Annonser
Vad säger du brorsan? Inget väder för oss hundar att vara ute i.
Det småduggar och inget våra hundar uppskattar. Så det blev en snabb sväng ut och sedan var det bra med det.
Ingen hit
Svara
månadsarkiv: oktober 2016
Sista oktober
Annonser
Vintern verkar närma sig med stora kliv. Det varnas för snö och halka, på med vinterdäcken. Då är jag glad att trappan ut till garaget är besegrad. Igår klarade jag att ta mig ner och upp för den. Vi behöver inte ha dörren öppen till uterummet mer och slipper få in kylan i huset. Jag har känt en stor skräck för denna trappa i flera veckor. Nästan drömt mardrömmar om den.
Som jag har kravlat mig upp och ner för den i minst tio veckor. I början kände jag mig som en fånge hemma, då jag inte ens kunde ta mig ut i trädgården. Nu kan jag sätta mig i en stol på trädäcket och titta på hundarna. Jag kan lukta på vintern som kommer, för hösten är nog över nu. I morgon börjar den första vintermånaden och min förhoppning är att den vintern blir snöfattig och kort.
En till som kommit till Sverige är påven och mannen meddelar att det är polisbilar överallt. Gator är avstängda och jag gissar att pojken inte är glad. Han kör runt hela dagarna och levererar gods.
Mitt träd utanför fönstret har tappat alla sina löv och står naken i blåsten. En regnskur kom och nu är det vått på marken. Hundarna ska få en rastning strax och det är så skönt att kunna ta in dem i garaget innan de kommer in i huset.
Snart kommer det att se ut såhär. Hundarna blir glada men jag kommer inte bli det. Med halka kommer min träning att gå utomhus att stanna upp. Jag tänker inte riskera att ramla i detta läget. Gissa om jag längtar till våren?
Veckans Visdomsord
Annonser
Att vara totalt ärlig mot sig själv är en god övning.
Sigmund Freud
Sovmorgon
Annonser
Härligt med söndag och sovmorgon. Hundarna älskar att ligga och kela med oss i sängen och har inte bråttom ut. Solen skiner och nu ser vi hur smutsiga våra fönster är. Mannen ska ta lilla apparaten och göra rent dem efter att räkningarna är betalda. Ja, det är en sån helg då man blir pank igen. Efter att ha fått in sina pengar och känt sig riktigt rik, är man strax tillbaka på normal nivå. Men så har det väl alltid varit.
Vi slapp ungar som ringde på dörren igår och nu hoppas jag att det blir likadant ikväll. Eftersom vi inte firar halloween så har jag ingen koll på när den infaller, men tror att det är nu. Jag brukar sätta ut en lykta och en pumpa på trappan, men väntar tills i morgon för att markera att vi inte är med och firar. Lyktan och pumpan har jag där för att muntra upp i höstmörkret. Men jag roade mig lite igår med att skoja till ett foto på hundarna och idag gjorde jag ett med mig själv.
De ser lite ut som hundarna från helvetet.
En timme tillbaka
Annonser
Äntligen får vi tillbaka den stulna timmen! Fast jag tycker hela upplägget är löjligt. Varför hålla på att skruva klockan fram och tillbaka två gånger tillbaka? Tycker vi kunde ha samma tid hela året.
Först 1920 bestämde riksdagen att hela landet skulle ha samma tid. Innan dess ställde man klockan efter solens upp och nedgång. Min fundering är bara att hur gjorde de uppe i norra Sverige? På sommaren går solen aldrig ned och på vintern går den inte upp speciellt tidigt. Jag kommer ihåg när jag bodde i Luleå så kom ljuset vid lunch ungefär och när den var över så började det bli mörkt igen.
Men på sommaren var det svårt att gå och lägga sig. En gång blev jag sugen på glass och tyckte att vi skulle åka och köpa det. Problemet var att klockan var tolv på natten och alla affärer var stängda. Det löste sig för det finns ju bensinmackar som har öppet dygnet runt. Hjärnan fattade inte att det var mitt i natten. Men sedan kom den mörka årstiden och då ville man bara sova.
Men i natt kommer jag att sova gott och min hjärna tycker om vintertiden då den överensstämmer med mig, så nu kommer lugnet åter.
Semesterminnen från Frankrike
Annonser
Jag har inte skrivit om vår resa på länge och det beror helt enkelt på att inspirationen inte funnits. Det har känts som ett helt annat liv där jag kunde gå och allt bara gick sin gilla gång.
Vi stannade i hela tre dagar i Fleury, då hundarna trivdes så bra. Det var väldigt många husbilar just den helgen eftersom fransoserna firade sin nationaldag. Men dag fyra kändes det rätt att flytta till ett nytt ställe.
