Höjde på ögonbrynen

Annonser

Precis vad jag gjorde när de sade på nyheterna att lärare demonstrerade för att få 10000 kr mer i lön.
Hur kan de ens begära något sådant? Skolorna är under all kritik idag och där ingår faktiskt lärarna och deras insatser.
Inte under hela Sveriges historia har någon yrkesgrupp fått en sådan höjning i avtalsrörelsen. Vad skulle ske om arbetsgivarna gick med på det? Alla fackförbund skulle vilja riva upp ingådda avtal.

Jag tycker att lärarna överskattar sitt yrke och att det inom en snar framtid kommer bli vanligt med lektioner på internet. Vi kanske inte behöver så många lärare?

Men vem skulle inte vilja ha tiotusen mer i lön varje månad? Är inte alla värda det?
Man måste väl ändå vara lite realistisk. Blir lite orolig eftersom det är dessa människor som har hand om våra barn om dagarna. Vilken verklighetsuppfattning kommer barnen att få?

Det måste man ta med en nypa salt

Annonser

Socialdemokraternas utbildningsansvarige Bailand uttalar sig i tv om att lärarna slutar sina tjänster på grund av låga löner. Detta är ju bara en liten del av orsaken. Det är ju socialdemokraternas skolpolitik som bäddat för dagens skolor, vilket de tyckas ha glömt helt. Den slapphänta undervisning som de införde är förhärskande idag. Förhållandena i skolorna har blivit tuffa och för att klara av dem måste man vara en stark person psykiskt. Många lockas att bli lärare då lönen inte är alltför dålig och man har väldigt lång semester, med många lov. Arbetsdagarna är inte heller så långa och man kan kombinera jobbet med att ha familj. Men när de kommer ut i verkligheten blir det ett brutalt uppvaknande.

Jag har själv arbetat som lärarvikarie och det som jag blev mest förvånad över, var att det var ett kackel hela tiden under lektionerna. Flera av de fasta lärarna stod framme vid tavlan med ryggen mot klassen och pratade. Eleverna pratade på som att läraren överhuvudtaget inte var närvarande. Själv kan jag inte tolerera att arbeta under sådana förhållanden. Men för att få uppmärksamhet från stökiga tonåringar gäller det att anstränga sig och göra dem nyfikna på det ämne man udnervisar i. Är du en vek person som inte vågar ta plats, drunknar du i bruset och har inte en chans.

De stora klasserna bäddar för att läraren får en mobb mot sig och att få göra denna ansträngning varje lektion, gör att man blir helt slut. När jag började som lärarvikarie hade jag huvudvärk nästan varje dag. Surret och röran som man måste reda ut orsakade värken. Man fick ta på sig en roll som man spelade varje lektion och det tär på psyket. Ungdomarna idag har ingen respekt för lärarna och det beror på uppfostran. Föräldrarna måste ta på sig mer ansvar och inte lämna över detta till skolan.

Den bittra sanningen är att alla som studerar till lärare är inte de bäst lämpade för att arbeta som det. Detta upptäcker de ofta först när de fått sin första tjänst. De som skulle klara det bättre kanske inte har poängen för att komma in på utbildningen. En annan intagning kanske skulle kunna göra att rätt personer blir lärare.

Sett ett nytt avsnitt om Malmöpolisen

Annonser

Det som är mest skrämmande anser jag vara att ungdomar verkar ha tappat all respekt för myndigheterna.
Kasta gatsten efter en polisbil tillhör deras vardag. Vilken annan yrkesgrupp skulle tåla något sådant?
Jag tycker att man skulle kräva nolltolerans av våld på gatorna. Men tyvärr har jag ingen lösning om hur man skulle gå tillväga.
Men det är en väldigt bra dokumentär som ger inblick i hur det är att vara polis i en storstad.

Tillbaka till byn igen

Annonser

Då var dagens utflykt gjord och jag är hemma igen. Hittade en bra parkering för Unkas var med mig och jag ville att han skulle ha lite att titta på. Ett dagis med massor av barn är perfekt att titta på och dessutom stod bilen i skugga, om den bleka vårsolen skulle titta fram. Allt ordnade sig med pengarna eftersom det var handläggaren på af som gjort fel. Men det visste jag ju. Trots det har jag sparat pengar så en fördröjning hade inte varit så katastrofal. Men jag tänker på de som inte kan spara något utan måste använda all ersättning de får. En orsak att få ont i magen.

Nu stundar nästa möte med af:s konsult för att ordna det sista. Det ska ske på fredag och det känns så jädra bra. Jag kanske är igång om någon vecka och det känns väldigt spännande. Vilken vår detta ska bli. Känns så roligt att göra något som jag brinner för och nästan längtat att få göra. Nej då, det är inget flummigt alls, utan något riktigt praktiskt. Men vad det är ska jag avslöja när allt finns på papper. Så ni får vänta lite till.

Hur många har fastnat i livet?

Annonser

Tror att det är fler än jag som av en händelse hamnat i ett yrke. Det är ju viktigt att tjäna pengar så man kan bli självständig och betala sina räkningar. När man studerat klart eller känner att det är nog med studier och vill börja bygga sitt liv, söker man i stort sett alla jobb. Det spelar inte så stor roll var man börjar eftersom man ändå bara ska ha jobbet så att man kommit igång. En dag upptäcker man att åren gått och att man fortfarande håller på med samma sak, trots att det inte var vad man egentligen ville från början. Eller så är man kvar på samma arbetsplats man en gång började. De flesta arbeten är ju roliga och spännande när man börjar där, men efter ett tag när man kan alla sysslor och inget nytt händer, så blir det rutin. Man kör på i samma spår och det är tryggt och rätt tråkigt, men trots det är man kvar. Man vet ju vad man har.

