Etikettarkiv: liv

Funderingar

Publicerat av
Svara

Vet inte om det har med åldern att göra eller något annat som får mig att fundera vad alla de jag en gång kände, gör idag. Hur har deras liv gestaltat sig sedan jag gick vidare med mitt? Jag ser dem fortfarande i den ålder de var i då när jag vände ryggen till och av olika anledningar förpassade dem till mitt förflutna. Därför blir jag ofta lite häpen över då någon av dem dyker upp i t.ex facebook.

Några har jag återknutit kontakten med då det helt enkelt bara blev så att våra vägar gick åt olika håll. En del släktingar och några skolkamrater har jag åter kontakt med. Men så finns de som jag inte vill eller har lust att ha kontakt med längre. Men jag kan ändå fundera på hur deras liv har gestaltat sig efter mig. Har de som gjort mig illa också fått uppleva liknande smällar? Har de åldrats med värdighet och lärt sig ett och annat? Svaret på dessa funderingar kommer jag troligtvis aldrig att få, då jag väljer att inte försöka ta kontakt igen.

För det är så i livet att en del människor bara får ta plats i ens liv under en viss period. När allt är sagt eller såren så djupa, finns inget mer att hämta. Jag har bott på många ställen i mitt liv och då har jag lämnat kvar vänner som funnits och arbetskamrater. Byter man som jag har gjort bostadsort och arbetsplats, tappar man kontakter och upprättar nya. Det är bara naturligt att det blir så.

Men ibland funderar åtminstone jag på hur alla har det idag. Fick Eva han med stort H, som hon svärmade för? Bor de kvar i samma stad? Kanske har många flyttat till nya platser och bytt partner, sedan vi hade kontakt. Jag hoppas att alla de som var mina riktiga vänner fått det bra och levt det liv de ville ha.

 

Ibland gråter hjärtat

Publicerat av
Svara

wpid-DSC00135.jpg

 

När saknaden över de som gått över regnbågsbron blir alltför stor, tittar jag på alla fina bilder som jag har kvar. Älskade fina Ronja kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alla våra fina stunder finns kvar och jag kan glädja mig över att vi gav henne ett fint liv. Hon är bara en av alla underbara hundar jag saknar. Hoppas verkligen att vi får träffas en dag.

Mina tankar går….

Publicerat av
Svara

Mitt i sommaren och semestertiderna kommer tankar på de kvinnor som inte får koppla av. De vars män nu har semester och ägnar sig åt att vila med flaskan inom räckhåll. De som får ta mot slag och sparkar från frustrerade män. Hur de försöker skydda sina barn från att också bli utsatta för denna ilska. Vet dessa kvinnor om att det är sommar eller går de med huvudet nedböjt för att skyla alla blåmärken? Läste någonstans att alla kvinnojourer är överfulla och att de inte kan ta emot fler kvinnor. Det är ju fruktansvärt. Vart ska alla dessa kvinnor vända sig för att få hjälp och skydd?

Vi som lever ett lugnt liv och njuter av sommaren, borde kanske tänka på alla dessa kvinnor, som inte kan njuta.

Något som jag också vurmar för är djur och deras väl. Det är hemskt att läsa om hur hästar lemlästas, katter och hundar misshandlas av sjuka människor. Djur som litar på oss och vi har tagit på oss att ta hand om. Just under sommaren far de illa då alkohol intas av deras mattar och hussar. Det gör så ont i mig att läsa om allt detta. För att inte tala om alla andra djur som misskötts av djurhållare.

Ibland undrar jag vad det är för fel på oss människor som gör så mot djur och andra människor. De som är svagare eller inte kan värja sig mot våldet.

Jag försöker skicka ut kärlek till alla dessa som får utstå våld på något sätt och hoppas att det ska nå fram på något sätt. Att en tröst ska färdas med vinden att det finns andra som bryr sig. Inte medlidande utan kärlek.

