I Frankrike

Annonser

Tredje dagen i Frankrike och sjätte dagen på resan. Det tar lite tid att köra ned i Europa. Eftersom vi lagt oss rätt tidigt vaknade vi klockan åtta när brödbilen kom. Det är en service som ofta finns i Frankrike på ställplatserna och det är så gott med färska baguetter till frukost. Dessutom är det billigt. +20 redan på morgonen och blå himmel säger att det blir varmt ute idag. Hundarna fick en promenad i den fina omgivningen innan det var dags att köra vidare söderut.

Idag kopplar jag ur alla betalvägar så vi får se mer av landskapet. Det kostar ca 1 euro/mil att köra betalväg och de är ofta väldigt tråkiga, men det går fort att ta sig fram. Därför fortsatte färden mellan berg och dalar. Förbi Arbois där Louis Pasteur är född. För de som inte vet vem det är kan jag berätta att här kan man köpa väldigt goda ostar. En sak som Pasteur utvecklade och fransmännen är duktiga på. Vi stannade inte vid något av alla fromagerie som finns utefter vägen utan fortsatte på vinvägen i Jurabergen. En mycket fin väg som tar lite tid men är en fröjd för ögonen.

När vi hade ungefär 12 mil kvar till ställplatsen, kom vi fram till en rondell som jag kände igen från året innan. Därför sade jag till mannen att köra till vänster då det ligger en Lidl där. Vi behövde handla lite så mannen lydde mig och han blev väldigt paff när det visade sig att jag hade rätt. Han tycker att jag har minne som en elefant när det gäller vägar och platser. Vi passade på att rasta hundarna eftersom vi visste att det var ett bra ställe att göra det.

De tolv sista milen gick fort att köra och efter en stunds väntan kunde vi köra in på ställplatsen “Villefranche-sur-Saone”.

Detta år gick det hur bra som helst att köra in vid bommen. Vi ställde oss inne bland träden så vi fick skugga vid husbilen. Anledningen till att vi åker hit är att det ingår wifi i priset som är 20 euro/dygn. Lite dyrt men vi har lite att göra på datan så det var viktigt. Men jag kunde inte komma in på sidan där koden skulle skrivas, så därför gick jag bort till en tysk man som stod vid en husvagn. Men min dator ville inte, så jag tog mannens som fungerade perfekt. Efter datorjobb åt vi plockmat till middag, Precis vad vi behövde i värmen.

Trelleborgs sjukhus hade ringt till pojken och meddelat att pappa kommer in på korttidsboende nästa morgon. Det blir invid sjukhuset och han behöver lite saker. Så här gäller det att få hjälp med att plocka ihop det så pojken kan köra dit sakerna. Därför blev det lite sent i säng och vi duschade för att kunna åka tidigt i morgon. Idag har vi kört 24,6 mil och alla intryck har gjort att vi somnade så fort vi lagt oss.

 

Ingen post idag

Annonser

Precis som jag skulle börja skriva här, körde postbilen förbi utan att stanna. Ingen post är bra post. Nåväl vi får inga räkningar idag och ingen reklam. Idag kliar det innanför gipset och jag hoppas på att det betyder läkning. Men man vet ju aldrig för någon läkare är jag inte.

När jag var på ortopeden sist blev jag så avundsjuk på en ung man. Vi hade betalat avgiften och skulle sätta oss ned i väntrummet. En sköterska ropade upp ett namn och en ung man studsade upp och greppade sina kryckor. Han tog sig fram med rasande fart till dörren och jag kände ett stick av avund. Så lätt det såg ut. Okej, han var säkert trettio år yngre än jag, och kanske skulle jag också hoppat lika lätt och fort vid samma ålder.

Det händer ju inte så mycket i byn om dagarna när alla är på jobb och barnen i skolan. Men nyss kom en skåpbil förbi med släp som det stod Svedala markgräv. Inget konstigt med det. Men samtidigt kom en skåpbil med husvagn på släp, som bilen med släp hejade på. De körde vidare och jag kände att detta var sådana tidningarna varnat för hela sommaren. Arbetare som bara sätter igång med saker när husägarna inte är hemma. Sedan kräver de betalning för att återställa alltihop. Lite obehagligt är det, men jag kanske bara inbillar mig.

