Tack för idag, snart Nobelmiddag

Annonser

Ibland blickar jag tillbaka i mina almanackor från tidigare år, på just det datum som är. Idag tittade jag och det var lite för att se hur vi firat pappas födelsedag tidigare år. 2011 snöade det just den 10:e december och var -2 ute. Men sedan dess har det varit plusgrader varje år. Jag för dessa anteckningar endast för min egen skull och för att jag tycker det är roligt att se tillbaka. Man tittar i backspegeln och inser att man blivit äldre. Annars känner jag inte av det speciellt mycket.

Jo förresten, när jag söker arbete märker jag av skillnaden i att söka nu och för sådär en femton år tillbaka. Jag kan mer,är klokare och borde vara en juvel för varje arbetsgivare. Men icke då. De kanske tycker att jag ska mata duvor i parken. Jag är inte bitter utan detta är ett konstaterande om hur läget är i Sverige. Är man över säg 45 år , finns det nästan endast en möjlighet och det är att starta eget. Jag gjorde det och insåg att det jag satsade på inte var min grej. Borde kanske ha försökt med något webbaserat som inte kräver så mycket trixande. Tyvärr, har jag inte hittat något ännu men man vet aldrig. Jag är övertygad om att det löser sig.

Ikväll ska jag på Nobelmiddag, framför tvn. Mannen är måttligt förtjust, men brukar låta mig hållas. Vi ska inte klä oss i galablåsor eller äta någon nobelmiddag, utan det jag ser fram mot är mannens goda gryta från i söndags. Den var supergod då och är ännu godare idag.

Hur vädret var lämnar jag därhän, men kan berätta att det inte regnade. Vi mår superbra och vill bara tacka för en bra dag.

Semester 2015 Frankrike 083

Fas 3

Annonser

Livet kan indelas i olika faser och jag närmar mig fas 3. Den första fasen är när man växer upp och går i skolan. Den kan vara olika lång beroende på hur länge man går i skolan. Just fas 1 vill många forcera så snabbt som möjligt. Man vill in i fas 2 i livet. Den fas då man ska tjäna pengar och flytta till något eget. Det inte många förstår är att fas 2 innebär en stor otrygghet och kan vara väldigt arbetsam.

Efter några år i fas 2 , brukar många längta tillbaka till fas 1. Varför tog man inte tillvara på tiden i den första fasen och kunde förstå hur bra man hade det. Men en del hade det riktigt djävligt och var för ung för att kunna göra något själva. Därför är den andra fasen en befrielse för dem. Nu kan man bestämma över sitt eget liv och välja var man vill bo. För de som inte kunnat ta till sig möjligheterna i första fasen blir den andra fruktansvärt jobbig. Vissa saker är man för gammal till, medan andra saker är man för ung för.

Jag närmar mig fas 3, där jag åter kan ställa mig lite vid sidan av arbetslivet och samhället. För mig känns det skönt att få hoppa av och bara bry mig om att må bra. Det man har uppnått har man uppnått och det finns inte mer att sträva efter. Det som känns lite jobbigt är att fas 3 ska gå alltför fort. Åtminstone jag vill att åren ska gå långsamt och det blir så viktigt att ta vara på varje dag, varje timme och varje minut. Förlänga tiden här för fas 4 vet vi ju inget om. Det är klart att en del tror sig veta hur sista fasen blir, men ingen är innerst inne hundra procent säker.