Ibland så händer det

Publicerat av
Svara

Med det företag jag driver nu händer det att man träffar någon människa som fångar ens intresse mer än andra. Att det känns som det var meningen att den personen skulle komma in i ens liv. Jag kan inte exakt säga vad det är som gör att man får den känslan, den bara finns där. Idag hade jag en intervju som egentligen skulle varit igår, men en missuppfattning i tiden gjorde att vi sågs idag istället. Redan när personen kom ände jag att vi setts eller träffats tidigare, även om vi var helt obekanta för varandra. Samtalet gick lätt och vi fick en bra kontakt. Det visade sig att vi hade en hel del intressen gemensamt och när personen gick kände jag mig glad. Som att jag väntat på att just den skulle dyka upp och nu är det bara att gå vidare med mitt företag. En osynlig hjälp har landat på min axel och det känns bra.

Jag tror och har alltid trott att vissa personer kommer in i ens liv för att man behöver dem. Sedan lämnar man dem när det är dags att gå vidare. Med det vill jag säga att jag inte tror på slumpen.

Nu när jag sitter i trädgården och arbetar hör jag göken i öster och man brukar ju säga att östergök är tröstergök. Såg många svalor i skyn under hundpromenaderna så nu är sommaren här. Våren försvann någonstans på vägen och det gör väl inte så mycket, då min allergi inte blev så kraftig. Näsan rinner och jag nyser då och då, men det är inget jag lider nämvärt av. När det slutar blåsa så kommer det att bli väldigt varmt och troligtvis blir det i morgon. Men jag har min kompis skuggan och där förblir jag under varma dagar.

Sista veckan i februari

Publicerat av
Svara

Så skönt att den sista vintermånaden är på väg mot sitt slut. Snön är nästan borta överallt här i skåne och vårvindarna är friska. Blir förstås lite kallt men det är så skönt att det börjar bli ljusare om morgnarna och dagarna längre. Ser att det börjat dyka upp trädgårdsjobb och det är ett tydligt tecken på att våren är på gång. Det känns lite som att jag börjar vakna upp ur en vinterdvala. Kan kanske bero på att jag är ett vårbarn och därför mår bäst under just denna tid på året.

Såg precis ett kort program om Lasse Lönndal, som var en av Sveriges mest populära artister på femtiotalet. Han är gammal pensionär idag och pratade om att när man kommer upp i hans ålder så försvinner vännerna efterhand. Det kände han som en nackdel med att bli gammal och när någon dör finns aldrig chansen att kunna ta upp en förlorad kontakt. Precis så känner jag när det gäller min mamma som dog för snart tio år sedan. Det är ju nu när jag är vuxen som jag skulle ha mer tid att umgås med henne. När man var yngre, var det så mycket i ens liv som gjorde att man inte hade tid. Nu har jag den tiden eftersom jag inte har samma sorts aktiviteter idag. Det är inte så att jag ångrar mitt liv, men jag kunde inte ana att saknaden skulle bli så stor. Jag tänker på henne väldigt ofta då jag skulle vilja berätta eller prata med henne om saker som sker. Nu får det bli i mitt huvud som jag berättar. Kanske hör hon det. Jag vill i alla fall tro det.

Men det är inte bara henne jag tänker på utan även alla andra som inte finns mer. Det är ju inte så att man väljer bort dem ur ens liv, som man gör med människor som fortfarande finns i livet. Dem lämnar man bakom sig av olika orsaker och går vidare. Att människor dör och inte finns hos oss mer, är en sak man måste vänja sig med och ju fler som försvinner desto lättare går det. Men saknaden försvinner aldrig.

