Hundarna ligger ute på gräsmattan då denna dag blev otroligt varm. Jag har fläktarna på men de har ju päls så det blir ändå varmt för dem. På nätterna kastar både mannen och jag av oss täckena och när jag vaknar så är lakanet vått. Tänk, att augusti blev så varm?!
Mannen åker med batterier till pappas hörapparat idag och fungerar de som de ska kan jag kanske ringa till honom i morgon. Jag skulle gärna vilja höra vad han tycker om boendet. De ringde idag och ville att vi skulle köra dit mer kläder och hygienartiklar. Han har ju inte så mycket av den senare varan så det blir väl rakapparaten och duschtvål vi kan skicka med. Stackars mannen han jobbar på dagarna, sedan har han två gamlingar som nyss hamnat på nya boenden och behöver ditten och datten. Till råga på allt har han mig och hundarna att ta hand om. Huset måste städas och en massa annat.
Måtte tiden gå fort så att jag snart kan börja träna upp min fot. Bara jag kan gå på den och köra bil så kan jag avlasta mannen en hel del. Tror inte att jag kan gå mina långpromenader på ett bra tag men allt det andra som man behöver göra under dagarna kan jag sköta. Tvätt, ge hundarna mat, bädda, ta in posten och sådana småsaker. Bara en sådan sak som att vattna blommor gör att mannen kan göra annat. Vi har det tufft just nu eller mest mannen. Jag sitter bara på baken och får inte göra mycket mer.
Tror alla förstått att jag inte är bra på att vara sjuk. Tyvärr är det så att de gånger jag drabbas av något så blir det rejält och långvarigt. Sist var när min stump till njure slutade fungera och jag var nära att dö. Nästan trettio år sedan och jag hade glömt hur jobbigt det är att vara beroende av andra och att vara sjuk.
Någon sade att livet inte är rättvist, men det kanske är det ändå. Jag försöker alltid hitta en mening i varför saker och ting sker. Just nu fattar jag nada, men det kanske klarnar senare. Idag har jag börjat meditera igen och jag tror att mitt lugn och tålamod kommer tillbaka om jag gör det. Tid till det har jag ju verkligen.
