Vi hade ställt våra alarm på halv tio i morse och jag vaknade precis en minut före. Stängde alarmet och JR:s alarm satte igång. En snabb rastning av hundarna och sedan fick de sin frukost. JR gjorde klar sig och jag förberedde var sin dubbelmacka med ägg och lite annat smått och gott. Bryggde kaffe och sedan var det dags för mig att göra mig klar. Lite sena var vi kanske men i god tid så vi kände ingen stress.

Med alla ombord och vår matsäck plus lite gott till hundarna var vi klara att köra iväg. Vi hade en tid att passa och det var hos cardiologen som är något man ska göra regelbundet här nere och som vår läkare beordrat. Så JR bokade tid och vi har blivit påminda om tiden en vecka innan och senast igår. Men nej vi har inte glömt och det har varit som ett ok runt halsen. Dags att göra testet då.

Det hade regnat inatt och åskat så Inte så soligt och varmt på morgonen. Ungefär +27 och et var rätt skönt för oss. Glada i hågen körde vi iväg och trodde att vi hade hel koll på vägen till kliniken. Men det hade vi inte och jag tog upp kartan på min mobil och då hamnade vi ju rätt.Vi fick en bra plats för Mackan och JR löpte iväg och kollade vilken ingång jag skulle till. Jag var ju den som skulle dit först. Doctor G var en snäll och trevlig man som jag fick träna min franska på ordentligt. Vi kunde till och med skoja lite. Jag kom ut och vi hade tid att äta våra smörgåsar och dricka kaffe. JR tog ut hundarna på en kisstur och sedan var det hans tur för kontroll.

Vi väntade och jag läste lite nyheter under tiden. Det tog inte så lång tid och strax var vi på väg till Jaia. Jag ville köpa lite hundtugg och det var ju ändå på väg hem.

Solen kom fram och allt blev ljusare under dagens gång. Jag fick köpt allt jag ville och vi begav oss hemåt. Allt hade gått bra och beskedet från Doctor G var att vi båda hade ett bra hjärta utan problem. Vi är friska. Så känner vi oss också även med vissa knak här och där.

Inte så mycket trafik och en del husbilar såg vi. Semestern har ju börjat nu för många från norr Europa.

Där borta första byn Cornelihan som är precis innan vår by Thezán les Beziers och nu kör vi ner till vår fina dal bland vinrankorna.

Vår fina allé som leder in i vår by. Där den slutar svänger vi till höger och upp mot vår gata, där syns vårat hus och udden. Hundarna var naturligtvis glada att vara hemma. Sedan öppnade vi upp och jag klippte itu två grisöron till hundarna som blev glada.

Det är fredag och vi är friska vad mer kan man önska sig?