Blåsten kom tillbaka

Inatt kom det en rejäl regnskur och det blev väldigt kvavt inne. Jag kände mig klibbig och mina tankar gick till grannarna som tältar bakom oss. Två karlar kom igår med varsitt litet barn och slog upp ett tält. Då är det inte regn man vill ha och idag blåser det rätt kraftigt igen. Hoppas de förankrat tältet bra. Några andra grannar hade brett ut plats framför sin husbil och de hade en lite sjö i plasten. De packade ihop och åkte när vi åt frukost.

Vi har dörren öppen men får nog stänga den för hundarna blir så stirriga. Såg att tältarna höll på med linorna till sitt tält och de får nog förstärka det ordentligt för nu har det börjat blåsa hårdare. Vi fick det lugnare inomhus nu när jag stängde dörren. Nu kan hundarna koppla av.

Bortåt Agde ser man segel i luften då de segelsurfar på vattnet. De är nog glada för vindarna. Men de är nog de enda som uppskattar blåsten. Det är varmt i luften trots vädret. Vi har det bra i husbilen. Idag fick hundarna sina första tabletter mot ohyra och fästingar. Kanske hjälper mot tigermyggorna också. Jag fick några rejäla myggbett för en vecka sedan. Höll på att klia sönder mig men det lugnade sig med idomin på betten.

Det värsta med tigermyggor är att de anfaller på dagen och kommer i svärmar. Som en djäkla gerilla attack. Till råga på allt verkar de föredra mig framför Mr J. Tror stackars Unkas fått ett stick i rumpan och nu sprutar jag antiseptisk spray där som gör att det lindrar. Tror det är värre här nere vid havet än längre inåt land. Eftersom det regnade inatt blev det vattenpölar där vi brukar gå med hundarna och då föds myggorna. Kanske bra att det blåser så allt torkar upp.

Annars har jag bara sett små söta ödlor springa på väggarna vid tvätteriet. De bits ju inte och kilar iväg så fort när man närmar sig.

 

Barndomsminnen

Läste ett inlägg på en blogg som jag följer och minnen vaknade till liv. Bilder från vårens framfart i Sverige och det djurliv som vaknar då fanns med i inlägget. En varning var inlagd om bilder på ormar, som jag scrollade förbi snabbt. Jag tycker fortfarande inte om att titta på sådana foton. Här kommer jag in på mina minnen.

Ända sedan jag var väldigt liten har jag varit rädd för ormar. Jag har aldrig kunnat titta på vare sig bilder eller tvprogram där de förekommit. Dök det upp en orm på tvrutan skrek jag i högan sky och hade fötterna högt över huvudet. Någon av mina föräldrar fick rusa in till mig och lugna ner mig.

När jag skulle sova så skulle sängen vara helt slät med täcket vikt under madrassen. Det skulle inte finnas någon orm i min säng. Jag ålade mig ner i min bädd och sedan skulle täcket stoppas ordentligt om mig. Här skulle ingen orm kunna slingra sig in när jag sov. Jag kunde ha mardrömmar om ormar som jagade mig och krälade runt omkring mig.

Högt gräs var nono för mig och pappa gick alltid runt och kollade att det inte fanns ormar vid de stugor vi hyrde på deras semester. Om han hittade någon lyfte han bort den och sade inget till mig förens vi var hemma igen.

Varifrån denna ormskräck kommit, vet jag inte,men en kvinna sade en gång att det var minnen från ett tidigare liv. Kanske är det så, vad vet jag?

Men en gång läste jag det kommit upp en orm ur toalettstolen och ni kan ju tänka er hur det blev för mig. Jag hade absolut ingen njutning av att gå på toaletten. Jag fick trög mage och höll mig in i det längsta. Min syster som är fem år äldre skrämde mig med att det var ormar under min säng. Undrar om en gasell kunnat hoppa högre och längre från tröskeln till min säng? Kan försäkra er om att jag hämnades ordentligt. Jag sjöng Blinka lilla stjärna på alla språk jag kunde komma på innan vi skulle sova. Inte för att jag kunde fler språk än svenska, men förtusan man har väl fantasi.

Jag mötte faktiskt en huggorm en gång på en landsväg i Hälsingland. Tror jag hoppade minst en meter upp i luften och över den. Men jag varken svimmade eller fick hjärtslag. En bedrift enligt mig.

Idag är jag väl inte lika rädd för huggormar eller snokar, men undviker foton och närkontakt med dem. Om får säga så är det inte mina favoriter bland alla djur.

Så grönt

På endast en vecka har naturen slagit om från brunt och grått, till olika nyanser av grönt. Jag älskar den färgen och våren är bästa tiden att uppleva alla nyanser. Mr J har med hundarnas hjälp både klippt gräsmattan och sått gödningsmedel. Nu förväntar vi oss att den om åtta dagar ska skifta i gröna nyanser.

Tekniknisse var här i förmiddags och nu har vi ljud på tvn i biblioteket. Känns nästan som lite lyx efter alla dagar med stumtv. Dessutom har vi fått tillbaka alla kanaler och även de vi inte hade tidigare. Därför har vi inte tittat på tv idag. Men ikväll blir det tittande.

