Hur nyttig är du på jobbet?
Svara
månadsarkiv: mars 2012
Ibland blir jag bara så trött
Igår höll vi på att ta loss husbilen som grävt ned sig i myllan. Vi var tvungna att köra den i vintras då vissa saker måste fixas av husbilsfirman och det hade vi inte räknat med. Så gräset var alldeles blött och jorden mjuk när vi skulle ställa tillbaka den på sin plats. Tyvärr grävde den ned sig och gick inte att rubba sedan. Den fick stå över vintern och nu när vi ska iväg, så måste vi få loss den. Med en grannes hjälp så lyckades vi och det var skönt. Under tiden så måste våra två andra bilar stå lite här och där på gatan.
Vår lilla gatstump är en liten sväng med två hus och egentligen behöver ingen köra på den för att ta sig fram i byn. Men många tar denna väg av någon anledning och det har de ju rätt att göra. Därför borde inte det faktum att bilar står och blockerar vägen inte störa andra. De skulle ju bara stå där en stund, när vi drog ut husbilen. Innan mannen hann ställa bilarna lite bättre , kom en firmabil och föraren krävde att få komma fram. Han hade kunnat backa och ta en annan väg, men vägrade. ”Jag ska fram här”! domderade han.
Sådant sätt gör att jag förstår hur missämja bland grannar uppstår. Jag kan förstå ilskan om våra bilar alltid blockerar vår lilla väg, men nu var det bara under någon timme igår kväll. Naturligtvis flyttade vi bilarna eftersom föraren var så ilsken och han körde förbi som en uppretad bågeting. Nu tror jag att hans ilska berodde på något helt annat och tycker synd om dem som fick utstå den senare. Karln var kanske sen hem och hade fått arbeta över någonstans.
Men jag blir så trött på sådant oförstående från människor. Hänsyn är något som fler borde praktisera i vardagen.
Malmös starke man i blåsväder
Ilmar Reepalu har skrivit på en inbjudan till olika myndigheter, för att diskutera våldet i staden. Sverigedemokraterna har också skrivit på samma skrivelse. Nu vänder sig v och mp mot det hela och menar att det är ett hot mot invandrarna. Istället menar Reepalu att man länge pratat om att ebo lagen ska ses över och borde ändras. Att segregationen bäddar för brottslighet och att man måste göra något åt den. Nu vet ju säkert många att han tidigare gick ut med att man måste göra något åt invandringen och var de bosätter sig. Dett blev ett ramaskri under Juholt-tiden och Reepalu fick backa. Nu är det ju så att rikspolitikerna inte lever med den verklighet som kommunpolitikerna gör och därför kan omge sig med olika värderingar, som kanske inte är så verklighetsnära.
Jag röstar inte på socialdemokraterna men högaktar Reepalu och anser att han har sunda åsikter. Varför lyssnar rikspolitikerna inte på honom?
Han lever i ett Malmö som drabbats av flera mord och ser hur verkligeheten är.
Stod på näsan alldeles nyss
Inte riktigt på näsan men ordentligt på knäna. Mannen skulle flytta husbilen till gatan inför vår resa. Eftersom han lyckades köra fast den i vintras när han körde in den så tyckte vi att det var bäst att ta loss den redan idag. Han klarade inte att få loss den för egen maskin, så vi raggade hjälp. Den som ställde upp var naturligtvis en granne som också är hundägare.
Eftersom jag har dragkrok på min jeep så var det den som skulle dra loss Mackan. Grannen satte sig i min jeep, mannen i husbilen och jag skulle titta så att repet inte gick upp i plasten i kjolarna på den. Då tänkte jag till och lade händerna på draglinan. Satte min tyngd på den och så att den verkligen skulle komma bort från plasten. Linan sträcktes och så skulle själva dragmomentet börja. Pang!! och draglinan gick av. Jag dröp rakt ned i asfalten. Händerna klarade jag bra eftersom linan var mellan asfalten och dem, men knäna ser inte roliga ut just nu.
Stora skrapsår på bägge knän och de gör ordentligt ont. De blödde lite i början men nu har det slutat och sårskorpor börjar bildas. Precis som när man var liten och hade cyklat omkull. Visst hade jag kunnat gråta en skvätt, men som vuxen lindrar inte det så jag lät bli. Sitter nu med ett glas vin och tycker synd om mig själv.
Måste utseendet betyda så mycket?
Är det inte insidan och intellektet som ska avgöra?
Vårdagjämning
Idag är det vårdagjämning och enligt meterologerna har våren kommit ända upp till Sundsvall. Väldigt tidigt är det och många tycker nog det är skönt. Dagens väder är inte speciellt vårlikt, men när man hör fåglarna så anar man att den är här. Värmen ska komma senare denna vecka och då kommer kanske vårkänslorna också.
