Vidriga människor

I stort sett varje dag får jag läsa i media, om djur som misshandlas av människor. På byns facebooksida fick jag läsa ett inlägg igår om hur en katt blivit skjuten med luftpistol. Eftersom ägaren älskar sin katt, blev det dyra veterinärkostnader för att få den frisk igen. Men det är säkert inte endast kostnaderna som gör ont för ägaren, utan att någon vidrig människa ens kan komma på att skjuta ett djur. Många med mig blev bestörta och flera inlägg vittnar om att andra kattägare också fått sina djur misshandlade på olika sätt.

Idag kan man se en film på Expressen där panikslagna hundar misshandlas av hundfångare. Det gör så ont i mig att se all den misshandel som dagligen sker. Vidriga, vidriga människor kan jag bara säga. Det enda som ger mig någon tröst är att de människor som utför dessa hemskheter mot andra människor och djur, en dag kommer att själva bli drabbade av liknande saker. Det du sänder ut kommer tillbaka en dag. Men visst mår jag dåligt när jag varje dag får se bilder på misshandlade djur. Jag har fällt många tårar när jag sett hur dessa djur sett ut och hur de ser ut när de mot alla odds räddats. Tyvärr, överlever inte alla och jag hoppas att de återföds till någon som en dag ger igen på den människa som dödat dem.

Men jag tycker det är bra att all denna misshandel avslöjas och visas upp i media. Tittar på mina pälsklingar och tänker att om någon ens vågade att göra någon av dem illa, har de inte förstått vad en rasande hona kan göra.

wpid-IMG_88311056155960.jpeg

 

Hat i allmänhet

Såg uppdrag granskning på svt och det var en uppföljning från reportaget om näthat. Jag avskyr ordet hat och hata. Tycker inte någon är frisk som tar till de orden mot någon annan. Det är klart att man inte måste älska alla människor, att man får tillåta sig att tycka illa om vissa. Men de har alla ett existensberättigande och jag kan i alla fall säga att jag inte hatar någon människa i hela världen. Inte ens den som placerade bomberna i Boston för någon dag sedan. Däremot anser jag att den eller de som gjort det ska straffas för sitt illdåd och att de spelar gud.

Lika illa är det att spy ut sin galla över någon som har en annan åsikt. Vare sig det är på nätet eller ute i samhället. En händelse som jag fortfarande inte kan förstå, är när jag en dag kom hem från mitt arbete och parkerade bilen. Eftersom jag hade min hund med mig till arbetet varje dag körde jag bil och hade äntligen fått en egen parkeringsplats. Där jag bodde i Göteborg var det svårt att hitta en parkering när man kom hem varje dag, så att ha en egen var underbart. Den dagen jag vill berätta om steg jag ur bilen och öppnade skuffen för att hunden skulle kunna hoppa ut. Då kom en ung man cyklande mot mig. Först uppfattade jag inte vad han sade, så jag frågade honom om det. Han frågade vad jag ville ha för min bil. Lite häpet svarade jag att den inte var till salu. Men ynglingen stod på sig och ville veta vad jag ville ha betalt för bilen. När jag efter ytterligare förklaringar till honom inte verkade få honom att förstå att jag inte tänkte sälja bilen, utbrast han föraktfullt: ”djävla hora”. Jag bad honom fara och flyga någonstans, samtidigt som jag gick därifrån. När jag kom in i lägenheten rusade jag till fönstret där jag kunde se bilen. Jag var rädd för att ynglingen skulle göra något på den och flera gånger under kvällen gick jag bort och tittade för att vara säker på att han inte kom tillbaka.

Såhär efteråt kan man ju tycka att det inte var så farligt, men jag var rädd i flera dagar efter den händelsen. Ord som jag inte förstod varför han sade skrämde mig, eftersom jag inte varit utsatt för dem tidigare. Varför kände han ett sådant hat mot mig, bara för att jag ville behålla min bil? Än idag flera år efteråt kan jag inte förstå ynglingen. Men jag förstår den rädsla människor känner när de blir utsatta för olika hot eller tillmälen. Det är fruktansvärt att behöva se sig över axeln, så att ingen kommer för att skrida till verket och göra verklighet av sina hot.

Så tänk på vad du säger eller skriver. Ord kan verkligen göra ont och förstöra livet för den som blir utsatt för dem.

