Jag har precis haft vårdsamtal med pappa och biståndshandläggaren. Något som jag varit nervös över då hon ringde och bokade in samtalet. Nu är jag lite lugnare och glad att pappa får vara kvar där han är tills han får ett permanent boende. Både han och jag tryckte på att det är viktigt att han får komma hit till byn. Handläggaren skrev upp det och nu hoppas jag bara att det kommer gå vägen. Tror ju inte att jag kan köra bil på ett bra tag och gå några hundra meter känns närmare. Så långt är det nämligen till det boendet där farmor bor och där jag och pappa vill att han ska hamna. Det skulle vara trevligt om vi kan planera årets julmiddag på det boendet, för vi kommer aldrig klara av att få in dem i huset någon mer gång. Nu håller jag bara tummarna att det går vägen.
Har kört min träning när Unkas kom in från trädgården och tittade menande på mig. När jag var klar gick han ut igen. Verkar som han tar väldigt allvarligt på sin uppgift som PT. Skämt åsido så blir jag påmind om träningen när han sätter sig och tittar på mig.
Kuma sover inne hos mig hela dagarna och flyttar sig inte förrens jag går ut från rummet. Mina två bodygards håller koll på mig. Jag har börjat gå med min gåbock som sjukgymnasten ville. Utan att stödja mig på vänster fot, sätter jag den i golvet och skjuter från med tårna. En teknik som jag fick fruktansvärt ont i höger lår av igår när jag började. Idag verkar det fungera bättre och jag har fått in tekniken bättre. Det går lite långsammare än då jag hoppar på ett ben, men känns tryggare på något sätt. Jag får en känsla av att gå på riktigt. Allt känns positivare idag.
