Summerar året som gått

Precis som förra året regnar det idag den 3:e augusti. Jag gick långa promenader med bägge hundarna för att de ändå skulle få vara ute en stund. Torkade av tassarna på Kuma och satte mig i SuvEllen. Tog lottokupongerna av pappa i köksfönstret. Han hade kommit hem från sitt korttidsboende och nu skulle allt bli som vanligt igen. Gräset var vått och jag svängde runt för att ta mig ned för den lilla backen vid hans fönster. Halkade och hörde tre knak. Då visste jag att något bröts i benet eller foten.

Hade ont och tror nog det värsta var när läkaren på akuten vred foten rätt. Jag skrek av smärta och grät. Såhär efteråt kommer jag inte ihåg så mycket av resten av dygnet. Dagen efter blev det operation för mig och jag skulle få ryggmärgsbedövning. Trodde att man skulle vara vaken under operationen och bara bedövad i den del de opererade. Men jag däckade och vaknade sedan flera timmar efteråt.

Det har varit en lång och mödosam resa. Nu klarar jag av att gå och är glad för varje framsteg. Men ännu är jag inte tillbaka där jag var innan olyckan. Det tar tid och vissa dagar har det varit tröstlöst, men det viktigaste är att inte ge upp. En dag är all svullnad borta och jag kan lägga detta minne bakom mig.

För några månader sedan såg foten och benet ut såhär och idag ser den ut såhär.

Strecken som syns är märken efter stödstrumpan. Men visst är det en förbättring?

Årets kortaste dag

Dagen var så kort att den inte ens hann börja och det säger jag som bor så långt söderut, en mil kvar till Sveriges sydligaste udde nämligen. De har det värre längre norrut och de flesta självmorden begås i den delen av landet. Kan kanske bero på att mörkret gör människan deprimerad. När jag bodde i Luleå skyndade jag mig ut på lunchen för att få en gnutta dagsljus. Just denna dag var det endast någon timme.

Min mamma var född på denna dag och då hette den också menlösa barns dag. Det betydde inte att barnen som föddes då var menlösa utan det var en dag för barn som levde i fattigdom. Lite annat språkbruk förr i tiden. Man kan ju tro att de som är födda idag skulle tycka om vintern och snön, men min mamma tyckte väldigt illa om vintern överhuvudtaget. Hon genomled den och försökte tänka positivt, då hon var en väldigt positiv människa. Just idag saknar jag henne oerhört mycket. Både hon och jag trodde att det var hon som skulle bli sist kvar av mina föräldrar. Men det blev inte så. Eftersom jag tror på reinkarnation sedan barnsben, vet jag att vi kommer att ses igen. Hennes väsen omger mig varje dag, då menar jag den hon var och den kärlek vi kände till varandra. Det är min tröst denna mörka dag.

Men jag sitter inte och är deprimerad hela tiden. Nej, optimismen från både min pappa och mamma har jag ärvt och därför blir varje dag underbar. Det säger jag trots allt som hänt detta år. De flesta dagarna är faktiskt väldigt bra. Övervägande delen av året har varit bra och nästa kommer att bli ännu bättre.

Idag har jag ägnat en stor del till min bok och att redigera en del foton. Passar bra när mörkret är så kompakt.

julkort-2016

Dagen före dagen före dopparedagen

Nu närmar sig julafton med stora steg. Igår sade min stegmätare att jag gått över trettontusen steg. Det kändes när jag väl kom hem, för svetten lackade och jag fick knappt av mig tröjan jag hade på mig. Den var som klistrad vid kroppen. Men det tar jag gärna eftersom pappa fick komma ut en sväng. Först rullade vi till affären så han fick handla lite bullar och dricka. Sedan var vi i minneslunden och tände ett ljus för mamma. Då hade det börjat mörkna ute och blev riktigt stämningsfullt.

wpid-IMG_77329423556111.jpeg

Det var visst den mörkaste natten på året och nog var det svart ute. Märkte det då Kuma gnydde vid fyra och ville gå ut. Han behövde göra lite affärer i blåsten och mörkret. Det var skönt att krypa under täcket efteråt. Vet inte varför han behövde ut, men det kan bero på att han äter kortisontabletter just nu. Vi beslutade att köra en andra kur så att han verkligen blir av med problemen. Nu har han tappat alla gamla klor som var så sköra och nya små kommer sakta men säkert. Vi hoppas verkligen att de ska vara starkare.

Mannen jobbar sista dagen detta år och sedan är han ledig. Ska bli skönt att slippa stiga upp så tidigt i några veckor. För just nu är vi alla väldigt trötta.