Årets första dag

Publicerat av
Svara

Nu är det ett helt år till nästa jul och det är som att ha ett stort vitt ark framför sig. När man sitter där och ska fylla arket med ord, så är det svårt att börja och handen stannar i luften. Man vill ju skriva något bra och inte en massa svammel som inte betyder något. Början på något är alltid svår och det tar en stund innan man får flyt på pennan. Men när man väl börjat så fylls pappret och visst blir det bludder ibland, men det struntar man i. Ingen är perfekt och det är så det ska vara. Så ibland blänker det till och då kommer det något lysande på pappret. Vissa dagar tittar man på pappret och är totalt tom i huvudet. Det finns inget att skriva och man misströstar. För att få lite idéer börjar man läsa det som man skrivit tidigare och det är ju riktigt bra. Berättelsen förändras ibland och ibland är det till det bättre, medans vissa dagar är urdåliga. Då kan det hända att man stryker vissa meningar eftersom man helst skulle vilja ha det oskrivet. Men de finns ändå kvar eftersom de skrevs ned en gång.

Jag önskar att mitt papper och era papper ska fyllas med bra ord och att ingen ska ångra orden. Men det vet vi inte idag. Men var inte rädd att ändra i berättelsen om den inte blir bra. Ser man att den inte går åt rätt håll är det bara att sätta punkt och börja på ett nytt kapitel. En berättelse kan ha hur många kapitel som helst. Berättelsen om ditt år och ditt liv är den viktigaste du någonsin skriver. Det är bara du själv som kan skriva den, så tänk dig för innan du sätter ned pennan. Hur vill du att den ska börja? Var slutet på förra årets berättelse dålig? Du har chansen att börja på en ny berättelse nu och starta ett nytt kapitel i ditt liv.

 

Dagarna går fort

Publicerat av
Svara

Under vintern går alla dagrna så fort eftersom det blir mörkt så tidigt. Men det är likadant hela året för ju äldre man blir desto fortare går dagarna. Det gäller att försöka ta vara på varje dag så man kan se tillbaka och tycka att man fyllt sin dag med bra saker. När man var yngre kunde man ibland tycka att vissa dagar var oändligt långa. Nuför tiden tycker jag aldrig det utan känner ofta att jag inte hunnit med allt jag tänkt göra. Samma sak med helgerna. De bara rusar förbi som snabbtåg och man undrar hur det gick till.

Därför vill jag ha som mål inför nästa år att försöka ta till vara på varje sekund av dagen. Hålla munnen innan jag släpper ut elakheter och istället vara tyst. Varje dag ska bli den bästa och jag ska fylla den med så många bra saker jag kan. Man vet ju inte när ens tid är slut. Kanske tur det för då skulle man antagligen bli helt galen. Tänk, att få besked om när den sista dagen i ens liv är. Då har man ett antal dagar som ska fyllas med endast det man absolut vill göra. Men det kanske är lite så man ska tänka för att leva ett bra liv.

Livet blir som man gör det och det är upp till var och en att fylla dagarna med bra saker. Varför är just du här och vad är ditt mål? Ja, det är många funderingar som ploppar upp i huvudet de här sista dagarna på året. Men att ta en dag i taget är en devis jag ska leva efter och att ta tag i mina önskningar och drömmar. Inte tänka att sen då det händer eller då jag är si eller så gammal ska jag göra det. Det är nu det ska hända och nu jag ska infria mina löften till mig själv. Livet är nu och kanske sedan, men detta sedan vet man inget om.

Jag blev rosenrasande

Publicerat av
Svara

Råkade lyssna en stund på radion idag och man spelade upp hur Breivik såg på sin skuld. Han medgav att han skjutit men angav att det var i nödvärn. Detta gjorde mig heligt arg. Nödvärn är väl något man tar till om man känner sig hotad av någon annan. Men denne galning var väl inte hotad av någon av de som befann sig på Utöya, utan det var han som åkte dit helt oinbjuden. Han kom dit beväpnad till tänderna och förklädd till polis.

Om han känner sig hotad av islam och muslimer så är det väl dem han ska ge sig på och inte sina egna landsmän. Jag anser att han borde straffas med utvisning till Iran eller Irak för resten av sitt liv.