Blåsvart finger

Idag skulle jag kunna peka ett fult blåsvart finger till den som är dum. Tänkte ta ett foto på mitt långfinger, men det syns inte så bra hur svart den är. Igår när vi gick en långpromenad med hundarna, stannade vi vid butiken för att köpa med oss frukostbröd. Jag stod utanför med hundarna och väntade eftersom vi aldrig binder dem utanför någon affär och lämnar dem själva. Alltför många gånger läser man om hundar som blivit stulna utanför affärer och ägarna är helt förtvivlade, så det misstaget tänker vi inte göra.  Där stod jag i solskenet och njöt, när mannen var inne och handlade. Unkas var bunden vid kroken i väggen och Nellie hade jag i handen. Men för att de båda inte skulle störa förbipasserande människor, höll jag även Unkas koppel så det blev kortare.

När mannen dök upp i dörren blev de så glada att de rusade framåt och det blev ryck i kopplen. Det jag kände mest var att det brände till i vänster hand där jag höll Nellie, men även en svag smärta i höger innan jag hann släppa Unkas, som ju ändå var fastbunden. Vänstra handen blev bra med en gång och under eftermiddagen i går börja det bulta i höger långfinger. Idag är det svullet och halva fingret är svart. Det gör inte så ont men jag har svårt att böja på det. Skador man får ta när man är så dum som jag var igår. Men nåde den som säger eller gör något dumt idag, då får de ett fult blåsvart finger som svar. Haha.

Så vackert att det gör ont

Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/01/sangen-sjung.html

Kanske sista julen

Jag funderar ju lite om detta var den sista julen jag fick med min pappa och svärmor. Det kan man aldrig veta och så gör även andra. Min pappa har fått leva och uppleva många jular, där den ena inte var lik den andra julen. Varje år är annorlunda och människor försvinner för att inte vara med nästa gång man firar jul. Kristian är ung och borde få uppleva många jular, men vet att denna kan vara hans sista. Det är så sorgligt att läsa hans ord om hur kraften försvinner ur hans kropp. Att det gör ont att tänka de tankar han har just nu. Jag kommer att spara hans ord för att påminna mig om hur bräckligt livet är.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/sista-bilden-innan-kriget.html

Borde ta det lugnare

Min rygg är av känns det som. Jag har placerat ut allt granris i blomlådorna och de pottor där växterna är döda. Det blev lite att sätta runt postlådan också och nu är ljuslyktan ute på trappan med kransen på dörren. Låter kanske väldigt juligt, men det är väldigt lite som jag ändå känner för att ha inför denna tråkiga årstid. Lite som kan pigga upp i det mörker vi har just nu. Det som knäckte ryggen var att jag började sopa rent på trappen. Vi har en lönn tvärs över gatan och när det blåser får vi alla löv på vår trapp. Efter allt regn och dimma ser de inte särskilt fina ut och idag bestämde jag mig för att återbörda alla löv till andra sidan gatan. Det är likadant på garageuppfarten och när jag samlat ihop allt där, ville inte ryggen vara med längre. Mannen tog över och nu är vi två stycken med kassa ryggar.

Efter att jag torkat golven ska jag och mannen ta ett helande bubbelbad oc sedan somnar vi säkert i soffan. Inte precis den lördag vi hoppats och väntat på hela veckan. Men det är så mycket man vill och så lite tid över att göra det. Nu är det i alla fall gjort och jag känner mig nöjd. Typiskt den svenska luthernska andan. Man ska vara nyttig hela tiden och får inte lata sig. Men i morgon tänker jag inte göra många knop, utan bara ta det väldigt lugnt. Kanske arbeta lite med företaget, men det är inget måste i nuläget.

Snart kväll fast man kan tro att det redan är det så mörkt som det är ute nu.

Urkass dag

Jag mår inte alls bra och det löjligaste är att jag inte kan säga exakt vad det är för fel på mig, bara att jag inte mår bra. Vet inte om det är något med innerörat där balanssinnet sitter för jag blir plötsligt yr i bollen och har lock i det örat. Men det värker i kroppen och ibland fryser jag för att i nästa stund kallsvettas. Onekligen mysko grejer på gång i min kropp. Jag hoppas att det är en släng av influensan så att det blir bättre om några dagar. Annars blir det till att besöka doktorn och kolla upp det hela. Trist att känna sig såhär.

Idag har jag ändå gjort klart för ett uppdrag och en veteran har tackat ja, till att göra det. Så det känns som att jag fått gjort lite jobb ändå. Denna vecka har jag en ny annons i lokaltidningen och det ska bli spännande att se om det ger något denna gång också. Förra gav ju två uppdrag och två nya veteraner och det ser jag som ett bra resultat för att vara första annonsen. Tror tidningen kommer i morgon eller på onsdag och nu vill jag bli frisk så jag orkar arbeta fullt ut. Behöver göra nya vetaranmappar och lite annat småplock. Vill vara förberedd och slippa göra saker precis innan ett möte.

Om man har feber ska man dricka mycket vatten så nu ska jag hämta en ny flaska av den varan.