Ibland undrar jag lite hur våra minnen förändras med tiden och hur påverkbar man är som gammal. Plötsligt pratar pappa om saker som gäller mamma och min syster som han aldrig sagt förut. Jag känner att han fått vissa saker berättas av henne och hon har alltid fabricerat minnen. Inte för att mamma var en ängel här på jorden, även om hon är det nu. Men min syster har aldrig varit en ängel och kommer heller aldrig att bli det. Hon har en naturlig gåva att vara elak och den har hon ärvt från mormor. Därför blir jag konfunderad då jag hör hur min pappa berättar ett minne som är mitt, men säger att det är min syster som det gäller.

Nu vet jag att hennes äldste son kan läsa detta och det kan göra ont. Men den pojken har ärvt sin faders godlynta humör och vänliga sinne. Min gudson som ligger mig nära hjärtat och är glad för att ha kontakt med.

Men så pratade pappa och jag om minnen som jag har och det blev många skratt. Så dagen med pappa slutade på ett hjärtligt sätt. Jag höll inne med mina åsikter om min syster och fokuserade på det som är roligt. Undrar om det kallas att vara vuxen?

Dagen har varit fruktansvärt kvav. Ja, luften alltså. Nu är vi i Sverige och då skulle jag vilja säga att det blir åskväder ikväll. Det känns i alla fall som så. Ett förlösande regn som gör luften klar. Men på senare år har det inte blivit så utan liknat mer vädret som är söderut. Förresten så längtar jag tillbaka. Ett liv med tomater,citroner, oliver och rosévin. Bara äta tapas och till dessert melon. Suck….

Nåja det är fredag och varmt ute. Ett glas rosé har jag också bredvid mig. Om jag säger så:” Jag lider inte.”