Osmakligt tycker jag att det är

Publicerat av
Svara

När man publicerar en bild på Sveriges statsminister i blöja finner jag det endast osmakligt. Visst kan man tycka at konstnärer och satiriker ska kunna dra allt till sin spets, men detta är att gå för långt. Det ska vara äckligt att se bilden menar man och jag tycker inte det. Att göra så är endast osmakligt och allt förlorar sin innebörd att förlöjliga på ett sådant sätt. Det räcker faktiskt med att se de bilder på våra åldringar som redan visats i artiklar för att vi ska förstå hur illa de blir behandlade.

Nu är det så att det är ett privat vårdföretag som behandlat åldringar på ett förnedrande sätt och inte någon i regeringen. Att privatisera har inget att göra med hur man behandlar folk. Till syvende och sist är det vårdpersonalen som låtit åldringar ligga i sin egen skit och har man så stort samvete att göra det bör man inte ha detta arbete. Att skylla på direktiv från chefer och inte protestera för att man är rädd för att bli av med sitt jobb är fegt. Hade jag arbetat på ett sådant vårdboende så hade jag faktiskt protesterat och slagit larm om jag fått sådana direktiv. Alla har ett fackförbund där man kan få hjälp om man behöver.

Jag tycker att det är fruktansvärt när någon låter en människa fara illa därför att man är rädd att förlora jobbet. Detta kan ingen statsminister styra över och det förekommer inte bara på de privata vårdföretagen, utan även de kommunala. Naturligtvis ska de ansvariga på Carema ställas till svars om de gett direktiv om att man ska behandla åldringar på detta sätt. Vilket jag inte tror att de gjort utan endast krävt att det ska gå med vinst. Hur sedan varje vårdenhet går tillväga är upp till den chef som arbetar där och den som bestämmer idiotiska saker som att väga blöjor bör inte fortsätta vara chef där. Alla som arbetar inom vården har ett ansvar att tillvarata en vårdtagares liv, vilket bör innebära att inte utföra idiotiska direktiv.

Fler dialektala missförstånd

Publicerat av
1

Jag berättade häromdagen om ett roligt missförstånd jag var med om när jag flyttade till Göteborg. Efter tio år i den staden flyttade jag ännu längre söderut och ut på landet i skåne. Först var det lite konstigt med dialekten, men man vande sig och idag tänker jag inte på det. Kan vara om någon pratar riktigt bred skånska som jag har svårt för vissa ord. Men då jag bor några mil från Malmö är dialekten inte speciellt bred.

Men det är ju vissa uttryck som ofta är speciella runt om i landet. Så när vi bott här ett tag och pojken kommit i mopedåldern blev jag bekant med ett ord jag inte förknippat med samma sak som de gör här. Pojken hade blivit med moped vilket innebar att en ny slags frihet kommit in i hans liv. För första gången kunde han ta sig precis dit han ville, när han ville och med vem han ville. Detta innebar att när man bor på landet så var det ett evigt åkande till än den ena staden än till den andra. Eftersom han fyller väldigt sent på året var det kallt och de frös nog rätt bra på sina åkturer. Men med dubbla långkalsonger och varma tröjor så klarade de sig rätt bra.

En gång kom ett gäng tjejer och killar hem till oss efter en åktur för att någon av dem skulle köpa en tröja. De var stelfrusna och en av töserna utbrast: ”jag är iskall om ballarna”. Jag blev stum och tittade på henne, för där jag kommer från betyder ballar – pungkulor. Tösen kunde absolut inte ha några sådana, så mycket begrep jag. Men jag tänkte att hon kanske var lite fräck i mun och höll tyst. Glömde bort det hela tills samma tös sade likadant en annan gång de också var frusna. När de fått lite kaffe med sig och stängt in sig i pojkens rum, frågade jag mannen om vad hon pratade om. Han förklarade skrattande för mig att ballar, är det samma som rumpan. Något jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag hade förstått att det måste betyda något annat än det jag var van vid.

Sedan dess har jag hört det från både arbetskamrater och barn ute. Nu vet jag att skriker någon att det gör ont i ballarna så menar de baken och inte något annat. Man lär sig så länge man lever, eller hur 🙂