Dessa bruna moln svepte över oss idag med men inget regn endast en droppe då och då. JR träffade på C vid torget då han köpte bröd och han hade åtskilligt att säga om detta väder. Ingen gillar att det ska vara såhär.

Det finns vissa av oss som inte alls tycker att man ska göra stora ansträngningar på söndagar, eller ens andra dagar. Men vi hade planer idag och JR var sugen på att sätta igång med projektet.

Jag fick vara lite handräckning på de första brädorna. Detta fönster ska snart stängas mot oss och vi har den integritet vi vill ha. Grannar i all ära men när de blir alltför påflugna så måste man visa att vi inte gillar att få bollar i vår trädgård stup i kvarten eller näsor som tittar genom basten.

Nu är hela vinfältet färdigklippt och snyggt. Plötsligt kom mannen och frun från bombhuset och traskade i fältet. Turbo blev som tokig och vi tror inte att de skulle gå där alls. Det är tillåtet att gå runt fälten men inte i dem vilket hunden gjorde. Vi var glada när de äntligen försvann.

När vi sedan var ute för jag ville vara det så kom en kille förbi med två rottweiler. De gjorde utfall mot Turbo som stod vid grinden och hon hade säkert gett dem en kamp om de förskt något. Fan ta någon som hotar hennes trädgård. Idioten som höll i hundarna fattade inte att dra iväg med hundarna utan en av dem krafsade på vår Mackan. Då tände jag till och ropade några väl valda ord. JR fyllde i med flera ord.

Det var inte första gången idag som jag hojtade för Grönsakstanten hade besök av sin vad vi tror syster med hennes pojkar. De har köpt en hund som är helt bedårande. Men den äldste av pojkarna verkar inte ha alla läsk i backen. Han brukar få vara ute på gården med hunden och idag såg jag honom slå på hunden med handen över ryggen. Jag öppnade köksfönstret och ryade till. Kan inte se någon slå en hund som bara kryper ihop av rädsla. Jag blir skogstokig. Jag gråter inombords då vi alltid tagit hand om omplaceringar som inte fått ett bra liv.

JR har gjort klart första sektionen av staketet. Ingen insyn längre. Jippiii!!! Nu kan jag skaka täcken utan att de kommer ut och bla bla. Så kallar vi katalonskan då den är helt obegriplig. Vi kan sitta på trädäcket utan att någon glor på oss. Nu hoppas jag på att hitta den klängväxt jag drömmer om till pergolan.

I morgon ska vi ta hand om golven. Jag lovar.