Ibland börjar åtminstone jag fundera på olika saker och så blir det som hjärnspöken och riktigt obehagliga. Då gäller det att skaka av sig alltihop och börja tänka på annat. Ordet om blir väldigt viktigt och det kan man använda till att förändra sina tankar till positiva.

Som att det är onsdag, det är sol och inga räkningar i brevlådan.

Om några veckor är det jag som hoppar på alla fötter.

Eftermiddagssnack 

Annonser

Unkas vill gärna ha en pratstund varje dag. Han sätter sig i stolen nära mig och så pratar jag. Han lyssnar mest och det är han väldigt bra på. 

För mig är det en guldstund och jag tror att han uppskattar vår stund. Han har börjat med det sedan jag kom hem från sjukhuset. 

Kuma ligger på mattan inne hos mig hela dagarna och när jag ska hoppa förbi, rullar han runt på ryggen. Lite kel varje gång. 

Jag älskar mina hundar. 

Femte dagen på resan

Annonser

Vi somnade bra trots våra grannar som hade kört iväg när vi drog ifrån gardinerna vid åtta. Här traskar många omkring med sina småhundar lösa och det provocerar många andra hundar. Det skälls mycket och det verkar som att folk struntar i det. Vi gjorde oss klara för avfärd söderut och nya äventyr.

Färden har gått mellan böljande vinfält och höga berg. Jag hade inte tagit bort betalvägar och därför hamnade vi på en sådan. Sträckan kostade 11 euro totalt. När vi skulle köra av betalvägen så fungerade inte automaten. Vi vinkade till en av flera tullare som stod vid stationen. Han pratade med damen i högtalaren, så hon tryckte på någon knapp och voila! vi kunde betala. Sedan kunde vi fortsätta färden ned mot ställplatsen, Baume-Les-Dames. Det var jättefint med både gräs/grus och el ingår i priset på 8,80 euro/dygn. Vi hittade en plats med utsikt över kanalen Frésinet. Om bara gräsklipparna slutar så kan vi höra fåglarna också.

Jag gick ned till kanalen och fotade lite för att ha som minne av platsen.

När jag kom tillbaka till husbilen drack vi ett glas rött och började leta efter ställplatser söderut. Mannen ville köra ände ner till medelhavet direkt, men jag kände inte för att åka 50 mil på en dag. Jag vill njuta av landskapet och alla skiftningar när vi kör söderut. På vägen har vi pluggat lite franska och nu sitter veckodagarna i huvudet. Vill fräscha upp min skolfranska så jag hänger med i pratet.

Vi åt en lätt middag med korv och grönsaker. Man orkar inte äta så mycket när det är +29,5 ute. Skönare när solen gick ned och vi lade oss tidigt och läste efter en dag med många intryck och då vi kört 14 mil bland berg och dalar.

Fick brev igår

Annonser

Jag såg postbilen komma och lämna något i vår brevlåda. Men där fick allt ligga kvar hela dagen. Visst var jag nyfiken precis som varje dag, vad för post vi fått och får. Min fot hindrar mig från att gå ut till brevlådan och hämta posten. Ännu en frustration i min nuvarande situation. Tillslut glömmer jag bort att vi har post i lådan. Det gjorde jag igår också och tänkte inte på att påminna mannen när han kommit hem.

Det var först när vi skulle äta middag som mannen kom på att gå ut och hämta in posten. Jag hade fått två brev som låg bland all reklam. Jag tycker om reklam och skulle aldrig sätta på en lapp om att inte vilja ha det. Tycker att jag själv kan sortera bort det jag inte vill läsa. Mannen håller ju på att hämta olika saker i farmors lägenhet, som hon sedan själv får sortera och behålla det hon vill ha. Igår hittade han två stora kassar med reklam i hennes garderob. Hon är nittioett år gammal och trots sjukdomar, klarar hon av att sortera allt hon vill läsa, även om hon inte klarat av att kasta bort det sedan.

