriet. Livet är behagligare i skuggan.

Något man ändå begriper bättre är varför de har siesta i södra Europa. Viktigt att vila när man blir varm och trött. Lika viktigt som att dricka vatten. Därför tar vi det väldigt lugnt under dessa dagar.

Efter morgonens tur med hundarna håller vi oss i trädgården. Asfalten blir fruktansvärt varm och det gör ont i hundarnas tassar att gå på den. Det är något vi lärt oss på våra resor i södra Frankrike. Blir ju inte mycket lek för dom heller. De orkar inte i denna värmen.

Vad ska man säga om värmen? Det kom lite plötsligt. Så anser nog de flesta, då hösten, vintern och tidiga våren var väldigt blöt. Men nu är det precis som jag hoppades att sommaren skulle bli. Varm, grön och bara så ljuvlig. Ingen jacka eller strumpor på flera veckor. Vi fick ju se regn på Öland och den känslan som kom var ”svensk sommar”.

Livet är rätt fint just nu.