Idag hade jag ett möte, som var väldigt viktigt. Men vädret var mot mig och jag tänkte avboka det. När jag så fick reda på att jag skulle förlora mycket pengar om jag inte närvarade, så fick jag en närstående att hjälpa mig. Eftersom jag skulle bli sen, så ringde jag och meddelade detta.

Vid framkomsten hade jag turen att stöta på en man, som försökte finna den människa jag skulle ha mötet med. Men hon fanns inte i byggnaden. Jag fick reda på att hon var någon annan stans. Detta andra möte hade hon bokat in utan att meddela mig. Var det meningen att jag skulle sitta och vänta tills hon behagade att dyka upp? Är inte min tid ett dugg värd?

Man har sju sekunder på sig att göra ett första intryck vid ett möte. Jag har fått mitt första intryck av denna människa som jag aldrig har träffat. När jag väl träffar henne, har jag min uppfattning klar. Tyvärr är det så vi fungerar. Att nonchalera andras tid kan stå en dyrt i framtiden.

Man ödslar inte någon annans tid i onödan. Som du behandlar andra så blir du också behandlad tillbaka.

Idag hade tv4 ett inslag om jobbcoaching. Jag har ju ifrågasatt, nyttan av att ha det. Nu visar det sig att det är ytterst få av alla arbetssökande som fått fasta jobb genom coaching.

Min teori om att dessa företag endast är ute efter pengar, verkar hålla. De har inget intresse av att någon får jobb. I reportaget visar det sig att en del av dessa företag fejkar statistiken till arbetsförmedlingen. En del struntar i att lämna statistik.

Jag vill uppmana alla till att bojkotta dessa coacher. De gör ingen nytta för dig.

Jag gjorde det och vilket resultat det blev. Två glada hundägare, som log och skarattade tillbaka. Blåsten bet men det värmde och jag klarade tre vändor utan problem. Tror hundarna kände det också för dom skötte sig exemplariskt allihop. Annars brukar alltid någon av dom krångla då vädret är jobbigt.

Om du slappnar av och mår bra så sprider det sig som ringar på vattnet. Ett leende betyder så mycket. Man kan aldrig veta varför en mötande människa ser sur ut. Det kan vara många olika orsaker som ligger bakom.

Hittade denna fras som passar bra.

Du gör fel när du berömmer en sak som du inte fullt förstår, men värre när du klandrar den. – Leonardo da Vinci.

Önskar alla som tittar in här en fin kväll, och le åt dem du möter så ska du se att du får leenden tillbaka.

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen om nya big brother. Är det verkligen någon mening att återuppliva den dokusåpan? Vad vill man uppnå denna gång måntro? Allt är ju redan gjort. Man har supit, grälat, hånglat och grisat ner. Hur roligt är det att se allt igen, med nya delatagare? Kanske för dom som känner deltagarna, men för alla andra är det rätt ointressant.

Som tur är så visas såpan på en ny kanal som man kan slopa att se. Den stör inte övriga program. Jag tror faktiskt att den blir kortlivad denna gång. Ungdomar tittar inte på detta och vi andra är mätta.

Nej, dessa karriärsugna människor borde få något nytt att bita i. Ett helt nytt koncept där de kan exponera sig. Detta kanske är dokusåpans död.

När vi tränar så ska vi ta i så det gör ont. Varför måste det vara så? Blir inte träningen effektiv annars, eller är det en myt? Jag tror att det är just detta som gör att vi slutar träna. Att köra så hårt att man nästan spyr, och det gör ont i hela kroppen. Hur länge och ofta kan man hålla på så? Sen ska det göra ont efteråt också. Man ska stappla fram med en fruktansvärd träningsvärk.

Finns det ingen träning som är mjuk och som man kan se fram mot att få utöva? Jovisst, yoga är en sådan. Där ska det inte göra ont. Man ska vara lugn och harmonisk under tiden och efteråt. Sen har vi alla dessa nya gympaformer, som nästan leker fram en träning. Det finns ju en orsak till att dom har nått sådan framgång. Vi vill inte lida och ha ont.  Det ska vara roligt att röra på sig. Att ta ut sig till bristningsgränsen är inget för oss vanliga motionärer. Det gör att vi tröttnar och drar oss för att ens börja.

Sen jag började med yoga, ser jag fram mot varje pass. När man mår bättre efteråt än innan, så anser jag i alla fall att träningen är effektiv. Inte då man är spyfärdig, med värk i musklerna. Så ge inte upp om träningen känns blä. Leta upp något annat som gör att du mår bra efteråt och ser fram mot nästa pass.

Vintern tycks bita sig fast över Sverige. Minusgraderna bara haglar över oss. Blåsten över södra Sverige har avtagit lite, så nu kan man ju gå lite långpromenader. Vilket våre tre stora hundar uppskattar. Jag hade önskat att det blivit lite plusgrader, så vi kan duscha hundarna. Dom börjar bli lite smutsiga nu.

Söndagen lider mot kväll och den har varit väldigt skönt långtråkig, som man uppskattar vid vuxen ålder. Hemsk skulle nog ett barn eller tonåring tycka. Men det har väl med att man arbetar och inte har så mycket fritid på vardagarna. Så när det är kallt blir man lite passiv. När plusgraderna kommer vaknar livsandarna.

Denna vinter har vi inte varit ute på något spännande, men jag är väldigt sugen på att köpa blijetter till Les Miserables som kommer upp i mars. Jag tror det var då i alla fall. Måste kolla upp det.

Jag ska titta runt lite på vårkläder också. Något billigt som piffar upp vardagen. Lite leggings, jeans, t-shirts och någon klänning kanske. Vi får se vad jag hittar. Får surfa runt och leta.

Så ha en skön söndagskväll på er alla.