För många är midsommar en större helg än alla andra vi firar. Jag har tyckt det tidigare, tills jag upplevde baksidan med denna helg. Det ska ju vara en glädjens helg och man firar att nu är sommaren verkligen här. Den helg jag tänker på är då jag levde med en man som visade sin verkliga sida. Om man inte klarar av att hantera alkohol så kan denna helg bli ytterst förödande. Det kunde inte han och sedan blev min rival just alkoholen. Det var början på slutet i det förhållandet.

Efter den helgen har midsommar inte varit lika rolig. Jag slutade att fira den i stora sällskap och valde med omsorg vilka jag skulle tillbringa den med. Det har varit lugnt och behagligt, med god mat och trevligt prat. Mannen och jag har bjudit hem våra föräldrar och det har borgat för trevnad. Eftersom vi haft minst två hundar sedan vi träffades har vi ansett att de inte ska utsättas för människor med för mycket alkohol i blodet. Det är ju deras helg också.

För tolv år sedan skulle vi som vanligt fira midsommar med god mat hemma hos oss. Min mamma insjuknade så fort hon kom hit och tillslut blev det ambulans till sjukhuset. På midsommardagen satt min pappa och jag vid hennes säng och tog adjö. Hon hade en bräcklig hälsa och klarade inte den operation som gjordes. En blodpropp tog hennes liv och sedan dess är midsommarhelgen lite bitterljuv för mig.

Minnen kommer och saknaden känns mer än andra tider på året. Men vi ska äta gott och ha en fin stund med svärmor och pappa i morgon. Varje år tänker jag att det kan vara sista gången vi firar denna helg. Därför ska vi vara glada och bara må bra.