Våra räkningar är betalda och vi känner oss väldigt nöjda med att ha dragit ned på utgifterna rejält. Allt onödigt är borta och nu kan vi unna oss det vi verkligen vill. Det jag kallar onödigt är ju sådana utgifter man har som arbetande människa. Nu när vi inte tillhör dessa längre tänker vi inte heller betala för tjänster vi inte kan utnyttja.

Blev fruktansvärt upprörd när jag fick veta att domar för våldtäkt oftas innebär böter,fotboja och lägsta fängelsestraff är två veckor. TVÅ VECKOR!!! Ja, ni läste rätt. Kemisk kastrering eller fängelse i minst ett år skulle jag förespråka. Är gärningsmannen (är oftast män, även då det gäller brott mot homosexuella) flykting så ska utvisning ske direkt efter avtjänat straff. Jag ser ibland på program med poliser i andra länder och blir upprörd hur flata vi är i Sverige. Jag förespråkar strängare straff för alla som gör övergrepp på djur och människor. För att inte tala om de som dödar andra levande.

Sådärja nu fick jag utlopp för den ilskan jag burit på hela dagen. Nu ska jag ösa kärlek över mina nära och kära.

Som en mardröm

Snart rymmer jag på riktigt. Hoppas alla snö och vinterälskare är lyckliga nu, för jag har mardrömmar. Det snöade i morse när vi vaknade!!!

Inte undra på att jag drömmer om sälar i isvakar och snöberg. Den drömmen slutade med att jag packade allt i hela vårat hus och flyttade. Fick nog när vägen utanför huset var is och sälar kom upp ur vakarna. Det var igår natt.

Denna natt drömde jag om att vi var vid en strand troligtvis i Spanien. Vi sprang upp och kastade oss i en barnpool, fylld med skum. Därifrån i en simbassäng där vi crawlade runt. Jag behöver väl inte nämna att det var solsken och varmt. Vår H var med och han ville tillbaka till Barcelona. Så vaknade jag och såg mardrömmen utanför fönstret.

Igår pratade vi om att plocka av pyjamasen från Mackan, men idag partar vi inte alls om att göra det. Vi torkar tassar och trevar oss fram i dimman som ligger likt en våt disktrasa över byn. Inte ett dugg inspirerande.

Däremot är detta mer i min smak.

 

Vardag igen

Bara vanlig tisdag idag och en härlig grå himmel uppenbarade sig när jag drog upp rullgardinen. Det hade regnat men var uppehåll och vindstilla. Det brydde vi oss inte om, utan steg ut i allt det gråa. Jag med ett fast grepp om Turbos koppel och Mr J kom efter med Unkas och Kuma. Fick ta av mig handskarna direkt då det var varmt +5 sade min mobil.

Vi har ju ändrat vår morgontur för att slippa skolbarn,hundar och barnvagnar. Det verkar vara ett perfekt drag för vi slapp möta en enda kotte. På eftermiddagen går vi nästan samma tur men ett stycke längre än på morgonen. Totalt blir det lite över en mil per dag. På eftermiddagen går Mr J korta rundor med alla hundarna två gånger, då vi inte vill att de ska ut i vår leriga trädgård.

Positivt var att vi kom på att inga inköp behövs göras denna vecka. Allt vi behöver finns hemma. Ok, Mr J var tvungen att cykla till Matöppet för att köpa ägg. Viktigt för våra mackor med stekta ägg som vi äter till hygget efter hundpromenaden på eftermiddagen. Jag har jobbat lite med att starta min nya almanacka. Det ska föras över alla viktiga händelser och annat smått och gott. Som till exempel när vårdagjämningen infaller. Det är något jag längtar efter.

Julen är över, Nyår har inletts och nu är det dags för Trettondagshelgen. Sedan kör vi mot våren för full fart. Då kommer väl snön i vanlig ordning. Det positiva med det är att hundarna kan vara ute i trädgården och leka igen.

Men idag ser det inte ut såhär. Vill inte ens ta ett foto på eländet. Ny dag i morgon och vips så har första veckan avverkats av januari. Tre veckor kvar. Ja, jag räknar dagar och veckor tills vintermånaderna är över. När de första vårblommorna tittar fram. Jag har ju planterat lökar vid trähjulet.

Mycket kan göras med musik

Jag kan beskriva mina djur,närmaste människor, händelser och känslor med musik. Inte för att jag skriver låtar, men jag är en god lyssnare. Musiken har hjälpt mig genom svåra stunder och glada tillfällen. Nyss stod jag i köket och sjöng med Turbo. Hon kan lala väldigt bra och har en klar och fin stämma. Det är något vi ska träna på lite mera. Tror hon tycker om att sjunga.

Jag har sjungit med i flera av de låtar som duktiga musiker och sångare gjort för barn och andra behjärtansvärda projekt. Sett galor till förmån för olika sjukdomar och människor, där miljontals kronor samlats in.