Nåväl, jag fick kallelse till sjukhuset i går. Om två veckor är det dags för röntgen och borttagning av gipset. Blev lite nervös då gipset ska bort innan röntgen. Det är en rätt lång bit att gå mellan ortopeden och röntgenbyggnaderna. Mannen försäkrade mig om att de vet nog hur allting ska gå till och att jag inte behöver oroa mig. Han har ju rätt i det och oron har släppt, men jag är spänd på om foten har läkt på ett bra sätt. Det är då sex veckor sedan jag blev opererad och fick mitt första gips. Alltså borde det vara fyra veckor kvar av de tio veckor läkaren sade att det skulle ta, innan rehabiliteringen ska börja. Jag är både glad och spänd.

Resan fortsätter

Annonser

Dag 4 och vi vaknade vid åtta. Är vi redan så utvilade eller bara ressugna? Hyfsat väder med +22 trots molnigt ute. Vi skyndade oss att bli klara för färd mot firman i Trier och påfyllning av gasoltuben. Hoppas att det stämmer. Det gick galant att hitta till firman och ja, vi kunde fylla gasol. Dessutom var det billigt.

Dags att köra in i Frankrike. I reseberättelserna hade vi läst om en ställplats som hette Colmar. Jag hittade den inte i borderatlas, men det finns en plats som heter Colmar les alpes och slog in koordinaterna till den. Lennart förde oss ut ur Trier och mot Luxemburg. Inget konstigt med det för den vägen körde vi året innan. Precis före gränsen fanns en bensinmack, så vi passade på att tanka. När mannen skulle köra iväg kastade han en blick på Lennart och såg att vi hade 94 mil till ställplatsen och det verkade helt orimligt. Jag slog upp borderatlas och konstaterade att det Colmar som finns där var belägen i just alperna och dit skulle vi inte.

Slog upp Strassburg som ligger en bit norr om det Colmar vi ville till. Hittade en ställplats och satte in koordinaterna dit. Tretton mil verkade logiskt och vi fortsatte på A25 som var den väg vi skulle köra enligt kartan. Men när vi körde in i Belgien förstod vi att något var väldigt mycket fel och mannen styrde in på en rastplats. Medan mannen rastar hundarna, började jag leta fram en ställplats jag hittade igår när jag tittade i just borderatlas. Keysersberg dit det var 27 mil och något som vi skulle orka med. Vår gps Lennart säger att vi ska köra en bit fram och sedan vända och köra tillbaka. Vi gör så.

Efter någon timme kör vi in i Frankrike och jag sätter på radion. Landskapet är inte helt olikt österlen, med små kullar och öppet landskap. När vi har 10 mil kvar att köra och efter en kort rastning med lite mat, börjar de små kullarna att bli till väldigt höga kullar och berg. Det visade sig att vi skull köra uppför ett av dem och sedan ned, innan vi kunde köra in på ställplatsen. Här är det plats för 80 husbilar och det står nog ca femtio stycken här nu. Efter att hundarna fått sin mat gick jag ut och fotograferade.

Det är +28 klockan halv åtta på kvällen, vilket säger mig att det blir en varm natt. Våra grannar är italienare och ja, de hörs om man säger så. Inte nog med det så har de med sig två stora papegojor, en hund, ett par mor eller farföräldrar samt en tös i sex års åldern. Tror papegojorna hörs högst och värst. Men vi är trötta så det ska nog gå bra att sova ändå.

Sista måndagen i augusti 2016

Annonser

Snart börjar hösten verkligen på allvar och idag känns den nära. Efter åskvädret som svepte över skåne natten till söndagen, har det inte riktigt tagit sig. Vi har regn och rätt svalt idag, med en vind som gör det ännu svalare. Unkas deppar lite men det är nog inte endast för vädret utan för att mannen är på jobbet. Fick ett samtal från teknikern som ska installera farmors telefon, så nu har hon säkert en linje ut till världen. Hon är glad i att prata i telefon så nu mår hon säkert bra.