En dag blir det kanske en förändring på arbetsplatsen och ditt jobb ska avvecklas. Det kan kännas som att hela världen rasar och man blir villrådig och kanske deprimerad. Vad ska man göra nu? Vi reagerar väldigt olika på förändringar och det tar olika lång tid tills vi hittar tillbaka till normaltillståndet. Men många gånger kan det vara precis den knuff vi behöver för att förändra situationen vi hamnat i. Det kan vara arbetet eller kanske ett förhållande som vi inte trivs med men inte orkar att ta oss ur. Jag läste en berättelse om detta en gång och fick mig en tankeställare.

En man flyttade till en ny stad och var på väg till sitt arbete. Då passerade han ett hus där en äldre kvinna satt i en rullstol på verandan, hennes man satt bredvid i en stol och läste en tidning. Nedanför låg en hund och gnydde. Mannen blev illa berörd av hunden och nästa dag när han passerade huset satt paret likadant och hunden gnydde. Han tänkte att om det var likadant nästa dag så skulle han fråga varför hunden gnydde. Den tredje dagen var situationen precis likadan, paret satt på verandan och hunden låg och gnydde. Mannen stannade upp och frågade:”Varför ligger hunden och gnyr sådär?” Den gamla kvinnan svarade:”Jo, det är så att hunden ligger på en spik som gör ont, så därför gnyr den. Men det gör inte så ont att den vill flytta sig.”

Det är väl så vi fungerar. Att trots att vi vantrivs med en situation, så förändrar vi inte den eftersom det trots allt är bekvämt. Det måste hända något för att vi ska ta tag i det. Som sagt en väldigt tankeväckande berättelse.

Fy sablar vad kallt det är

Annonser

Rastar hundarna en sista gång för natten och fryser av bara den. Vart tog värmen vägen?
Tog vinterjackan för säkerhets skull.

Nu vill jag ha en god natts sömn. I morgon är det dags för AF igen och hit med de dagar ni försökte sno. De har missat i räkningen tydligen så nu får jag retroaktivt hoppas jag. Det ordnar sig säkert.
Sedan ska jag på starta eget information. Eftersom jag redan gått en sådan kurs tidigare ska jag ta med alla tunga pärmar mm. Kanske för att försäkra mig om att slippa gå en sådan kurs igen.
Jag vet vad jag vill och nu kör jag.

Har tappat bort dem

Annonser

Hade två förlovningsringar i guld som jag tänkte förvandla till pengar nu. Ja, jag får erkänna att jag varit förlovad två gånger innan detta giftermål. Men nu är de plötsligt puts väck, skit också.

Första gången jag förlovade mig var efter sju års sällskapande. Jag var väl 21 och trodde att det skulle vara för evigt, eftersom vi varit tillsammans så länge. Men när jag börjat studera i Uppsala öppnades mina ögon. Jösses, så många fina pojkar det fanns och killen jag var förlovad med ville inte blanda sig med studenter. Vi hade vuxit ifrån varandra helt enkelt. Frid vare hans minne.

Andra gången förlovade jag mig efter tre månader. Vi var dökära och flyttade ihop direkt. Varför vänta? Vi gjorde allt ihop och blev skitbra kompisar. Så efter nio års kompisskap var det ganska tråkigt. Passionen och kärleken fanns bara inte. Tror han mår bra idag trots allt.

Ringarna sparade jag och känner att det gått tjugo år sedan att jag ska sluta vara nostalgisk. Så jag tänkte sälja dem. Men var tusan är de? Ska kanske fråga en sierska? Har letat som en galning idag. Ger inte upp utan tar nya tag i morgon. De finns någonstans, frågan är bara var?

Vad händer i Grekland?

Annonser

De har nyss haft val och resultatet visar att nazister fått många röster. Alla partier som på något sätt sagt att de vill omförhandla villkoren med EU, har gått framåt. Det kan gå så illa att EU vänder Grekland ryggen och lämnar landet åt sitt öde. Då gäller det för alla banker och industrier som har något i landet att fly illa kvickt. Det är fruktansvärt att bara tänka sig hur grekerna kommer att få det då. Vi har kunnat läsa fler artiklar om hur de behandlar flyktingar som kommit till landet och jag börjar förstå varför. Är det nazistiska värderingar som härskar så är det inte konstigt.

Precis som många andra känner jag att resten av Europa borde låta grekerna klara sig själva. De verkar ju tro att de kan fortsätta precis som förut och att andra länder ska betala. Lite som lyxfällan, fast i större format. Där paren verkar tycka att någon annan ska komma och ordna upp allt, men att de inet behöver ändra sin livsföring ett dugg eller försaka de lyxprylar de samlat på sig. En långivare kräver alltid en motprestation som visar att man gjort egna uppoffringar och ansträngningar, för att förbättra ekonomin.

Naturligtvis utnyttjar extrema partier en situation där folk är frustrerade och arga. De hittar syndabockar och skyller allt elände på dem. Har vi inte lärt oss något av tidigare historia? Måste allt upprepas igen? Valresultatet i Grekland skrämmer mig. Det borde skrämma dig också.