Men aldrig en gala för att samla in pengar till förmån för djur av olika slag. Hundar och katter som far illa, vilda djur som hotas av utrotning som t ex vargen och lo-djuret, för att nämna några av de arter vi har i Sverige. Sedan har vi alla djur runt om i världen. Det finns många organisationer som kämpar hårt och volontärer som arbetar ideellt för att hjälpa till. Varför inte göra musik där pengarna går till just dessa? En stor tv-sänd gala vore ännu bättre.

En till gala vore underbar att se och det är till alla kvinnor som män våldfört sig på. De som blivit tafsade på eller psykiskt nedtryckta. Jag önskar att alla underbara musiker, skådespelare och konstnärer slår sina kloka huvuden ihop och genomför det. Se till att den sänds i tv och så att vi får tyst på alla män som inte förstår vad det är de gör.

För det är så att jag står bakom er kvinnor och djur. Alla ni som arbetar för att det ska bli bättre.

 

Kväll i byn

Vi ser hur sopbilen kör runt och tömmer våra kärl och det är mörkt ute så mörkt. Jag tycker inte om höstkvällar. Mörkret gör mig så förbaskat deprimerad. Måste köpa x antal doftljus. Jag har en fin lampa av sten från himalaya, som sprider ett fint rosa ljus i biblioteket. Tydligen ska det utsöndra en lugnande doft och det är ju bra. Jag köpte en sådan till goda vänner i julklapp, men vet inte om de tyckte att det var något att ha. Eftersom de har hundar tänkte jag att lampan kunde sprida harmoni i hemmet.

Jag har en andlig sida. Men den är inte religiös på något sätt. Mer något som har med naturen och dess krafter. Nej, jag utövar inga häxriter eller är någon häxa i den meningen. En del kanske tycker att jag är en djäkla häxa som säger ifrån när jag anser att något inte är bra. Det köper jag. Men naturen och alla djur som lever i den är heligt för mig. Till och med ormar som jag har en skräck för sedan födseln. Varför jag har det, vet jag inte men jag har svårt för de djuren. De som inte har hjärna utan agerar med en muskel skrämmer mig. Det hela beror kanske på att jag inte lärt mig förstå dessa djur. Men jag anser ändå att de ska finnas.

Nu när jag skriver detta har mörkret blivit kompakt ute och vi har inte så många lampor på våra gator. Kura höst, kura skymning är precis den tid som kommer nu.

Oväder på gång

Vi hade tur att det var uppehåll under morgonrundan. Ett par timmar senare har regnet hittat till Skåne.

Jag har ätit frukost och hundarna sover. Vi hade ett gruff på morgonen mellan Unkas och Turbo. Unkas försökte sno ett litet tuggben från Turbo. Han är så matgalen. Turbo blev skitförbannad.

Unkas har ett litet jack i örsnibben och kommer aldrig att göra om försöket att ta tuggben från Turbo igen. Han gjorde likadant mot Kuma när han kom till oss. Men vår lille varg har ett djupt morrande som skrämmer bort de flesta. Oftast behöver han bara använda det en gång, sedan räcker det.

Nu sover de båda tillsammans och allt är bra igen. Djur är mycket klokare än vi människor.

Jag förbereder mig mentalt på att bli våt idag och kämpa mig fram i blåst. Regnet har kommit och blåsten tilltar.

Ha en bra onsdag.

Trädet skiftar färg

Igår var blommorna på trädet i trädgården vita och idag har de skiftat över till rosa. Första juni och första sommarmånaden börjar. Känns lika skakig som maj började. Men jag hoppas värmen kommer tillbaka snart. Ska plantera sista rosen idag, då blåsten har avtagit en hel del. Gårdagen var jobbig med den hårda vind som var. Jag fick gå två gånger till affären då jag glömde en sak. Glad att jag orkade och att min fot och ben höll så bra.

Känner mig lite ledsen idag. Tyvärr, råkade jag titta på en sida med omplaceringshundar och startade en konversation med de som hade hand om hunden. Hur fin som helst och på något sätt lyckades jag övertala mannen om att vi kanske skulle köpa hunden. Men igår vaknade jag och förstod att det inte var dags för oss att ta in en ny hund just nu. Absolut inte hundens fel, utan mitt fel som startat det hela. Mannen blev lite besviken och det förstår jag. Jag vet bara att vi måste vänta för att verkligen kunna ge en ny hund tiden och tryggheten. Med semester och vår rörlighet under den känns det inte rätt mot våra pojkar eller en ny hund. Kan ju inte begära att de ska hålla hunden tills augusti, men om den är kvar då är det meningen att vi ska ha den.

Vet nu att det är Nellie jag saknar och att jag inte kommit över henne. Därför började titta på omplaceringar, trots att vi bestämt att inte ta in en tredje hund just nu. När så husbilen måste fixas och vi inte kunde köra och titta på hunden denna helg, kändes det som att jag måste tänka efter mer. Man får inte vara självisk när det gäller djur, utan tänka på deras bästa. Men till hösten ska vi försöka hitta en ny tös. Tills dess får grabbarna klara sig med varandra.