Hm man undrar ju lite

Annonser

Jag höll på att bli rent tokig idag. Försökte ringa mannen på eftermiddagen eftersom han inte ringt som vanligt på förmiddagen. Var lite orolig för hur han klarade av sin nya mobil. Men jag fick upptageton hela tiden och det spelade ingen roll att jag väntade länge mellan uppringningarna.
Tillslut skickade jag ett sms för det borde ju komma fram och jag fick inget felmeddelande.

När mannen väl kom hem tog jag tag i hans mobil och började studera den. Jag provade att ringa från min mobil och det tutade upptaget.
Tillslut kom jag på honom. När han började lägga in kontakter igår så lade han av efter ett tag och jag fortsatte med resten. Men mig hann han lägga in och se på tusan, han hade blockat mig!
Hur ska jag tolka det?
Men faktiskt tror jag att det var av ren okunskap. Nu har jag hävt blocket och mina signaler kommer fram.
Jag har även lyckats få in mannens gamla ringsignal och han är glad som en speleman.

Dagens uppdrag avklarat

Annonser

Jag har skjutsat pappa till vårdcentralen för läkarbesök, hämtat honom efter en timme och handlat allt han behöver. Känns bra att hjälpa honom med sådant han inte orkar eller klarar själv. Visst tar det en del av min tid, men det får det faktiskt göra. Jag kommer ihåg när jag var liten och han åkte flera mil med mig för att jag skulle dansa balett. Varje tisdag följde han mig till storstaden och på den tiden hade vi ingen bil, så det blev tåget vi fick ta. Sedan gick han runt i en timmes tid på stan, när jag var på min lektion. Ibland köpte vi varmkorv på stationen innan vi tog tåget hem. Detta tog flera timmar av hans tid och han fick byta arbetspass med någon för att kunna vara ledig. Han skjutsade mig i bilen när vi fick råd att köpa en sådan. Aldrig att han var sur eller tvär för att jag upptog så mycket av hans tid.

Nu ger jag tillbaka min tid till honom och det känns bra att kunna göra det. Det är väl så det är meningen att livet ska vara. När vi är små ger föräldrar till oss både tid och ork. Sedan blir det tvärtom när de blivit äldre och inte klarar att sköta allt själva. Att ha det inom sig den dag de inte finns kvar i livet är en gåva som är värd mycket.

Mycket denna morgon

Annonser

Vet inte om vi blivit osams med en granne denna morgon. Vi traskade iväg på vår vanliga mogonrunda, samma tid som alltid. När vi kommit halvvägs ser vi en granne komma mot oss med sina två stora hundar.
Hon har bägge kopplen i ena hande och fortsätter mot oss, men går över gatan till andra sidan. Jag tänker att detta går aldrig bra och mycket riktigt så drar hundarna omkull henne, när vi passerar med våra på ett led.
Mannen stannar och frågar om hon vill ha hjälp, men hon hojtar gå bara.
Jag har fullt bestyr med att ta mig vidare men Nellie som har blivit hysterisk av de båda hundarnas skällande.

Vet inte vems fel det var, eller om det var någons fel. Det är ett risktagande att gå med två stora hundar helt ensam. Jag hade aldrig gjort det om jag inte var hundra säker på att de klarade av hundmöten. Det är ju ofta så att två hundkompisar triggar varandra att gå på den tredje.
Jaja, återstår att se om vi fortfarande är vänner med den grannen.

Det var det jag visste

Annonser

Mannen fick sin nya mobil före mig och nu är det stor frustrering av honom. Jag försöker hjälpa allt vad jag kan och han stönar och klagar.
Den är ju så annorlunda och så oloigisk mot den vi hade. Jag försöker behålla mitt lugn och nu har jag lyckats få ordning på hans mail. Men så är det detta med att få in alla kontakter som alltid är ett problem som vanligt. Men efter x antal år har man ju glömt hur jobbigt det var när man bytte mobil sist.
Mannen suckar vidare och tycker att det är skitjobbigt.
Jag har inte fått min och kan inte sno åt mig hans hela tiden. Ja, det är vårat kvällspyssel.

