Etikettarkiv: tankar

Så grönt

Publicerat av
2

På endast en vecka har naturen slagit om från brunt och grått, till olika nyanser av grönt. Jag älskar den färgen och våren är bästa tiden att uppleva alla nyanser. Mr J har med hundarnas hjälp både klippt gräsmattan och sått gödningsmedel. Nu förväntar vi oss att den om åtta dagar ska skifta i gröna nyanser.

Tekniknisse var här i förmiddags och nu har vi ljud på tvn i biblioteket. Känns nästan som lite lyx efter alla dagar med stumtv. Dessutom har vi fått tillbaka alla kanaler och även de vi inte hade tidigare. Därför har vi inte tittat på tv idag. Men ikväll blir det tittande.

Våra räkningar är betalda och vi känner oss väldigt nöjda med att ha dragit ned på utgifterna rejält. Allt onödigt är borta och nu kan vi unna oss det vi verkligen vill. Det jag kallar onödigt är ju sådana utgifter man har som arbetande människa. Nu när vi inte tillhör dessa längre tänker vi inte heller betala för tjänster vi inte kan utnyttja.

Blev fruktansvärt upprörd när jag fick veta att domar för våldtäkt oftas innebär böter,fotboja och lägsta fängelsestraff är två veckor. TVÅ VECKOR!!! Ja, ni läste rätt. Kemisk kastrering eller fängelse i minst ett år skulle jag förespråka. Är gärningsmannen (är oftast män, även då det gäller brott mot homosexuella) flykting så ska utvisning ske direkt efter avtjänat straff. Jag ser ibland på program med poliser i andra länder och blir upprörd hur flata vi är i Sverige. Jag förespråkar strängare straff för alla som gör övergrepp på djur och människor. För att inte tala om de som dödar andra levande.

Sådärja nu fick jag utlopp för den ilskan jag burit på hela dagen. Nu ska jag ösa kärlek över mina nära och kära.

Några tankar

Publicerat av
3

Idag känns det som att jag kan samla tankarna bättre och känna både glädje och sorg. Glädje över alla i Räddningstjänsten som gjorde en enorm insats i fredags. Glädje över att stockholmarna visade att de ställer upp när det gäller. Sorg över att det överhuvudtaget skedde och de människor som dog och är skadade. Kanske ligger några och kämpar för sitt liv nu och riskerar att få men resten av sina liv, om de klarar sig. Det är så sorgligt när ett liv tas i förtid. Så plötsligt och oväntat. Något som är en vardaglig händelse vänds till något helt annat.

Denna underbara vårdag och ändå inte. Politikerna har fått sig en tankeställare och jag hoppas det kommer några bra saker från dem, som åtminstone kan försvåra att det händer igen. Men vi lever i en tid där olika extrema falanger är ute efter att skrämma och skada.

Läste att attentatsmannen hade ett utvisningsbeslut hängande över sig och något sådant kan få droppen att rinna över. Hatet växer och så utför man något mot det land som vänt ryggen mot en. De bryr sig inte om vilken religion du har eller vem du är.

Livet är skört och vi måste ta hand om varandra. Vara vaksamma mot extrema åsikter från alla håll och hjälpa till att förebygga terrorn. Tyvärr, kommer det att hända igen och frågan är bara var och när. Vilket land och stad kommer att drabbas härnäst? Det är hemskt att tänka så, men jag är nog inte ensam att göra det.

Idag ägnar jag mina tankar åt den stad som nu har drabbats.

Ingen vanlig lördag

Publicerat av
Svara

Ett fruktansvärt dåd har skett i Stockholm och terrorn har skakat om oss alla. Jag sitter här i min lilla by och försöker förstå alltihop. Det verkar som att livet i storstäderna har blivit farligt. Hur säker kan man vara när man ska shoppa eller åka tunnelbana? Idag är jag mest arg och kritisk till hur politikerna ställt sig till det terrorhot som funnits under en lång tid. Det verkar som att de inte tagit hotet på allvar.

Förra sommaren hamnade vi i den franska polisens gevärspipa. Vi körde på en mindre väg och var lite vilse, så därför letade vi efter en plats där vi kunde vända. När vi så hittade en stod det x antal polisbilar och jeepar där. Fasen en poliskontroll. När vi körde runt dem och svängde ut på vägen för att köra tillbaka såg vi att det inte var en vanlig poliskontroll. Jag stirrade mot en kulspruta och en gendarm som virrade på huvudet mot oss. Aj då, vi körde över en heldragen vit linje, men de gjorde ingen ansats att stoppa oss. Andra gendarmer stod med gevär riktade från det håll vi kommit och beredda att skjuta. Det kändes lite i magen och vi visste inte vad vi skulle möta, men körde snabbt därifrån. Efter någon kilometer mötte vi en vit bil som körde i hög hastighet. Vi förstod att det var den de väntade på och var lättade att vara på väg från platsen där gendarmerna stod.

