Idag var det dimma som mötte oss när vi steg ut på bron. Hundarna verkade tycka att det var helt onödigt med att gå ut. Jag väckte dem för att bädda sängen och kände mig som en riktigt elak människa. I mitt huvud hade jag för mig att de ville ut. 

Den som var ute längst var jag, som fyllde på hampafrön och satte ut en ny talgboll. Hundarna stod i garaget och tittade på. När vi kom in försvann de som en avlöning.