Jag hade tänkt göra mitt sista inlägg för ikväll, när jag rastade hundarna en sista gång innan sovdags. Men slog det ur hågen när jag såg vad temperaturen är just nu.
-15 är inget att leka med och jag vill inte frysa fingrarna av mig vid den rastningen. Det blir att ha händerna i fickorna och huvan uppfälld. Denna temperatur är ovanlig i skåne och jag tror inte att jag upplevt det här tidigare.

Andra vintern jag bodde här var det hagel,sol och snö på en och samma gång. Jag såg t o m regnbågen den dagen. Det var på juldagen 2001.
För ovanlighetens skull verkar vi få en vit jul här nere. Nu ska jag strax gå ut i kylan och sedan ska det bli skönt att krypa under täcket.

När det gäller all ny teknik så kräver man att det ska fungera. Om det hakar upp sig blir man fruktansvärt frustrerad.
Men faktum är att Nasa skickade upp voyager för 35 år sedan och det är en rymdsond helt utan datateknik, som går endast på solceller.
Hela dess färd genom vårt solsystem har den skickat fina färgbilder via hasselbladskameran som är monterad på den. Visserligen med flera månaders fördröjning men de kommer oförtrutet.
Nu är den på väg ut ur vårat solsystem och fortsätter att sända bilder.
Alltså still going strong.
Datan behövs inte alltid och det var kanske bättre förr?
Även om det var dyrt så håller det fortfarande. Vad säger det?

Nu är det många år sedan jag bodde i Luleå och firade en jul helt ensam. När jag flyttade upp dit från min stad jag är uppväxt i, var upprymd det ord som passar in på mig då.
Jag skulle bo flera hundra mil från mina föräldrar. Men rätt snart förstod jag att den man som tjatat på att jag skulle flytta upp, endast ville ha en hushållerska. Jag ville att det skulle fungera och intalade mig att det skulle bli bättre med tiden. Men det blev bara värre. Han var duktig på att bryta ned min självkänsla och intala mig att jag aldrig skulle klara mig utan honom.

När jag tillslut lyckades ta mig ur förhållandet, var jag en skugga av mitt tidigare jag. Företaget jag arbetade på hade en övernattningslägenhet som jag fick bo i. En möblerad etta med kokskåp.
Mitt eget bohag stod på ett lager.
Mannen fortsatte att bryta ned mig med nattliga telefonsamtal och att förfölja mig på stan. Jag hade kontakt med mina föräldrar per telefon och det var till stor hjälp.
Denna lilla etta blev min trygghet och min hyrda tv mitt sällskap.
Just den julen satt jag i soffan och såg alla på tv som firade en sådan jul jag ville ha. Det var kallt ute och mycket snö. Min middag bestod av mineralvatten och chokladbitar. Men jag mådde bättre än på flera år och njöt av att titta på stjärnorna genom fönstret. Då kom lugnet och friden. På juldagen gick jag en promenad runt staden och tog farväl av en stad som jag lärt mig tycka om väldigt mycket. Sedan började jag förbereda min flytt mot söder.

Känslan jag hade den julhelgen kan jag fortfarande känna inom mig. Jag förändrades som människa just då, och lärde mig att uppskatta mig själv. Då började min uppbyggnad av självkänslan och jag har aldrig ramlat ned igen.