Onsdag och allt är så lugnt. Pappa uppe och vinkade när vi gick förbi i morse. Solen har visat sig denna vecka och våra hundpromenader har varit riktigt trevliga. Det känns nästan som att naturen väntar på något. Kanske är det kylan? Inget jag ser fram mot. Med mörkret kommer tröttheten och det är så härligt att solen tittat fram på dagarna.

Jag kör tvättmaskinen och Mr J är i Trelleborg för veckans inköp. Kände inte för att följa med idag. Istället har jag borstat Turbo som äntligen är i slutfasen av fällningen och nu ser hon så mager och skranglig ut. Men hon har fått en så fin krage. Lilla tösen som är så kelen och go. Inte alls den lilla illbattingen som kom till oss för ett år sedan. Det tar ett tag innan en omplaceringshund funnit sig till rätta ordentligt och mår riktigt bra. När det börjar hända så blir jag så glad. Hon känner sig hemma och har hittat sin plats i flocken.

Annars händer det inte mycket i byn, mer än att vår blomsterhandel ska lägga ner igen. Ägaren stängde den för några år sedan och då fick vi en ny. Men när den stängde så öppnade vår gamla igen. Hoppas att någon ny hittar hit för jag kommer att sakna den. Tror att vi är många bybor som vill ha en blomsterhandel. Vi får se hur det blir med den saken.