Dimman låg tät över byn igår och ett fint duggregn föll på oss när vi gick bort till farmor. Det var skönt att ha de nya skorna och kändes stadigt. Tyvärr, roade sig någon på den gatan med att skjuta smällare i stort sett hela kvällen. De ungar som sköt var inte arton år, för hade de varit det så var de dvärgar allihop. Vi gick hem vid nio och hade tur att det var lugnt precis då.

Sedan satt vi som i koma, då den sista kladdkakan var lite för bra. Högt ljud på tv:n och efter några skall från Unkas var hundarna lugna. Kuma lade sig bakom soffan, då han har svårt för ljuset från fyrverkerierna. Vi är glada för att ha en hög häck som gör att ljuden dämpas och ljuset inte syns så bra. Champagnen vi drack vid tolvslaget gjorde att koman släppte. Vi skålade och hoppas att detta år ska bli roligare än det som var.

En granne har förkärlek för att slå på stort när det gäller fyrverkerier och till hans fördel ska sägas att de väntade till tolvslaget. Men då var det som andra världskriget på andra sidan gatan. Vi har inga fönster i vardagsrummet åt det hållet så det kändes inte alltför jobbigt. De drog på allt vid tolv och efter tio minuter var det tyst igen.

Vi tog en ordentlig sovmorgon idag och ska inte göra speciellt många knop resten av dagen heller. Hundarna sover och vi slappar. Ser en del som är ute och går. Vi brukar möta flera motionärer var januari. Nyårslöften kallar vi dem. När vädret är tråkigt och blött eller kallt försvinner de snabbt. I slutet av februari är de flesta borta och de enda vi träffar på är andra hundägare. Vi som ger ett livslångt löfte till våra hundar när vi skaffar dem.