Hur många länder ska egentligen dras in i denna demokrativåg? För en våg är det. Det sprider sig som ringar på vattnet. Månde alla diktatorer darra i sina palats. De har regerat med terror och nu verkar folket fått nog. Till och med militärer och forna partimedlemmar byter sida. Precis samma sak hände i öst för ett tiotal år sedan.

Det enda jag är rädd för är att det blir inbördeskrig i något av länderna. Sen börjar jag tänka vidare. Om denna våg sprider sig till asien och Kina, vad händer då? Alla företag som satsat i dessa länder och nu får lägga alla resurser på att få hem personal. Vad händer med företagen när nya regeringar bildas? Kanske inte lika lätt att pumpa pengar ur länderna då. De nya regeringarna kanske vill ha kvar vinsten i landet för att bygga upp det.

Det ska verkligen bli intressant att följa utvecklingen, och jag hoppas verkligen inte att det startar ett inbördeskrig någonstans. Ska USA och EU klara sig att hålla sig utanför, utan att lägga sig i. Som att skicka trupper eller något sådant. Låt dem sköta sig själva såvida inte något av länderna begär hjälp.

Idag är det 25 år sedan Sveriges statsminister blev mördad. En fruktansvärd händelse. Vad man än tyckte om honom som statsminister eller människa, så finns det ingen anledning att mörda. Vi har rösträtt i Sverige och har alltså möjligheten att rösta bort någon som vi inte gillar. Därför blir en sådan händelse än mer fruktansvärd.

Att sen inte polisen lyckas få tag i mördaren gör allt värre. Jag och många med mig ser nog det som en konspiration och inte en enskild människas verk. Därför tror jag att sanningen kommer att dö med de som har med mordet att göra. Kanske har någon sanningen inlåst någonstans och vid dennes död, så kan vi få veta hur allt gick till. Man hoppas ju på det i alla fall. Om inte är det verkligen kallhamrade människor och då kan dom göra det igen.

Man kan spekulera hur mycket som helst, utan att ens vara i närheten av sanningen. Men vi måste ta avstånd från detta sätt att bli av med ledare som vi är missnöjda med.

Driv inte dig själv för hårt eller ställ för höga krav på din förmåga. Stanna upp och känn hur mycket du orkar. Ibland kör vi bara på i expressfart och så kommer smällen. Kroppen säger stopp och du blir kanske förkyld eller ännu sjukare. Då gäller det att försöka förstå att nu är det dags för en paus.

Se dig omkring och upplev livet, om så bara för korta stunder. Man måste låta sig själv att ladda om. Du presterar sämre om du kör dina batterier till botten. Allt går långsammare och långsammare, istället för fortare. Tänk vad en stund i solen gör för dig. Om ingen sol finns just nu så, lyssna på bra musik och sätt dig ner, spring inte omkring.

Jag har funnit min energikick, med meditation. En stund varje morgon och jag mår så bra. Batterierna laddas om och allt blir så mycket lättare. Men det finns så många andra sätt, det gäller bara att hitta sin grej. Jag tror att det viktigaste ändå är att man stannar upp. Hjärnan är det viktigaste vi har så den måste vi ta hand om. Vi ska använda den genom hela vårt liv.

Det frågar jag mig. Svara på det gör jag också. Nej, varför ska man luta sig tillbaka och tänka att bättre än såhär får jag det inte? Allt kan bli bättre och det beror på vad du vill ha. Hur mycket energi vill du lägga på det materiella, och hur mycket på det emotionella? Det är upp till var och en att avgöra. Det viktigaste att du är nöjd och tillfreds där du är.

Att avundsjukt titta på andra, och känna sig förfördelad ger inget bra liv. Se till dig själv istället och fundera om allt är ok. Alla vill inte ha en massa prylar eller vara omåttligt populära. Den som skryter om sånt, saknar oftast en hel del av det. Man vill att andra ska vara avundsjuka och tänka att personen i fråga är avundsvärd. Istället är det så att den som är nöjd med sitt liv inte skryter om det.

Så var och en borde fråga sig, vad som gör en lycklig och vad man vill få ut av sitt liv. Är man inte nöjd så ska man fundera på vad som fattas och hur man kan nå dit. Snegla inte på andra och gräv ner dig i självömkan. Det kan ju vara så att andra är avundsjuka på dig och ditt liv. Har du tänkt på det? Om inte så börja göra det. Du kanske har ett liv som är avundsvärt ur många synpunkter. Vi är alla olika och vill olika saker med våra liv.

Ibland dyker det upp lite konstiga funderingar, som ändå får en att stanna upp och tänka till. Som nu denna morgon, då vi kunnat ligga och vakna i lugn och ro tillsammans med hundarna.

Hur hade livet sett ut om, jag inte träffat min man och så vidare…… Var hade jag bott? Om jag inte flyttat runt som jag har gjort, skulle jag inte haft de erfarenheter jag har idag. Jag hade antagligen inte varit samma människa och haft de åsikter jag nu har.

Man blir lite yr av att fundera i sådana banor. För det har ju alltid funnits valmöjligheter, och vem kan säga att jag alltid gjort de rätta valen? Som faktiskt har blivit väldigt bra tillslut. För att växa ska man inte alltid ta den enklaste vägen, utan man måste ner i dalarna för att uppskatta utsikten från berget.

När jag sätter mig ner och tänker efter så är jag idag glad över mina val, och att jag gått igenom en hel del svårigheter. Det gör ju att jag nu väljer mina vägar mer noggrannt och är mer säker på mina val.

Jag är glad över att vara där jag är idag. Både fysiskt och psykiskt.

Har du funderat på vad det är du inspireras av eller av vem? Det behöver inte vara av endast en sak eller en människa, utan flera olika. Men att bli inspirerad är viktigt. Att få en kick av något eller av det någon säger.

Låter vi oss bli inspirerade av någon eller något? Vi borde göra det. Något som för oss framåt mot våra egna höjder. Vi förtjänar det.

Jag blir själv inspirerad av andras berättelser om hur de förändrat sina liv. Kan dom så kan ju jag. Leva ut sina drömmar och se dem förverkligas. Det uppmuntrar mig att gå vidare med mina egna. Men det gäller att hitta andra som kan pucha dig framåt och tror på dig.Var inte rädd att säga vad du vill. Låt inte någon trycka ner dig, för någonstans finns det en människa som delar dina drömmar. Då känner du dig inte så ensam längre.