Jag känner mig oändligt trött just nu. Men detta är väl ett världfärdsproblem eller hur?

Jag blir så sorgsen

Annonser

Läser Kristians nya inlägg och blir sorgsen. Allt det han beskriver kommer att sakna honom när han inte finns mer och vem ska komma ihåg allt han skrivit? Jag bestämde mig direkt att för alltid spara hans blogg och läsa hans skrivna ord om och om igen. Hoppas ingen får för sig att ta bort den när han inte skriver mer i den. Han skriver så bra och klär sina tankar så underbart. Läs själva här:http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/10/doden-ar-en-rav-om-natten.html

 

Mina medarbetare

Annonser

Vill härmed presentera mina medarbetare. Nellie ekonomichef, för tillfället vilande efter en tuff morgon. Unkas vice VD fundernade på nya strategier. Som synes delar de arbetsplats och trivs väldigt bra med det.

Sandy

Annonser

Satt och såg på rapporteringen från CNN om monsterstormen Sandy igår kväll. När vi lade oss hade vi inte en aning om hur illa det skulle bli, men att tidvattnet var på väg in och många städer skulle bli fyllda av vatten. Vissa människor ville inte överge sina hus och lägenheter, så de har det säkert väldigt tufft just nu. Det brinner på flera ställen i de olika städerna och i Queens rasar en stor brand. Tre städer i Delaware evakueras då en damm brustit och vatten vräker in. Man har stängt strömmen på flera ställen då man är rädd att det kan bli kortslutning och starta fler bränder. Det är kallt eftersom kalla luftströmmar svept in och blandat sig med stormen. När man ser på CNN förstår man att det kommer att ta lång tid att återställa allt till det normala och kosta en hel del dollar. Just nu är det mitt i natten på östkusten och rätt svårt att verkligen se all förödelse, så nu längtar alla efter dagsljuset.

Inte en syn man är van att se från New York, men just nu ser det ut såhär. Vissa stadsdelar har elektricitet medan andra är helt nedsläckta. Femtio hem har brunnit ned hittills och det brinner fortfarande. Ett hus blev av med hela fasaden och alla lägenheter ble totalt blottlagda. Otroligt att det kan bli såhär i en stad med 9 miljoner innevånare. Men detta är endast New York. Hela östkusten är drabbad och det känns ofattbart.

Jag blir lite förvånad

Annonser

Blir förvånad när det blir sådana rabalder när Jan Björklund (fp) föreslår att det ska ges betyg från fjärde klass.
Lärarna ojar sig att det ska bli så mycket tid vid datan då. Men hallå! Jag är en av dem som fick betyg redan från första klass. Våra lärare hade inga problem att betygsätta oss. Vi fick t o m betyg i uppförande och ordning, något som kanske borde införas igen.
Vad är det för fel att lära sig hur man håller ordning på sina saker? Att ha penna med sig på lektionerna och sina böcker. Det verkar vara en stor svårighet nuförtiden.
Vad är det för fel att lära sig hur man bör uppföra sig mot både lärare och klasskamrater.

Om barnen får betyg i lägre klasser kan ju föräldrarna se hur deras barn klarar sig och resurser kan sättas in för att hjälpa barnet. Men sossarna har demoraliserat skolan under alla år, så att det blivit en låt gå mentalitet. Inte undra på att barn inte ens har baskunskaper när de går ut grundskolan. Skärpning alla lärare om ni vill höja statusen på erat yrke. Visa att ni kan lära ut och att ni är att räkna med.
Förr i tiden var läraryrket högt skattat och näst efter prästen var en lärare i rang.
Kör hårt Björklund och inför betyg från första klass. Jag har inte lidit av det trots att jag hade en invandrar mamma utan ordentlig grundskola och en pappa som arbetat sedan 12-års ålder med endast sju års grundskola. Själv har jag gått ut gymnasium och universitet så jag har inte tagit skada av att få betyg i alla årskurser.