På morgonen var himlen grå och det var fuktigt i luften, men molnen skingrades och vid tio var det +26 ute och blå himmel syntes. Vi ställde in gps Lennart på en ny ställplats och han förde oss in på någon sabla genväg som man nog inte ska köra med en åtta meters husbil. Men mannen rattade oss fram och vi kom ut på en större väg. Vi behövde handla och jag satt och spanade efter en Lidl-skylt. Vid Valarus såg jag en som sade att det var 500 meter till en affär.
Vet inte om vi körde fel för plötsligt var vi nere på hamnpromenaden och där vällde det fram folk. Mannen var måttligt road och jag kunde kolla in vad affärerna hade för utbud. Jag trodde att vi kunde köra runt centrum, men nähä då. Det visade sig att vi måste köra rakt genom centrum, för vända var omöjligt. Massor av människor vimlade runt omkring oss och framför oss hade en holländsk lastbil fått stopp och blinkade med varningsblinkers. Det kändes lite svettigt där och då.
En polis dök upp och vinkade ner oss på en sidogata, som ledde bort från kommersen och allt folk. Det var lite trixit men sakta letade vi oss ur staden. Vilken lättnad. När vi närmade oss Servignan dök det upp en Lidl som vi styrde mot. Kylskåpet gapade tomt så vi behövde bunkra upp ordentligt. Jag vinkade ut oss på gatan som den mest garvade trafikpolis och vi körde ned till Servignan plage. Men då ställplatsen låg precis vid vägen och inte hade ett enda träd som skugga, bestämde vi oss för att köra vidare. Det blev Agde plage. Ett bra val då vi står i skuggan av ett träd och kan fälla ut markisen. Inte någon utsikt att tala om, men lugnt för hundarna. Tyvärr var boxen sönder i receptionen så det blev ingen wifi, osis för oss.
Jag gick runt och tittade på omgivningarna.
Det visade sig att vi var väldigt nära floden Agde och hamnen i själva staden.
Fredag i oktober
Annonser
Jag fick en vacker bukett med gula rosor igår och det är vad jag hade i min brudbukett.
Jag rusade från jobbet och skyndade mig att byta om till den vinröda klänning vi köpt. En snabb borstning av håret och så körde vi till rådhuset i Trelleborg.
Kvällen tillbringade vi hemma och åt en god middag. Natten var vår och på morgonen efter började resan i vårat liv som gifta.
Det har gått så fort och det är bara när jag tänker på allt vi upplevt tillsammans, som jag kan greppa att det gått fjorton år. Alla resor vi gjort och det vi varit med om.
Alla fina hundar vi haft lyckan att få ha hos oss. När jag tittar på alla våra foton som hänger på familjeväggen, blir mitt hjärta varmt. Jag är väldigt gynnad och tacksam för allt.
Jag gjorde det
Annonser
Det börjar bli kallt ute på eftermiddagarna och jag tycker inte det är så bra att ha altandörren öppen hela dagarna. Även om jag stänger in till huset kommer kylan in.
Idag efter att hundarna varit ute efter de ätit, bestämde jag mig för att försöka. Jag klarar att gå korta sträckor utan mina kryckor och med kryckorna går det hyfsat nu.
Jag tog det lugnt och ett steg i taget och lyckades gå nedför trappan till uterummet. Då kunde jag stänga dörren och det gick även bra att gå uppför trappan.
Nu är jag riktigt stolt. 😀
14 år tillsammans
Annonser
Idag har mannen och jag bröllopsdag. Vi har kamperat ihop i femton år och varit gifta i fjorton av dem. Tror vi genomlevt det mesta man kan göra i ett äktenskap. Men vi har tagit oss genom eld och vatten. Det bästa är att vi kan prata och skratta tillsammans. Jag skulle inte vilja byta ut en enda dag av vårat liv vi levt.
Nyfiken skata
Annonser
Varje dag har det kommit en nyfiken skata och satt sig i blomlådan vid mitt fönster. Den har skuttat runt på staketet och i busken nedanför, trippat i blomlådan, men inte brytt sig om mig. Idag satte den sig precis utanför och vände ena ögat mot mig. Det kändes som att den stirrade på mig. Lite kusligt. Även om jag vet att jag inte syns utifrån och det fick jag bevis för i helgen, när pojken hjälpte till att sätta på pyjamasen på husbilen. Jag ställde mig upp nära fönstret och knackade för att heja på honom. Mannen berättade efteråt att de inte hade sett mig men vinkat då de förmodade att det var jag som knackade.
Nu går skatan ute på gatan, precis som att den vaktar huset. Det kanske den gör. Detta avsnitt av gatan och vårat hus är kanske just den skatans revir? Just i detta ögonblick hoppade den upp på staketet och satt med viftande vingar för att i nästa stund spatsera nere på gatan igen.
Skator är intelligenta och faktiskt riktigt roliga att titta på. Nu kallar jag det min skata och den heter Ajax. Nu vet jag ju inte om det är den som kommer varje dag, men jag tror att det är just den. Kanske är det den ungen vi räddade från vårat uterum i våras?