8varg4

En speciell dag idag

Det är den 21:a december och årets kortaste dag. Den dag då min mamma föddes. Hon lever tyvärr inte mer och det är tolv år sedan hon dog. Men det känns som i förra veckan för mig. Hon har aldrig dött i mitt hjärta även om jag vet att hon inte lever. Jag satt och höll hennes sköra hand när hon försvann ur kroppen. Efteråt kände jag hur hennes kropp var ett tomt skal. Min mamma fanns inte där längre och det gjorde så ont i mig. Saknaden efter den hon var finns alltid inom mig.

Min mamma skulle ha fyllt åttioåtta år idag. Men hennes kropp orkade inte hysa henne längre. Idag ska jag ta med pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna där och tysta titta på ljuset, med våra minnen av mamma i huvudet. Pappa med sina och jag med mina. Hans livskamrat som han saknar oerhört mycket och jag min mamma som var min bästa vän i livet.

Det präglade henne att vara född på just den kortaste dagen på året. Hon hade en sorg inom sig som alltid fanns i bakgrunden, även när hon skrattade. Det kan också vara allt hon fick gå genom som barn och tonåring. Krig, förlusten av sin pappa och att alltid bo hos andra släktingar än sin mamma. Jag har förstått väldigt mycket sedan hon dog. Vem hon var och varför. Så det ska bli skönt att tända ljuset idag.

wpid-img_20151008_114035.jpg

Summering av 2014

Lovade en summering av året som gått och här kommer den.

Mitt företagande gick framåt och det blev en hel del arbete, men jag tappade sugen av olika anledningar. Huvudkontoret höll inte vad de lovade och jag hoppade av i höstas.

Sommaren var varm och jag började hjälpa pappa mer. Mest hygienen där han fick svårare att klara av. Tog hand om hans tvätt och i december ordnade jag så att han fick en rullstol. Efter mycket motvillighet, blev han glad över att få den. Nu ser vi båda två fram mot våren då jag kan ta ut honom på turer i byn.

Mannen blev inlagd på sjukhuset då han hade blödande magsår. En tå orsakade det hela, då han fick starka tabletter mot värken som magen inte tålde. Jag fick tillslut köra in honom till mas i Malmö. Efteråt har vi förstått att det var riktigt nära att han inte klarat det hela. Men efter en kort sjukskrivning hemma och rätt behandling av tån är han frisk och vi kan se framåt.

Jag fortsatte med min yoga och meditation, som hjälpte mig från att hamna i depression. Hundarna såg till att jag kom ut och mådde bra. Allt som hänt har fått mig att än en gång inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på alla stunder.

Mitt liv kan tyckas banalt och inte särskilt spännande, men det är nog bra då det händer så mycket ute i världen. Skulle det vara lika turbulent hemma hade jag säkert varit ett nervvrak idag. Att ha en trygg plattform är viktigt. Jag är glad att jag hade modet att starta ett företag och även att hoppa av när jag inte mådde bra av det. De år jag har kvar i detta liv kan jag inte slösa bort på saker jag inte mår bra av eller tror på. Visst saknar jag alla goa människor jag hade i min bemanning, men inte just något annat. En del av dem är ju kvar i min närhet och dem pratar jag med ibland.

När jag summerar år 2014, känns det ändå som det hände en del saker jag inte ens kunnat tänka mig då året började. Men nu känns det som att alla pusselbitar fallit på plats och jag är redo för 2015.

Lite besök på kvällen

image

Båten Wilhelm Tham kom in i kanalen för att slussa upp mot Vänern. Vi står precis vid inloppet från Vättern vid den äldsta slussen i Göta Kanal. Då detta var båtens första tur för i år mötte en kör med flaggor och religiös sång. Det hördes ”Han har öppnat pärleporten” över hela byn. Jag tog kort med min nya fina kamera och bilder kommer med säkerhet när vi kommit hem.
Vi kom till Forsvik vid fyratiden och blev häpna över hur trevligt det var. Så nu stannar vi här i morgon om det är uppehållsväder. Jag ska jobba lite och sedan bara koppla av. Får ännu en trevlig utsikt från mitt kontor.

Nu ska hundarna få sig en rastning efter maten. Vi ska äta gyros till middag och titta på trallsången trots att Petra är lite tunn som programledare. Djäkla vilket drag det var hos Lotta på Liseberg igår. Så var det på Skansen tidigare år. Nu undrar man om de håller på att domän in. Men idag ska ju Laleh köra sin show efteråt och den vill jag inte missa. Hon är enormt bra.

Alla kan inte, eller vill inte se framåt

När man vet att året som snart ska börja är slutet, är det svårt att se fram mot det. Ett år som ska bli det sista och man inte vet vad som sedan händer. Kristian skriver från sitt innerstas djup och det gör ont att läsa. Jag begriper inte att han orkar och skulle bara vilja försöka ta bort cancerdjäveln i honom. Läs och känn.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/mot-monsunens-hjarta.html