Jag tänker tillbaka på förra årets vår och hur den arabiska revolutionen startade. Fortfarande kämpar människor för rättvisa och demokrati i sina länder. En del våldsamt och andra lite lugnare med val. Vi trodde kanske att livet i Irak och Afghanistan var mer normalt idag, men tidningsartiklar säger det motsatta. Självmordsbombare utgör ett stort hot för människorna och det dagliga livet. För det är ju alltid så att det är de små extrema grupperna som inte vill att livet ska bli normalt. De vill fortsätta strida mot staten. Det finns så mycket ilska och uppdämd vrede hos de folk som varit förtryckta under lång tid.
Det som gör mig ledsen är att många unga kan räknas som förlorade, då de aldrig fått leva i fredstid, utan alltid haft våldet utanför sin dörr. Hur ska de kunna tackla en demokrati och ett samhälle som inte vill ha våld? Jag undrar hur det skulle gått för alla de unga nazistiska ungdomar som stred under andra världskriget, om Tyskland inte hade besegrats. Än idag lever äldre människor från den tiden som fortfarande har kvar sina nazistiska värderingar. De för dem vidare till de yngre. Ett resultat kan vi läsa om i tidningarna idag. Barn i judiska skolor skjuts ihjäl i Frankrike och nu senast i Toulose. Man undrar om det aldrig ska ta slut.
Ibland känner jag att det vore skönt att bo ensam på en ö. Slippa människor med så mycket ilska omkring sig. Jag som bor i ett någotsånär lugnt land som Sverige är krigstrött.
Vad kan man göra?
Läste artikeln i aftonbladet om de tre flickorna som försvunnit spårlöst. Töser som kommit hit med sina familjer och blivit för svenska i sitt sätt. De vill sminka sig och vara som alla andra tonåringar.
Familjefäderna har slagit dem för att de protesterat. Socialtjänsten har varit väldigt oförstående över tösernas situation. De har i två av fallen skickats till skyddat boende men då familjerna krävt att de skulle följa med på semester, så har det beviljats.
Idag vet man en av dem är bortgift med en 30 år äldre kusin. Sista livstecknet från henne berättar om våldtäkt och misshandel. De andra två är förda till Irak och försvunna.
En tydlig konflikt mellan familjen som vill att traditioner ska hållas, medan flickorna vill leva som alla andra klasskamrater. Tonårstiden består av uppror mot föräldrar och deras livsstil. Vilket inte accepteras av dem och man gifter bort flickorna för att som de säger rädda familjen från vanära.
Våra svenska lagar är inte anpassade för detta och myndigheterna vet inte vad de ska göra. Jag skulle vilja säga att vi har ett stort problem här.
”A Cat’s life – The kitten”
I väntans tider
Efter att ha varit ute i trädgården någon timme, sitter jag och hundarna på bänken i burspråket och vilar. Det blåser en hel del så vi är rätt trötta.
Larmoperatören håller på att sätta in nya sensorer och andra saker. Jag fick allt förklarat men det var så mycket att jag inte greppade det. Får läsa mig till det i instruktionen sedan.
Men nu blir det ett system med röstfunktion och som vi kan sköta via mobilen.
Tänk, när folk kunde lämna ytterdörrarna olåsta om dagarna. Ingen låste sin bil eller ens tog ur nyckeln när den stod hemma.
Nu går det inte att göra så.
Var folk ärligare förr om åren eller vad beror det på att man måste låsa om sig nuförtiden?
Man kan ju fråga sig vad det beror på.
Blåsig måndagsmorgon
Hur är det fatt med dessa barn och ungdomar som ger sig oskyldiga djur och barn? Skulle gärna vilja förstå varför de inte har spärren, som stoppar innan de skadar andra. Har de adhd allihop och varför ser inte föräldrar, lärare och andra vuxna hur det är fatt? Det kan väl inte vara så illa att de vuxna förnekar att det inte är ett friskt beteende. När andra barn inte vågar gå hem till en kamrat, då de måste passera ett visst hus borde dess förälder ta tag i det. Ingen ska behöva gå omkring och vara ängslig för att bli påhoppad.
I lördags var jag ensam hemma med hundarna och hela tiden var jag orolig för att ungarna skulle kasta sten på våran dörr. Jag är ju ändå vuxen och är inte rädd för ungarna, men eftersom det är obehagligt med sådana händelser, så tänker man på det. Hur rädda ska inte barn vara då de inte kan röra sig fritt ute? Det är inte bara vi som drabbats och jag hoppas att fler anmält denna händelse. Igår kväll vid åttatiden var det dags för bankningar på dörren igen och det var obehagligt.
Idag när vädret är sämre, så är jag glad eftersom ungarna inte gärna går ut då. Så jag välkomnar denna blåsdag.
För övrigt kan jag berätta att överkasten blev väldigt bra och fållningstejpen fungerade. Det var lite pilligt i början men när jag kom på knepet så gick det smidigt. Idag ska jag stryka lakanen till sängarna och börja göra en kom i håg lista så vi inte glömmer något när vi ska iväg. Senare kommer bevakningsbolaget och uppdaterar larmet, för det måste man också göra då och då.