Idag har känslorna böljat hos mig på grund av två olika händelser. Men vädret har varit strålande med +30 på förmiddagen vilket var en trevlig överraskning.

Lino fick åka bil idag med eftersom veterinären ringde och ville att JR skulle komma och hämta Turbos aska. Det gjorde verkligen ont i mig när vi sedan satt med hennes urna på bordet ute på trädäcket. Så vårat humör sjönk där och vi förlorade oss i minnen av tösen.Det och askan är ju vad vi har kvar av henne nu precis som av alla våra andra änglahundar.
Men så burrade det till i min mobil och där var en så fin film på Jack och hans syskon. De är tre veckor nu och äter och sover väl mest. Tror att både jag och JR tittat på den filmen flera gånger idag och de ser ju faktiskt knappt ut som hundar vid denna ålder. Men jag känner något starkt inom mig när jag tittar på Jack. Så jag köpte en nalle som tål att bitas på rätt ovarsamt. Man köper väl en nalle till ett litet barn eller en valp tänker jag.
Lino väntar men hon kommer inte hem mer. Hon är hemma men det förstår ju inte han. Askan luktar nog inte Turbo. Men om några veckor kommer en bror som ser ut som en hund tulta in genom grinden och Lino ska få åka med och hämta honom.
Så denna dag har varit lite omvälvande och nu ska vi sova på saken och så ska jag ta min covidspruta det första vi gör när vi vaknar. Sedan ska vi hem och äta en god frukost. Alltså får Lino åka bil i morgon också. Han har ju blivit så duktig att han kan vara ensam och vänta i bilen när det behövs. Han kommer att bli den perfekta storebror som finns.
Ibland hade det varit skönt