Kanske är det åldern eller bara så att jag har mer tid nu att tänka tillbaka. Jag känner mig inte så mycket annorlunda än då jag var runt de förtio, men naturligtvis är jag det och då tänker jag inte på mitt utseende. Det jag menar är det som förändrats inuti mig. Jag har ärr som inte syns och som alltid kommer att finnas där men de har bleknat med åren. Tack vare att jag mötte JR som aldrig sårat mig på något sätt. Så visst finns den unga jag kvar men betydligt klokare och idag med massor av skinn på näsan. En som inte har problem med att gå vidare om någon vänder mig ryggen och det bästa är att jag har JR vid min sida i alla väder.

Jag vaknar varje morgon med en så skön känsla av att inte bara hittat rätt partner utan nu hittat hem. Det är här jag vill vara av alla ställen på jorden. Det är inte så stort eller grandiost men det är vårat lilla paradis och det är så skönt att vi hittade hit.

Värmen finns inte bara utomhus utan även inom mig och när jag ser på våra hundar sväller mitt hjärta över av kärlek. Så har det alltid gjort med alla hundar som vi fått ha hos oss. Alla finns kvar i mitt hjärta och jag kan fortfarande känna var och ens speciella lukt, för alla hundar luktar olika. Alla hundar känns olika under min hand och allt det har jag kvar i mina sinnen. Så nog är jag samma men ändå inte.

Ny vecka åter igen och jag undrar vilka nya upptåg Jack ska hitta på. Idag har han dödat en tennisboll och är mycket nöjd med sitt jobb,