Idag är det också början på min fjärde vecka med gipsad fot och lyxhustru. Det känns som en lång tid, men jag vill inte tänka på att det inte ens är halvtid. När nästa vecka har gått, så har jag lika länge kvar. Värken är inte lika intensiv nu och tar jag bara mina Alvedon i rätt tid så fungerar allt bra. På onsdag ska jag ta min sista långtidsverkande tablett och jag hoppas att jag kan sova bra utan dem. Något som är tråkigt med att sitta såhär, är att jag inte kan ta mig ut och fotografera.

Som hundägare lever man väldigt mycket med naturens olika växlingar och det saknar jag nu. Visst är det tråkigt när det regnar och blåser, men har man bara rätt kläder så känns det ändå bra. En annan sak som är tråkig, är att vi inte kan köra ut med husbilen. Jag kommer inte in på toaletten och får svårt att sitta på ett bekvämt sätt när vi kör. Det hade varit roligt att få en eller ett par turer innan pyjamasen ska på. Mannen har köpt en ny pyjamas i år, då den gamla börjar få hål på några ställen. Det blåser en hel del i skåne på hösten och vintern.

Igår började jag använda min ena toffel istället för halksockan. Jag får så ont i foten av att hoppa med socka och gummipluttarna försvinner på en vecka. Det känns mycket mer stadigt med toffeln och jag får varken ont i foten eller knät när jag hoppar. En lite sak som gör min vardag trevligare.

Tredje dagen på resan

Annonser

Vi vaknade vid åtta och tog ut hundarna. Sedan började vårat hjärnarbete med hur vi skulle göra med kylen. När jag bäddade satte jag igång den och mannen ringde till husbilsverkstaden i Sverige som sade att det kunde vara skit i munstycket. Att plocka isär något man inte riktigt vet hur det fungerar är ju lite vanskligt, men eftersom den gått sedan jag satte på den för ett par timmar sedan, så kör vi vidare mot Moseldalen.

Klockan tio hade jag ett vårdsamtal med pappa och kommunen. Vi kom överens om att han ska sättas upp på en lista för korttidsboende och om några dagar bör han få komma dit. Det känns skönt att de inte bara kör hem honom utan ser till att han är på fötter ordentligt innan. Strax före elva satte jag in koordinaterna på Lennart och vi körde ut från ställplatsen.

Jag såg en Lidl på vägen som vi stannade vid så att vi kunde handla.

Naturligtvis kom det en regnskur söder om Bonn, men inte lika häftig som gårdagens. Vi hade tur och slapp köer både i Köln och Bonn. Vid halv tre körde vi ned på ställplatsen i Klusserath. Det var molnigt men +25 ute och det hade regnat för gräset var vått. Vi tog varsin öl och åt bröd,ost och lufttorkad skinka. Mycket gott. Vi körde hit eftersom vi trodde att vi kunde få wifi här, men gubben med nätverket har bara öppet onsdag,fredag och lördag. Det är måndag idag.

Så vi satte oss och läste i gamla reseberättelser till Frankrike, alltid bra att ha med sig när man är ute och kör. Vi fick reda på en hel del nyttiga saker, som att det finns ett företag i Trier där man kan fylla på gasol. Jag skrev ned koordinaterna eftersom vi tycker att det är värt ett försök och ingen omväg för oss. Kylskåpet fungerar igen så vi är glada.

Solen kom fram helt och nu är det +26 ute, så hej sommar! Lite jobbigt är det med gubben som kör en traktor med gräsklippare efter sig. Tror han kört förbi oss tio gånger nu och det är ett fruktansvärt oväsen. Hundarna håller koll på honom, då han kör väldigt nära.

Inga flodpråmar har passerat sedan vi kom vid tre och nu är klockan sex på kvällen. Hundarna har fått en rejäl rastning och mat. Mannen ska laga till en fläskfile till middag och det ska bli gott. Eftersom vi varken har wifi eller får in några tv-kanaler så blir det tidig i säng. Vi är rätt trötta efter allt som hänt. Dagens etapp blev endast 17 mil vilket var rätt skönt.