Jag satt som vanligt och tittade på tv när det plötsligt blev svart i rutan. Det grävs en del i byn på gatorna och om jag spanar bort på gatan, ser jag hur folk springer hit och dit. De har grävt av kabeln och nu är det bråttom. Men mig gör det inget för nu är det lugnt och tyst här hemma.

Lite tråkigt är det förstås då jag ofta ser debattprogram på förmiddagarna, som jag annars inte orkar titta på om kvällarna. Det jag följer extra noggrant är debatten om invandringen och tiggarna. Hur stor plånbok har Sverige för att hjälpa dessa grupper? Det pratas en massa, men inget konkret händer. År från år ska vi öppna våra hjärtan och nu verkar svenska folket inte orka göra det mer. Endast politikerna anser att vi ska göra det. Därför växer sd så det knakar och är snart Sveriges andra största parti.

Fortsätter det såhär sitter de snart med regeringsmakten. I och med decemberöverenskommelsen har man berett väg för att sd myckert väl kan regera ensamt och få genom sina förslag. Det tänkte de inte på dessa arroganta politiker som inte förstått att ta tag i de frågor som folket vill.

Som politiker kan man inte vara en struts och stoppa huvudet i sanden. Alla frågor och problem måste diskuteras och åtgärdas. Men som man bäddar får man ligga, brukar det ju heta.