Andra advent är över

Annonser

Två veckor kvar till julafton och de flesta klapparna är köpta. Vi köper inte särskilt många nuförtiden utan känner att det räcker med att umgås.
I morgon ska de sista fixas och sedan kan jag koppla av från sådant.
Vi är inte så många längre som samlas på dessa högtider. Men de är med oss i tankarna. Det är livets gång och ibland känns det hårt.
Min mammas födelsedag närmar sig och det blir inte lättare för varje år som går,utan snarare jobbigare. Jag önskar att hon var här så jag fick prata med henne. Vi hade en sådan nära kontakt.

Tomt och tyst

Annonser

Efter att snöovädret dragit och en klass 2 varning utfärdats, är det ödsligt i byn. En bil har jag sett åka förbi och den skulle säkert inte någon lång bit. Mannen ska ge sig ut senare och hämta våra föräldrar till födelsedagsmiddagen. Kanske inte det bästa väder att bjuda hem dem. Men vi brukar laga något gott och sitta en stund och umgås när de fyller år. De kommer inte ut så ofta just på vintern eftersom halkan är jobbig när man blivit lite till åren. Jag tror att det är viktigt för välbefinnandet att få umgås någon timme då och då. Som man säger: ett skratt förlänger livet och det vill vi ge dem.

Hundarna älskar när det kommer besökare och njuter av att det är mycket folk hemma. Först blir de uppspelta för att sedan bara gå runt för att bli klappade. Det finns alltid någon hand som är ledig, vilket de snabbt spanar in. Läkarna har ju kommit på att när man klappar en hund eller katt utlöses det endorfiner som gör att man mår bra. Något som gör att man håller humöret uppe och inte blir deprimerad. I skåne finns det kurser för att utbilda vårdhundar och jag tror att det snart kommer att finnas sådana på nästan alla vårdboenden. Det tycker jag är positivt och tänk så underbart att få ha ett djur i sin närhet även om man inte orkar ta hand om det fullt ut.

Vi måste ta hand om våra äldre på ett bättre sätt än vi hittills gjort.

Snacka om tur

Annonser

Det blåste en del när vi gick långpromenad med hundarna. Jag är glad att de varma mössorna kom i fredags. När vi nästan var hemma hade det börjat snöa. Vi har ätit frukost och nu ser vi inte ut på grund av snö och blåst. Detta ska visst hålla på ett bra tag och jag är innerligt glad att slippa ge mig ut på de skånska vägarna. Jag tycker verkligen om dessa öppna landskap,där man ser flera mil. Men när vädret är som idag,blir vägarna snabbt ofarbara. Det brukar ligga stora snödrivor på vägen och man har ingen aning om vad som är väg eller dike. Undrar om det går att ta sig fram i morgon?