Gråmulet väder och svag vind, bjuder vädret på idag. Så jag tänder ett ljus och stryker pappas julgardin, för att få lite julstämning. Men jag är nog inte den enda som saknar känslan av att det snart är jul. Ser flera av min grannar som klätt både buskar och träd med ljusslingor. Visst lyser det upp, men jag gillar inte tingel och tangel, så det blir inget utanför vårat hus. Istället har jag satt granris i alla krukor och blomlådor. Jag är kanske lite gammaldags när det gäller just juldekorationer. Men granriset gör mig glad och det påminner om min barndoms jul.

Vi hade inte särskilt mycket pengar att slösa på julklappar och jag var glad för minsta lilla som jag fick. I skolan efter jul, skröt alla om antal julklappar de fått. Jag kunde berätta om att jag fått många och då talade jag aldrig om vad de innehöll. Vi slog in tvålar, knappar mm i små paket. Ibland kunde jag få någon sak min syster haft och som hon sett att jag tyckte om. Det var så spännande att öppna paketen och jag var lika glad över badskum som den barbie jag fick en jul.

Många familjer har det säkert lika knapert idag och trycket på föräldrarna har blivit hårdare. Alla saker som barn vill ha idag är så dyra och vissa är ett måste för att inte barnet ska bli mobbat. Så många skuldsätter sig för att kunna ge sina barn de julklappar de vill ha. Så de sitter säkert med bitterljuva leenden på julafton och tänker på hur det ska bli efter helgen.

Min familj slutade med julklappshetsen när vi kom upp i tonåren. Ett paket till var och en kom vi överens om och det var så skönt att slippa jagandet i affärer och funderandet på vad man skulle ha råd att köpa. Jag hade turen att få arbete under loven, så klapparna köpte jag för egna pengar. Idag är det nog väldigt svårt att få arbete för en femtonåring.

Julen ska vara en helg för värme och kärlek. Inte att man ska skuldsätta sig, så man sitter med kramp i magen under utdelningen.