månadsarkiv: augusti 2016

Änglar finns på jorden 

Publicerat av
Svara

Har tittat på klipp från Vet. Rescue och det har gjort mig på bättre humör. 

Jag blir överöst med filmer om djurmisshandel och vanligtvis klarar jag av att se dem. Skriver under varje petition som kommer i min väg. Men just nu känner jag mig så förbannat hjälplös och orkar inte se mer av elakheter. 

Därför var det som balsam för mig att se veterinärer, låt vara i USA, hjälpa djur som hittats och ta hand om dem. Att se glada hundar, hästar och katter riktigt njuta av livet efter räddning gjorde mig gott. 

Änglar finns. 

Ser frågan och visst vill jag

Publicerat av
Svara

När man slår upp Explorer edge frågar browsern: ”Vart vill du gå nu?”. Nog skulle jag vilja gå men det är skitsvårt nu. Surfa runt tills ögonen blöder, visst går det. Men hur roligt är det? Långa stunder sitter jag och stirrar i taket och förbannar alltihop. Varför skulle jag ramla så förbaskat illa att hela foten krasade sönder? Ja, nästan i alla fall. Varför kan inte pappa gå på höger ben längre? Varför kan jag inte åka och vara hos honom?

Så visst vill jag gå, redan igår.

Just nu och idag är det en deppardag. Solen skiner, det är varmt och jag sitter inomhus för mig själv och ugglar. Nu värker foten också. Åtta veckor är en evighet just idag. När någon säger att det kunde ha blivit värre, vill jag bara slå något hårt i huvudet på den personen. Hoppa omkring på ett ben i en vecka så kanske ni håller tyst sedan. Jag vet att det finns människor i hela världen som alltid får leva med bara ett ben eller andra sjukdomar. I hela mitt liv har jag känt empati med alla de som drabbats av något.

För den skull behöver jag inte acceptera min nuvarande situation. Mina dagar måste bara bli bättre och jag får inte gräva ned mig i depression. Jag som aldrig brukar vara deprimerad.

Pepp, pepp, pepp. Tänker att i morgon känns det bättre och nästa morgon ännu bättre. Ja, så måste det bli.

8varg4

Vecka 3

Publicerat av
Svara

Jag ser i alla fall skillnaden på detta gips och det jag hade innan. Benet är lite smalare nu. Men som sagt så blev det svart även denna gång. Jag kanske är lite feg eller bara bekväm. Smutsen syns inte på det. 

Måndag vecka tre och åtta veckor kvar med gips. Det känns oändligt. Kör med alvedon som värktablett nu och det fungerar bra. Obehagligt att äta tabletter som kan ge ett beroende. Nu har jag skippat morfintabletterna i två dagar. Har trappat ner i förra veckan och nu klarar jag mig utan dem. 

Jag har gjort lite nyttigheter nu på morgonen. Farmor flyttar ju in på sitt permanentboende idag, och det ska ändras på tv -licenser och lite annat. Därför har jag ringt och ordnat detta. Glad att kunna göra någon nytta. 

Gamarna samlas

Publicerat av
Svara

Alla familjer har nog minst en av sorten gam. Den som skyndsamt kommer då någon i släkten dör eller får en förändrad livssituation. Man bevakar sina intressen som det så vackert kallas. Allt under täckmanteln att man bryr sig om släktingen. Då kan det ha gått många år utan att man hört av sig speciellt många gånger eller hjälpt till vid flytt och sådant.

Både mannen och jag har upplevt detta och varje gång blir vi så upprörda. Jag har ett ordspråk som jag alltid tänker på och det är att om man inte skänker blommor till mig när jag lever, så behöver jag inte heller få blommor när jag dör. Med det menar jag att den som inte hört av sig eller hjälpt till tidigare i livet, behöver inte heller besvära sig sen.

Vi har båda en förälder som närmar sig slutet på detta liv och vi försöker hjälpa till allt vi kan. Ibland känner vi att vårat liv kretsar runt dem mer än något annat. Så har det varit i ett tiotal år redan och vi har accepterat att det måste vara på detta sätt. Därför har vi också fått många minnen som vi kan se tillbaka på och det är en skatt som ingen kan ta ifrån oss. Vi förväntar oss inte att få något extra för det vi gör av kärlek, men när någon av gamarna sträcker ut halsen blir vi fruktansvärt upprörda och ryter till.

Så alla gamar håll er borta och akta er för de gamar som är bakom era ryggar. För var så säker ni har sådana hos er också.

Kräftros 

Publicerat av
Svara

Mannen kom hem med en som han sade kräftbukett igår och visst är rosorna i samma nyans som kokta kräftor. Nu ska vi inte ha varken kräftor eller kalas, men buketten är vacker. 

Vi tog sovmorgon idag och Kuma har utnyttjat den till max. Tror jag kelat med honom i nästan en hel timme. Unkas har snarkat tungt och passat på att sova. 