På nyheterna kunde vi den kvällen se att ett terrordåd skett i Nice. Även då stod vi i en liten by långt från någon stor stad.

Igår var tre döda och idag är antalet fyra. Femton skadade och liv har förändrats för många. När det nu avslöjas att polisen hittat något slags sprängämnen eller liknande i lastbilen som förövaren använde, blir jag tacksam att den inte detonerade. Fler oskyldiga människor hade kunnat dött och blivit skadade.

Så även om jag befinner mig i min lilla by, är mina tankar någon annanstans.

 

 

Funderingar på kvällen 

Publicerat av
Svara

När började ungdomar tappa respekt för polisen och varför? Jag har stor respekt för dem och vet att de har lagen på sin sida. De upprätthåller lagen. 

Men om man är på fel sida lagen struntar man i följderna. Man kör bil utan körkort, stjäl det man vill ha och åker man fast så blir det ändå ingen dom som är kännbar. 

För tusan de kastar sten i Mellanöstern och varför kan vi inte göra det här i Sverige? Internet visar hur man gör där och nu kör vi samma grej. Skapa kaos och distrahera polisen så knark och vapenaffärerna kan fortsätta. 

Situationen i Sverige börjar bli obehaglig och liknar det som är i USA. Fast där får de straff som känns. 

Det tar sin tid

Publicerat av
Svara

Helt uppslukad av min berättelse, hinner jag endast göra en del måsten. Det viktigaste är ju hundarna och lite hushållssysslor. När så dagen är som idag, med gråväder och regn ids jag inte ens titta ut. Jag tänder lampor och ljusstakar i alla rum. Hundarna sover och kommer bara in till mig för en stunds kel.

Jag har min berättelse och försöker bara föra den framåt. Allt snickeri med språket och omskrivningar får komma sedan. Berättelsen lever inom mig hela tiden och jag omhuldar den mot allt annat. Inget får klampa in i den. Den har börjat leva sitt egna liv och jag har stängt ute en hel massa annat. Men detta har jag väntat på sedan länge och är något jag verkligen vill hålla kvar. Samtidigt har det blivit viktigt att ta in så mycket kunskap från andra som skriver.

Jag skriver men är absolut ingen författare. Det blir man då något är publicerat och det vet jag inte om min berättelse kommer att bli. Men jag är en som skriver och det gör mig väldigt lycklig, då jag längtat efter att få hamna här.

Mannen är helt inne i att hitta nya SuvEllen och verkar ha gjort det. En lång resa förestår och jag är lite orolig. Vädret är så oberäkneligt att varje resa blir vansklig. Det ser ut som att jag blir ensam något dygn framöver och det är jag inte orolig för, utan det är resan mannen ska göra.

Jag får gömma mig i min berättelse så mina tankar finns där, istället för i konstiga scenarior.

Inte min fot

Publicerat av
Svara

Ibland känner jag att min vänstra fot inte är min längre. Det är svårt att förklara men foten känns inte som den gjorde förut. Kanske beror det på att svullnaden inte lagt sig ännu? Stickandet som kommer i olika perioder och känslan i foten är overklig. Igår kväll när jag lade mig kom tankarna på att det är som att olyckan tagit min fot ifrån mig. Jag brukade sitta i yogaställning varje morgon och var riktigt vig. Nu är jag glad om jag kan lägga vänster fot på mitt högra ben när jag sitter på sängen.

Tankarna blir lite sorgliga när foten värker som den gör då jag lägger mig för att sova. Jag brukar ta Alvedon och innan tabletterna börjar verka gör det ont. Men igår kväll bestämde jag mig för att återta min fot. En dag ska jag kunna sätta mig i yogaställning igen. Det kommer att ta tid, precis som sjukgymnasten sade, men det kommer att bli bra en dag.

