Krokusar har ploppat upp och slagit ut idag. Det blev nästan sommar med +15 grader i skuggan. Solen värmer så skönt.
Pappa är glad och har fått en promenad till affären. Hundarna är glada och jag har öppet till trädgården. Kuma vill leka och försöker trigga igång Unkas.
Jag har ont i fötterna och har gått 7,5km idag. Så nu har jag dem på fotpallen och där ska de bli ett tag.
Klockan är snart ett på dagen och det är +14 ute. Vad jag har längtat efter tvåsiffrig temperatur. Eftersom jag är född i Maj och heter det i andra namn så är våren min absoluta bästa tid. Allt vaknar till liv och fåglarna kvittrar hysteriskt. Om jag kunde skulle jag hoppa av glädje, men mitt tillstånd tillåter inte det just nu. Men le det kan jag och det gör jag.
Hundarna har varit ute hela förmiddagen, när jag dammtorkat hela huset. De ligger vid staketet och spanar tills de inte orkar ta in mer doft och intryck. Nu sover de igen. Jag vilar min fot och mitt ben en stund tills det är dags att gå promenader med hundarna. För trots att vi har trädgård behöver de komma ut och läsa tidningen och få motion. Det sista blir ju inte så mycket just nu men ju mer jag går med dem ju snabbare kommer vi att kunna gå långa promenader igen.
Senare i eftermiddag ska jag rulla pappa till affären. Han ville följa med och köpa våran travkupong. Då kan han passa på att handla något som han vill ha. Det passar ju bra nu när det blivit så varmt ute.
Om det fortsätter såhär kan jag fortsätta med trädgårdsarbetet och rabatterna. Det kanske blir en öl på bänken i morgon istället för i biblioteket.
Härligt med fredag och helg.
Idag hade vi inte någon tur att regnet slutade på eftermiddagen. Vi blev våta alla tre och funderade ett tag på att ställa mig en stund i torkskåpet, men det hade nog inte hundarna gillat. Det faller ett lätt regn som gör att varje regndroppe letar sig in överallt. Nu har vi börjat torka upp och hundarna sover.
En snabb blick ut, visar att dimman har svept in över byn. Då blir det vått, vått och ännu mer vått. Men nu ska vi bara ut efter maten en kort stund och känner jag mina hundar rätt så blir det snabbt ut och sedan in, om nu Kuma ens vill gå ut.
Pratar jag för mycket väder i min blogg? Men det är ju för att jag bor i Sverige och vädret alltid har en central plats i våra liv. Vi har inte varmt och sol eller snö och kallt flera dagar i rad. Här kör vi väldigt mycket grått och så fort det är något annat kommenterar vi det. Så är det i alla fall för oss i södra delen av landet. Bor man sedan i en liten by så sker det inte särskilt mycket mer än väderväxlingar då och då. Jag klagar inte. Nejdå, för jag vill ha ett lugnt liv.
Läste en rolig tidningsanka igår. Vi prenumenerar på en husbilstidning och det skrevs om nya bilar och deras inredningar. I en lyfte man fram de fina sofforna och betonade att de hade svanstöd. Min hjärna framkallade en svan och så fick jag in svanar som satt i sofforna. Ett roligt skrivfel.
Blev lite förvånad när jag såg att det regnade i morse. Förberedde mig på att bli våt och ha två våta sura hundar idag. De tycker inte om vatten uppifrån och har en tendens att gå fort när de är ute. Inte bra för mig.
Men så slutade det och jag beslöt att vänta lite längre så att de sista dropparna hunnit falla. Därför kunde vi gå våra hundpromenader utan att bli våta. Lite torka tassar, men det är överkomligt. Efter 9000 steg mår jag faktiskt rätt bra i både rygg och ben.
Tittade som vanligt in till pappa och farmor. Vi pratade lite medans farmor lyssnade på högläsningen. Sedan pratade jag lite med henne också. Så var denna dag till ända.
Men nu ropar hundarna på mig, för det är dags för deras middag.
Tänk, på att snart kommer alla vårtrötta djur ut ur sina vinterbon. Här i byn har vi flera igelkottar som rör sig i trädgården när det skymmer. När hundarna rusar ut vid kvällskisset, vet jag att en igelkott har hälsat på. Eftersom risken finns att den är kvar är det bara att rusa efter. Kuma vill gärna sätta tänderna i den. Men ryar jag till, går han bort. Men man får vara snabb.
Nu vid elva börjar dimman lätta och det är skönt. Jag har svårt att anpassa mig till sommartiden och det tar alltid några dagar tills jag hunnit ikapp. Därför är jag tröttare nu än förra veckan. Men efter ett tag är vi överens tiden och jag. Likadant känns det ibland när jag kämpar mig fram ute. Tycker att det går så långsamt och att jag borde nästan springa vid detta laget. Huvudet vill, men inte foten och benet.
För att muntra upp mig bläddrade jag bakåt i min almanacka och började i januari den 28:e. Då skrev jag att jag gått med en bit på hundpromenaderna, innan jag vände hemåt. Jag gick väldigt sakta och det var nog lite jobbigt för hundarna och mannen att gå i min takt. Idag går jag faktiskt själv med hundarna varje dag. Först med Unkas och sedan med Kuma. Lite pauser blir det, men ca fem kilometer blir det minst varje dag. Jag går snabbare också, så hundarna inte blir frustrerade.
För en månad sedan började jag duscha helt själv. Vi satte ju in den nya duschkabinen med lägre kant och det blev lättare att kliva in i den. Idag duschar jag ju varje morgon och det är inga konstigheter. Så viss har det gått framåt med alltihop. Precis som med våren. Krokusarna som mannen grävde ned i höstas har börjat titta fram. Det ska bli roligt att se vad mer som dyker upp vid vagnshjulet. Mannen köpte en stor påse med olika lökar och alla ligger nedgrävda i jorden.
Dagens hundpromenader är avklarade och jag pausade med Unkas en gång. Fick se att det stack upp tussilago bredvid honom.
Pappas trygghetslarm är hämtat och själv satt han och lyssnade på radion när vi tittade in.
Tittade lite på rabatten framför huset och det är dags att rensa den. Om det är fint väder i morgon ska jag fundera allvarligt på det.
Barn talar om vad de gör, gubbar vad de gjort och narrar vad de ska göra.
Johan T. Oxenstierna
Unkas tycker att det är pest med sommartid och jag håller med honom. Men vi sov lite längre idag och det känns bra.
En sväng till pappa och sedan får det vara bra för idag.
Pojken kommer senare och då blir det smörgåstårta, mums 😋.
Jag har världens värk ikväll, men driver runt på en stolthet. Gått över tolvtusen steg och stapplade in till pappa. Han satt och lyssnade på sjörapporterna och bara var så glad. Vilket ljud det var i radion vi köpt.
Nu sitter jag i soffan och har värk i foten, men mår ändå bra.