Nu ska jag hålla mig ur vägen när mannen städar och klipper gräset. Fast jag har faktiskt satt igång en tvättmaskin så lite har jag gjort. Men jag tror att det är ungefär vad jag klarar av på ett ben. 

Idag är det marknad i byn och den firar 40 år nu. Men det får vara för oss denna gång. Risken är alltför stor att någon kraschar in i min fot och det vill inte jag riskera. 

Summering av vecka två som enbent

Publicerat av
Svara

Det är fruktansvärt jobbigt att vara beroende av någon annan person. Glömmer jag att ta med något från en plats till en annan , får jag göra ett övervägande om att be om hjälp eller bita ihop och ta mig tillbaka för att hämta de glömda. Armarna värker efter en dag trots att jag försöker planera mina förflyttningar så mycket som möjligt. Sedan gäller det att lyssna till lilla blåsan så att man hinner till toaletten i tid. Än så länge har jag lyckats klara den balansen. Men visst har jag varit orolig för att inte fixa just den biten.

Mitt humör har pendlat från glatt till mörkaste svart. När jag tänker på allt jag inte kan göra idag, som jag brukar göra och att andra är beroende på mig blir jag så deprimerad. Stackars hundar som inte förstår varför matte sitter still hela dagarna med ett hårt svart skal på foten. De kan nog känna lukten av ont för de brukar ge mig några slickar på tårna. Nu kommer de även fram till mig och är inte rädda för min gåbock som mannen byggt. De gör allt mycket lättare för mig. Jag kan byta riktning snabbare och tar mig fram mycket fortare än med kryckor. Eftersom jag inte har så starka armmuskler är det en bra hjälp.

Eftersom jag är van att få mycket frisk luft, är det jobbigt att sitta vid fönstret och titta ut när solen skiner. Men jag är glad att det börjar bli höst och inte vår.

Efter dessa två veckor har jag ont i armarna, mitt högra lår har fått ordentlig träning. Lärt mig sova på rygg. Värken i foten inte lika intensiv och försöker hålla mig till Alvedon istället för morfinet. Det har fungerat riktigt bra nu i slutet av denna vecka.

Ja det var två veckor det. Stygnen bort och naglarna blå, men nu är jag en bit på väg.

wp-image-1902435190jpg.jpg

Eftermiddagssnack 

Publicerat av
Svara

Unkas och jag har lite snack såhär på fredagseftermiddagen. Han vill så gärna ha med mig ut i trädgården och förstår inte varför det inte går. 

Mamma är skittråkig och det kommer jag att vara minst åtta veckor till. Det känns inte roligt då det är jag som hittat på saker med hundarna och sett till att de haft fina dagar. Bläää.. 

Lite funderingar

Publicerat av
Svara

I morse var jag med på vårdsamtal med pappa och nu vädjade jag faktiskt om att han skulle få komma någonstans nära mig. De vill att han ska till ett korttidsboende förs och främst och jag sade att det han var på sist gjorde honom så deprimerad att dit får han bara inte skickas. Nu hoppas jag att de tar mitt nuvarande handikapp i beaktande och att jag är den anhörig som är närmast boende. Bara att hoppas på det och så ska vi nog försöka få in pappa på ett permanent boende och då vill jag att han ska hamna här i byn. Så det är bara att hålla tummarna, något annat kan jag inte göra just nu.

Jag följer en blogg som är väldigt ärlig och rak. Bara ett vardagligt liv och inga skryt om att vara si eller så. Känner inte den som skriver, men känner igen mig väldigt mycket i det hon skriver. Jag för x antal år sedan och utan att lägga mig i beslut eller annat, så är det precis som jag skulle gjort i olika sammanhang. Annat som jag är glad för är att hon skriver regelbundet. Lite lär man sig också från andra och jag ska nog försöka leta efter fler bloggar som just hennes.

Tyvärr, har jag inte kunnat skriva på min bok ett tag nu, då värken och min fot gör att jag måste röra på mig ofta. Får ont i baken och benen om jag inte ändrar ställning efter en kort stund. Tänkte börja med att teckna och måla akvarell för att få utlopp för min kreativitet. Har inga pennor hemma eller färger så nu ska jag beställa hem det jag behöver. Kanske kan jag måla ned min värk och den ledsnad jag har inuti mig just nu. Att inte kunna hjälpa till när jag verkligen behövs. Tror att det kan vara ett bra sätt.

192

Flygförbud 

Publicerat av
Svara

Jag kan härmed säga att från och med nu har jag med all säkerhet flygförbud. Tror att en metalldetektor skulle få frispel om jag gick genom den. För det finns en hel del spik, skruv och annat i min fot efter operationen. 

Besöket på sjukhuset igår var bra för både mig och mannen. Jag har blivit opererad av en mycket skicklig kirurg och läkningen går bra. Jag kommer att bli helt frisk och skulle det uppstå någon komplikation så kan de åtgärda det. Nu är det bara att följa de direktiv jag fått och ha tålamod.