När jag var liten fick jag lära mig att om jag lovar något, ska jag också hålla det. Om jag inte kan hålla något ska jag inte heller ge ett löfte.

Under valet lovade socialdemokraterna en hel massa saker, som de försäkrade skulle genomföras bara de kom till makten. Naturligtvis ansåg många att de löftena var bra och viktiga. Nu skulle de som kände sig missgynnade få tillbaka en del av det de tyckte sig ha förlorat. De arbetslösa, pensionärerna,barnfamiljerna och sjukskrivna ville ha upprättelse och visst skulle sossarna ge dem det.

Nu radas löftesbrotten upp som ett katolskt radband. Genom decemberöverenskommelsen kör de sitt tåg genom Sverige och alla människor står med tappade hakor.

Efter att ha haft en regering med alliansen som var ordentligt förberedda när de tog makten, och sedan började infria alla sina löften rätt snabbt. Trodde jag att socialdemokraterna skulle vara lika förberedda. Men icke sa nicke, de gav bara löften som inte var grundade på något plan.

De var så regeringskåta att det enda som fanns för deras ögon var att komma till makten. Makt förblindar och äregirighet är förödande.

Istället för att driva en slags mittenpolitik, har blivit en vänsterpolitik. Ibland tror åtminstone jag att det är vänsterpartiet och miljöpartiet som styr landet. Vänstern som inte ens sitter i regeringen, har mer att säga till om än de någonsin haft. Sossarna mörkade sina avsikter vid valet och först nu börjar det märkas.

Decemberöverenskommelsen måste brytas upp och gärna ett nyval. Snart lever vi som livegna utan en enda möjlighet att kunna välja vad vi ska använda våra pengar till. Om vi nu kommer att ha några pengar att röra oss med.