I våras kallades min pappa som är 90 år till hälsoundersökning. I kallelsen stod inget om provtagning. Det fick jag hjälpa honom att räkna ut och blev lite bestört. Brevet kom en fredag och pappa skulle dit om en vecka på tisdag.
Han var alltså tvungen att ta sig till vårdcentralen för provtagning innan dess. Så jag rullade upp honom på måndag morgon för provtagning.

På tisdagen veckan efter rullade jag upp honom igen för undersökning. Kostnad 180 :-. Han betalade med en femhundring och vi fick vänta på läkaren. Eftersom pappa har problem med vaxproppar i öronen då och då, ville han spola öronen. Jag tyckte också att det vore bra då han i princip inte hörde någonting.
Systern fick inte bort proppen i ena örat och läkaren ansåg att man måste suga ut den. Men det hade han inte tid med den dagen.
Pappa fick en ny tid veckan därpå. Han var tvungen att leva i tystnad en vecka till. Vilket betyder att han inte kunde svara i telefon eller höra vad de sade på tv.
Han suckade och sade att :”jag får väl titta på bilderna då.”
Jag hade lämnat in hans ena hörapparat för lagning på måndagen innan läkarbesöket. Han har en i varje öra.

För tredje gången rullade jag upp pappa till vårdcentralen. Min rygg protesterade efter alla dessa promenader med rullstol.
Nu kommer jag till det som är absurt och idiotiskt.
Vi kommer upp och anmäler i luckan att vi ska ta bort en vaxpropp som de misslyckades med vid förra besöket.
Det blir 180 :- får vi veta. Pappa tar upp en femhundring och lägger på disken.
Då säger människan i receptionen att hon inte kan ta den för att hon inte har någon växel.
Pappa har inget mindre. Då menar människan att vi ska rulla ned till bankomaten och hämta ut ett par hundralappar.
Jag tror att topplocket på mitt huvud ska flyga i luften. Vi ska ta oss till bankomaten för att människan inte orkat ta sig till affären för att växla.
Glöm det är mitt svar.

Då säger människan att hon skickar en inbetalning hem till pappa.
Jag frågar henne hur han ska kunna betala den?
Pappa har autogiro på alla sina räkningar. Därför är det en omöjlighet för honom att betala på det sättet. Han sitter i rullstol och om jag nu kunde rulla honom till banken, får han betala 40:- för att betala räkningen där.

Skicka ingen inbetalning säger jag. Lös det på ett annat sätt.

Idag kommer ändå en postgiro talong från vårdcentralen. Tur att jag var tvungen att gå rundan med Kuma, annars hade jag åkt dit och levt djävulen.
Men i morgon ska jag handla åt pappa och då åker jag dit. Slänger inbetalningskortet och 180 :- på disken och några väl valda ord. Sedan får de lösa problemet hur de vill.
Jag vill ju inte att min nittio- åriga pappa ska få något inkassokrav.
Om samma människa är där ska jag påminna henne om att en dag är det hon som är gammal om hon har tur.