Man ska ju inte tänka att sen så ska jag…. Fast i detta fall är det viktigt att sätta upp mål. Jag har ju ändå nått målet att ta mig ner för trappan till garaget själv. Mitt nästa mål är att kunna gå med när mannen går med hundarna. Först de korta rundorna och sedan längre turer. Nu kommer väl vintern sätta stopp för mig, men till våren ska jag klara av att gå långrundor själv med hundarna. Jag längtar till våren.

wp-1462621183869.jpg

Sparsamt med inlägg 

Publicerat av
Svara

Jag har bestämt mig för att ta en liten paus i bloggandet ett tag nu. Min kraft och mina tankar är hos pappa, vilket innebär att jag inte har lust att skriva om annat. 

När jag känner för det kommer något inlägg, men just nu är det tomt i tankebanken. 

Jag ska åka till honom senare idag och hoppas att han mår bättre. Att febern gått ned och antibiotikan börjat verka. Tur att jag har hundarna som avleder mina tankar. 

Orolig natt 

Publicerat av
Svara

Jag somnade väl bra igår kväll och var helt slut i huvudet. Men så vaknade jag fyra på morgonen och alla som gjort det, vet att då snurrar det bra i batteriet. 

Jag har tränat på att tömma huvudet på tankar och vid ett sådant tillfälle är det en bra kunskap. Men det tar ju alltid en tid innan det fungerar. Jag hade inte långt till tårarna, men intalade mig själv att inte oroa mig i förväg för saker som ännu inte inträffat. 

Idag är min ledsnad nere i magen och den lugnar sig när jag träffat pappa. Jag ska köra till Trelleborg idag med lite saker och se hur han mår. När jag sedan pratat med sjuksköterskan som har hand om honom, vet jag mer. Att inte veta har alltid varit det svåraste. 

Jag vet att pappa har en infektion i lungorna och de har satt in antibiotika. Det kan säkert ha orsakat att han blivit yr och ramlat. Han har feber och är svag i benen. För att inte ha ramlat på ett helt år och nu gjort det tre gånger på kort tid, tyder på att något är fel. Han är inte den som klagar i tid och otid, så denna infektion har han haft ett tag. 

Det regnar ute och det passar mitt humör idag. För glad är jag inte. 

Urblåsta

Publicerat av
Svara

image

Men sablar vad det blåste ute idag. Nu känner jag mig helt ren i hjärnan. Kanske vore bra idé att sätta ut våra politiker i blåsten så kan de börja om och tänka klart.
Fast alltför många verkar urblåsta ändå, så det hjälper inte så mycket.
Har inte politikerna hjälp av experter som kan ge dem råd i situationer som nu är?
Om de har det verkar inte någon i miljöpartiet lyssna till några råd. Mitt förtroende för det partiet har hamnat på noll. Vi kan inte ha sådana tomtar i en regering. Jag har även börjat fundera om de överhuvudtaget hör hemma i riksdagen. Vilket nerköp partiet gjorde när de valde Hans och Greta som språkrör. De vill ju bara äta av kakan.

Tänk, så bra det går att tänka efter en dag ute i blåsten.

Äntligen fredag

Publicerat av
Svara

Jag vaknade tidigt i morse och trodde att det var lördag. Så därför vände jag mig om i sängen och somnade om. Det jag vaknade av sedan var mannen som kom in i sovrummet och hojtade att det inte var lördag utan fredag. Lustigt att han hade trott att det var lördag, precis som jag också gjorde. Han kastade sig in i duschen och sedan in i dressingroom. Jag steg upp och klädde mig. På tio minuter var vi utanför dörren med två väldigt förvånade hundar. De ville gå åt det hållet vi brukar gå när vi går långrundan med dem. Lördag i deras huvud också naturligtvis eftersom vi hade sovmorgon. Därför har mitt huvud inte riktigt ställt om sig ännu.

Semester 2015 Frankrike 281Men nu är det bara att fortsätta ta tag i fredagen. Den verkar arta sig bra för himlen är blå och solen lyser så fint. Hundarna har somnat om och det hjälper väl dem att landa i rätt dag. En kopp kaffe till och så känns huvudet snart klart. Tankar flödar och det är bra. Känner för att börja måla igen och då akvarell. Därför ska jag se efter hur det är på färg och penselfronten. Papper behöver jag och det får mannen köpa med sig hem. Jag börjar med akvarell för det är lite enklare att rätta till fel man gör och sedan ska jag sätta igång med oljan. Har en del idéer som ska bli roligt att sätta på papper. Kan kanske ta med mig block och färg när vi ger oss ut med husbilen.

Men idag har jag pappa att ta hand om. Jag ska handla och byta lakan i hans säng. Nya rena kläder ska han få och sedan ska jag diska hans porslin. När allt det är gjort och hundarna fått sina långturer, tar jag helg och i morgon är det faktiskt lördag.