Nu är det vecka sex med gips och den vecka jag ska ta bort det jag har. Men jag får säkert ett nytt som jag ska ha minst fyra veckor till. Det är ändå skönt att vara mer än halvvägs på de första tio veckorna läkarna sade att jag måste ha gips. Jag har försökt klippa tånaglarna på foten men min stortånagel är för hård och jag behöver ha den i vatten för att klippa den. Därför filar jag lite bara just nu på den. Något annat jag upptäckte är att det är något slags hudavlagringar på tårna som luktar bläää. Nu har jag försökt få bort det med en våt handduk och det är lite bättre. Jag berättade det för mannen som sade att vänta bara tills de tar bort gipset, då kommer det att lukta riktigt illa. Kanske ska ta med en klädnypa på torsdag då? Nu vill jag bara tvätta foten och få den att lukta gott igen. Jaja, man får tydligen ta lite skit i denna läkningsprocess.

I morse då jag satte mig vid matbordet hörde jag ljud från uterummet. Mannen öppnar alltid dörren till trädgården innan han åker på morgonen, sedan behöver jag bara låsa upp dörren till uterummet när jag vill släppa ut hundarna. Ljudet jag hörde var från en liten rödhake som irrat sig in genom den öppna dörren. Jag blev förtvivlad då jag inte har en chans att gå ut dit och öppna fönstren så den kan flyga ut. Därför satt jag bara och tittade på avstånd för att inte göra den ännu mer rädd och förvirrad. Tillslut försvann den och innan jag hoppade in i badrummet för att göra mig klar så kikade jag försiktigt ut i uterummet och den lilla fågeln satt på golvet. Den satt endast någon meter från den öppna dörren och jag hoppades att den skulle hitta ut. Gissa om jag blev glad när jag sedan tittade ut när jag var klar. Fågeln hade hittat ut! Jag öppnade dörren och väntade så den verkligen inte var kvar. Det var tomt och hundarna kunde springa ut.

Vilken lyckad morgon det blev.