Det blev inte som vi trodde

Annonser

Vaknade idag till larmet då jag skulle göra mitt andra försök att ta prover på vårdcentralen. Det småduggade och vädret gjorde oss inte speciellt pigga. Men vi lyckades packa in oss i bilen och köra upp till vårdcentralen. Jag traskade in och nu hade det kommit upp en lapp på dörren till sjuksystern. Inga prover kunde tas då hon var sjukanmäld på grund av personliga skäl. Jaha, bottennapp alltså.

Men JR hade lastat på några sopsäckar med trädgårdsavfall igår kväll, så vi körde till återvinningen och tömde ut dem. Det fungerade bra i alla fall. Sedan tänkte vi köra till Beziers och ta prover istället men hur det nu blev så körde vi fel och sedan hittade vi inte tillbaka. Därför körde vi hemåt, men det blev en rundtur runt staden. Det var vägarbeten och så var vi kanske lite virriga då vi inte ätit frukost eller tagit våra tabletter. Men vi kom hem och kunde göra det.

Efter frukosten gick JR ut och lastade på nya säckar bakpå Mackan. Nu fick Lino följa med till hans stora glädje. Vi vill ju börja vänja honom vid att vara kvar i bilen då vi går och handlar. Nellie och jag stannade hemma och hon har inga problem med det men nu när hon löper ligger hon och väntar mest hela tiden. Men jag kunde tvätta mig och bädda sängarna i lugn och ro. Två vändor körde JR och nu är vi av med den största delen av de säckar vi hade. Har väl ett par kvar men de tar vi nästa vecka tror jag.

Nu hoppas jag på att vädret blir trevligare i morgon. Detta med provtagningen får faktiskt vänta för jag hinner inte ordna det innan jag ska träffa vår läkare nästa vecka. Ska lugna henne med mina mammografibilder. Tänkte intala henne att jag kan ta proverna inför nästa gång istället. Det ordnar sig.

Det blev ju bra tillslut och vi har lyckats med att få en del gjort samtidigt som vi kommit en dag närmare Turbos slut på löpet. Tolfte dagen nu och snart endast en vecka kvar. Det brukar hålla i sig nitton dagar. Men själva höglöpet är snart slut och jag längtar tills hon avvisar Lino.

Vädret idag har varit precis som mitt humör

Annonser

Vaknade tidigt i morse av att ha ångest och allt handlade om min klaustrofobi som har blivit värre med åren. Jag tror att det hade en del att göra med hundarna som ligger så tätt på mig. Turbo hoppar upp och ner ur sängen hela tiden. Lino slänger sig på mina ben och jag får nästan panik av att inte kunna röra dem. Flyttar jag mig en bit så kommer han efter. Så idag har jag varit vaken sedan kvart i åtta vilket är hemskt tycker jag. Oftast kan jag omgruppera både mig och hundarna för att sedan somna om. Men i morse gick det inte då jag såg hemska bilder i huvudet så fort jag blundade. Så jag har kört djupandning och stirrat upp i taket.

Eftersom vi har en löptik kan jag inte heller bara öppna dörren och släppa ut hundarna utan en av oss måste följa med. Vi hade en utryckning idag då de verkligen försökte få till det och nu är ju Lino kastrerad så inget kan ju hända men det är inte bra om han fastnar i Turbo. Det hände en gång med Unkas och Turbo vilket var en jobbig situation. De skrek båda två innan han lossnade och Unkas hade så ont efteråt. Nej, det får inte hända med Lino.

Vi tar en dag i taget och ibland kopplar vi Turbo när det blir för hett. Nu hoppas jag att natten ska bli bättre för i morgon ska jag göra ett nytt försök med provtagningen hos vår sköterska. Bara det inte är alltför många som ska dit och jag måste vänta.

JR tänker köra lite trädgårdsavfall under dagen och ta med sig Lino. Det blir bra träning för honom att vara ensam i bilen när JR tömmer säckarna. Han kan stå så att Lino ser honom hela tiden och ja, vi får väl se hur det går. Då kan jag bädda sängen i lugn och ro och Turbo vara ute i trädgården. Eftersom vädret inte ska bli så soligt passar detta upplägg bra för oss.

Nu har jag satt på mig tröttmössan så jag säger godnatt.